Vad är det för fel med Sverige?

  • Söndag 19 Apr 2020 2020-04-19
E-post 2798

Vi befinner oss i en fruktansvärd pandemi. Tusentals människor dör, företag går i  konkurs, människors liv och framtidsdrömmar krossas. Då offentliggörs den statliga kommunutredningen efter flera års arbete och förespråkar strategisk samverkan. Mer utredningar av fler jurister… Sveriges kommuner och regioner, SKR, varnar för att kommunerna kommer få allt större ekonomiska problem. Min hemkommuns, Kungsbacka, svar är att dra ner på kostnaderna för mat inom hemtjänsten men satsa hundratals miljoner på en ny arenahall.

Nyss läste jag igenom den statliga kommunutredningen som kom i början av året. 762 sidor som undersöker hur väl kommunerna har möjlighet att klara sitt välfärdsuppdrag. Arbetet med den har pågått sedan 2017. Det är en ganska dyster läsning. Istället för att handla om hur kommunerna på riktigt kan stärkas och klara sin finansiering landar den i att det behövs mer samverkan. Ja kanske också att inget ska ändras riktigt.

Den säger att vi nog borde gå över till generella statliga bidrag istället för riktade. Att det är svårt rent demokratiskt att slå ihop kommuner eftersom invånarna känner att makten flyttar längre ifrån dem. Myndigheten för digitalisering behöver bli mer uppmärksammad är också en rätt onödig slutsats. Det är svårt att veta vad man ska säga om denna produkt annat än att den förtjänar att samla damm.

Enligt Sveriges kommuner och regioners, SKR, ekonomirapporter står kommunerna inför avsevärda problem de närmsta åren. Med nuvarande finansiering saknas tresiffriga miljardbelopp de närmsta 15 åren. Hundratusentals fler behöver anställas in om vård och omsorg och skolan. Allt fler krav och mer avancerad verksamhet sätter extra press på mindre kommuner då de behöver anlita dyr kompetens. Detta med stor sannolikhet genom konsulter eftersom arbetsmarknaden i t.ex. Dorotea producerar få specialiserade tjänstemän. Integrationen ses likaså som en massiv utmaning. Arbetslöshet, kulturell skillnad och brist på socialt kapital slår extra hårt mot redan fattiga kommuner som har många av dessa grupper i ett djupt utanförskap. Demografin är den sista biten av kakan. Allt fler unga och äldre.

I relation till dessa grupper minskar mängden arbetsföra. Skatteunderlaget minskar och intäkterna sjunker. I den här verkligheten blir jag på riktigt orolig. SKR berättar om en djup kris. Staten svarar med att man kan få extra pengar om sätter ihop fler kommunalförbund. Och ännu mer skrattretande – göra frivilliga kommunsammanslagningar. Dvs politikerna ska ha färre egna uppdrag  eller lämna över makten till grannkommunen.

I min hemkommun, Kungsbacka, bestämde våra folkvalda på senaste kommunfullmäktige  häromdagen att utreda byggandet av en ny arenahall. Sammanträdet hölls av säkerhetsskäl  i den stora teatersalen med ett idogt spritande av en mikrofon vilket gjorde det än mer ironiskt.

Enligt alla källor står vi inför stora kommande problem och den nuvarande epidemin ser ut att göra den ekonomiska situationen mycket värre. Då bestämmer man sig, för sin egen säkerhet sittandes utspridda i en gigantisk sal, att exponera framtida generationer för en skuld på mellan 220 och 360 miljoner med årlig driftskostnad i tvåsiffriga miljonbelopp. Samma kommun stängde nyligen ner de öppna matsalarna för äldre eftersom de var för dyra. Det senare skedde före virusutbrottet. Man har också börjat servera kall mat i hemtjänsten eftersom den varma var för dyr. 

Allt mer börjar det framstå för mig som att problemet kommunerna har inte är ekonomiskt. Jag börjar faktiskt misstänka att det är politikerna och tjänstemännen som finns inom organisationerna. Sport kan vara på liv och död för vissa. Men det är en metafor. Bemanning i äldreomsorg och kvalitet på hemtjänst kan vara på liv och död för många. Det är fakta. 

Min tillit till vårt system börjar bli allt sämre. Slösandet av skattemedel på nöjen. Ett förtroende givet våra styrande verkar utmynna i att hanteringen av detta virus kommer skörda fler liv än i våra grannländer. Att vi bygger sporthallar samtidigt som personalen inom äldreomsorgen och vården inte har nog med skyddsutrustningar framstår inte som ansvarsfullt. 

Jag hade önskat att kommunutredningen hade dragit lärdomar av det kapitlet som handlar om jämförelser med våra grannländer. När kommunsammanslagningar skedde i Danmark var det genom tvång och med makt att gå över kommunerna om de inte gjorde som folketinget sa. På tre år var det hela klart.

I Finland och Norge fanns inget tvång och man arbetade genom ekonomiska incitament. Ett fullständigt eller partiellt misslyckande. Läxan detta lär oss är att om vi vill få kommunerna att göra mer och att göra rätt krävs att de inte får något annat val. För annars sitter kommunfullmäktige där, med masker och plasthandskar på, och beslutar att lägga pengar på nöje när våra äldre och vårdpersonalen riskerar sjukdom och död varje dag. 

 

Chris Forsne

Foto: Moody Fotografi

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.