Tilläggsbudgeten gav inga svar

Magdalena Andersson. © Kjell Nilsson Mäki
  • Torsdag 16 Apr 2020 2020-04-16
E-post 999

Gårdagens presentation av tilläggsbudgeten och tillhörande budgetdebatt förlöpte i något som bäst kan liknas vid ett ”jaså”. För även om det kommer fler och fler signaler om att andra länder börjar öppna upp präglas nyhetsflöde och politiska analyser av ett ”här och nu” utan egentliga utblickar om hur Sverige och Europa skall resa sig och starta om sina respektive samhällen.

Den spanska tomatskörden hotas med det reseförbud som råder. Marockanska jordbruksarbetare, som brukar stå för skörden av tomater, nekas inresevisum varför hela skörden riskerar att ruttna på rot. Samma problem står den svenska jordbrukssektorn inför då polska och baltiska jordbruksarbetare varje sommar förstärker den svenska arbetskraften. Jordbruksarbetare som förstärker med sin arbetskraft i skörden och rensningen av bland annat betor. Ett manuellt moment som kräver omfattande arbetskraft och som inte kan ersättas av maskiner. På samma sätt har bärplockarna i Sverige sällan svenskt ursprung. En manuell hantering som ofta utförs av gästarbetare från Asien.

Något som inte framgått alls är hur den afrikanska kontinenten påverkats av Coronaviruset. Ekonomin på kontinenten, som är extremt exportberoende har imploderat helt. Hela 25 stater hade i förra veckan begärt nödlån för att hålla de mest nödvändiga samhällsfunktionerna vid liv. På de annars välfyllda lokalmarknaderna i Uganda, Nigeria och andra råvarurika länder ekar det tomt. Den interna konsumtionen har upphört helt på samma sätt som exporten. Om EU tycker att Europa har problem så är det en mild sval bris mot vad som sker i Afrika just nu. Om Afrika faller ner i en djup recession väntar inbördeskrigen runt hörnet. Med oöverblickbara konsekvenser för Europa.

Det enda som fram tills idag har hållit ihop Nigeria som en stat är den skräck som medborgarna känner inför vad som skulle vara alternativet. De etniska och kulturella spänningarna som finns mellan stammarna och de olika etniska grupperna innefattar även ett stort våldskapital. Afrika är även Europas kornbod i stor utsträckning.

Hela kedjor av livsmedelsproduktionen riskerar att stå stilla. Vilket kommer påverka våra matvanor. Om det uppstår en brist på kaffe, krossade tomater och något så vardagligt som ketchup, vad ska vi äta då? Landet ”brunsås” är inte avlägset och där färsk frukt och färska grönsaker bara konsumeras sommartid i större omfattning. Av de som kommer ha råd.

Även om Sverige, och Europa, skulle kunna hantera ”kurvan” är det ingenting som innebär att livet i Europa kommer kunna gå tillbaka till någon form av normalitet under överskådlig tid. Från Kina kommer nu rapporter och signaler att den kinesiska industrin är återstartad och att den brist på komponenter som stängde de europeiska fabrikerna nu är på väg att åtgärdas. Men spelar det någon större roll nu när Europa står stilla och ingen fabrik är öppen för att ta emot dessa för att återstarta produktionen? Och hur stor avsättning finns det idag på sällanköpsprodukter som elbilar och andra varor som inte är direkt prioriterade av hushållen?

Hushåll som fått se sin ekonomi slagen i spillror kommer inte konsumera som förr.

Att brancher som restaurang- och turistnäring samt resor i allmänhet nu kommer förändras i grunden är de flesta överens om men få har nog satt sig in i hur mycket detta kommer påverka deras vardag. Även kläd- och modeindustrin är hårt drabbade och med en arbetslöshet, i ett enligt finansministern ”värsta scenario” uppemot 13,5 procent så kommer det innebära inte bara hårda omprioriteringar av stats-, region och kommunala investeringar. Det kommer även finnas ett akut behov av att svara på frågan om vad alla dessa människor skall göra i framtiden om det inte finns någon efterfrågan på deras varor och tjänster.

Lägg där till det antal personer som är i någon form av sysselsättning med enda syfte att hålla dagens siffror nere. Den projektindustri av inkapslande kulturprojekt som präglat den offentligt finansierade civilsamhällessektorn. Prioriteringarna mellan att HBTQ-certifiera ett statsbyggnadskontor alternativt bekosta ett kromat äppelskrutt i Vivalla eller anställa fler undersköterskor i äldreomsorgen i till exempel Örebro kommun kommer bli både enklare och svårare på en gång.

Kommunledningar kommer få höra att de är rasisitska eller kulturfientliga när vård och omsorg kommer behöva tränga undan kromade äppelskrutt och HBTQ-certifikat. Där en HBTQ-konsult eller konstnär i äppelskruttsgenren ställs mot en handfull vårdbiträden och i förlängningen en äldrevård som fungerar.

En arbetslöshet mellan 15 och 20 procent känns mer realistisk. Samt att delar av arbetsmarknaden helt försvinner. Upphör att existera annat än i historieböckerna.

På samma sätt påverkas nu hela mediesektorn. För de etablerade medierna, som baseras huvudsakligen på papperstidningen, kommer Corona bli smärtsam. De som idag köper en dags- eller kvällstidning är ofta personer över 70 år. De sitter idag hemma i självisolering. Försäljningen av lösnummer har rasat till sådana nivåer att diskussioner på de större tidningshusen om att lägga ner produktionen av pappersformatet nu tagit fart på allvar. Med nedlagd papperstidningsproduktion försvinner ytterligare arbetstillfällen. Och även journalistiken påverkas.

Idag ekar många redaktioner tomma. Medarbetarna är hemskickade och arbetar på distans. På en av Sveriges största tidningsredaktioner är all personal permiterad i olika utsträcknig. Koncernledningen gör vad de kan för att minska kostnaderna.

På reportage där en reporter tidigare hade en stillbilds- eller filmfotograf med sig tar reportern egna bilder och filmklipp med sin iPhone för att sedan användas i produktionen. En tidning med huvudredaktion i Stockholm har enligt uppgift permitterat 80 procent av sin annonsförsäljningspersonal. Endast chefen och en säljare är kvar. Annonsmarknaden har kollapsat helt vilket även prenumerationsmarknaden har gjort. En prenumerationsförsäljning som ofta lagts ut på andra aktörer. I Corona-tider finns ingen vilja att dra på sig ytterligare kostnader och dessa call-centers går nu en osäkrare framtid till mötes.

Regeringen öser trots denna förändring in miljonbelopp i riktat stöd. För att rädda redaktioner som producerar papperstidningar som ingen köper. De tidigare konsumenterna sitter hemma istället och tittar på TV, lyssnar på radio eller surfar runt på internet. Och ju mer de gör det, desto större är sannolikheten att de inte kommer gå tillbaka till sitt tidigare konsumtionsmönster av media och nyheter. Regeringens stöd till den döende dinosaurie som ”gammelmedia” utgör kan inte pågå för evigt. Någon dag måste en förändring ske.

I den lokala livsmedelsbutiken där jag bor är det uppenbart. Där tidningsbudet tidigare levererade kanske 30 lösnummer av vardera tabloiderna varje förmiddag levereras idag kanske tio. Trots det skickas det regelmässigt tillbaka några exemplar dagen efter. Ett försäljningsras på närmare 70 procent.

Media måste förändras ett yxhugg för att vinna tid eller med att dra av plåstret långsamt för att skapa illusionen av att det fortfarande kan finnas en efterfrågan i en avlägsen framtid……

Parallellerna med varvskrisen är iögonfallande. Staten öste på 1970-talet miljardbelopp i en sektor som var dömd att konkurreras ut av de japanska varven. Som var dödsdömda från början. Malmö har fortfarande inte hämtat sig i egentlig mening utan gick från att vara juvelen i kronan till att bli en permanent gökunge och huvudvärk. Från att ha varit ett av svensk industris starkaste varumärken är Malmö idag ett samhälle som är helt beroende av bidrag från staten och som präglas av kulturell inkapsling, hög arbetslöshet och antisemitism.

Corona tidigarelade papperstidningens död. Och med 10 000-tals tidigare medarbetare i denna sektor som över natt kommer behöva finna nya jobb, vad ska de göra då?

Inalles hade inga riksdagspartier igår svaret på vad som kommer ske med arbetsmarknaden post Corona. Att det kommer behövas personal i vård och omsorg samt skola är alla överens om. Att det skall finnas poliser och en rimligt fungerande försvarsmakt finns det en relativ enighet om. Likaså kring livsmedelsförsörjning och energiproduktion. Men vad sen? Detta är bara kärnan i ett samhälle, det måste finnas något som finansierar det.

En finansiering som inte kan vila på en media- och kultursektor som i huvudsak är beroende av statsunderstöd. Där skattefinansierade kromade äppelskrutt, döende papperstidningar och HBTQ-certivfikat eller ett skattefinansierat civilsamhälle som arbetar främst med kulturell inkapsling inte kommer kunna utgöra ryggraden i ekonomin ens på kort sikt. 

Igår lades tilläggsbudgeten. Men vad sen? Redan i höst kommer såväl regering som låtsasopposition behöva baka fram svar på vad som kommer behöva ske sen…..

 

Ledarsidorna.se® BEHÖVER DIG

Ingen har svaren på vart Sverige är på väg. Inte statsministern. Inte Ulf Kristersson. Inte Jimmie Åkesson. Inte någon finansanalytiker eller annan förståsigpåare.Och definitivt inte heller Ledarsidorna.se.

Men någonstans bör Sverige inleda en principiell diskussion om vad som kan ha en framtid och vad som kanske mår bäst av att läggas ned med en gång. Ledarsidorna.se är inte opåverkade av Corona-krisen. Vi står helt utanför regeringens stödpaket och kommer inte heller kunna räkna med något stöd i framtiden heller.

Stöd gärna Ledarsidorna genom att teckna en prenumeration. Det går att göra engångsdonation via PayPal.

Vi är helt i händerna på er.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.