DEBATT: Ekologisk latte i storstäderna mer opportunt än att säker självförsörjning

Photo by Bru-No on Pixabay
  • Onsdag 20 Maj 2020 2020-05-20
E-post 906

Det är idag mer politiskt opportunt att prata om god ton i debatten och engagera sig i tillgången på ekologisk latte i storstäderna än svält i Afrika och grad av självförsörjning i Sverige. Den bekvämligheten kan komma att stå oss dyrt om balansen rubbas bara en aning menar lantbrukaren Edward Nordén.

Hur kommer den globala pandemin att påverka priset och tillgången på mat? Det beror på ett flertal faktorer. Det beror också på vems tillgång vi pratar om.

Mer än en halv miljard människor lider av svält, och långt fler lider av näringsbrist som en naturlig följd av livsmedelsbrist. Miljoner barn går till skolan hungriga varje dag, och miljoner människor dör varje år till följd av svält. Flera länder, till exempel runt Afrikas horn, står inför en svår situation med sin livsmedelsförsörjning. Även om insatser mot svält räddat miljontals liv så är världen fortfarande på en plats där grav näringsbrist och svält inte är på väg att försvinna. Där har vi grundpremisserna för svält. 

Enorma gräshoppssvärmar över Afrika kombinerat med att den främsta produktionen av mat sker med lokala småjordbruk, som drabbas av dessa svärmar, ger nya farhågor om afrikansk svält i nutid. 

De regionala organisationer som löpande analyserar tillgång, risk och problematik vad gäller livsmedel i området larmar om katastrofer från Kenya till Pakistan, med rapporter om enorma insektsangrepp som äter upp skördar för både människor och boskapsdjur. I fattiga länder med otillgänglig eller underutvecklad teknisk förmåga är detta blodigt allvar. Att fredsavtal slutits ger normalt en högre skörd eftersom bönder kan så och skörda istället för att slåss, men dessa naturliga hot existerar fortfarande, och konflikterna finns fortfarande kvar. Väpnade konflikter leder till störningar, störningar leder till ojämna flöden och ojämna flöden av livsnödvändiga varor skapar konflikter. Livsmedel är livsnödvändiga. Där har vi en grundpremiss för livsmedelsbrist. 

De länder som klarar av att subventionera sin livsmedelsproduktion gör också det. Detta för att ha en viss kontroll på livsmedelstillgången, innehållet, villkoren och priset som går ut till medborgarna. Att hålla matpriserna nere på en prisnivå som medborgarna kan betala för är en standardiserad idé i hela den fungerande delen av världen. Inget land som vill vara självständigt vill vara utan en egen förmåga att ha ett kontinuerligt flöde av mat till sina invånare. Tillgång innebär också att invånarna har råd att köpa. Problemet med svält handlar om tillgång. Det betyder inte att maten saknas, men man har bara inte tillgång till den. Det finns många dyra sportbilar i Sverige. Du har bara inte tillgång till dem, eftersom du inte har råd med det. Om det hade varit livsnödvändigt med sportbilar så hade man subventionerat tillverkningen så att fler hade tillgång till dem. Grundpremissen för subventionering av livsmedel.

Mig veterligen så är det bara Sverige som inte längre vet varför man subventionerar livsmedelstillgång. 

När Europas länder bestämde sig för att harmonisera sina länders regelverk för livsmedelsproduktion så bestämde man också att centralisera den inom ramen för EU-samarbetet. När människor beskriver jordbruksstöden som större än andra så beror det på just detta. Om alla europeiska länder hade synkroniserat och centraliserat sina utgifter inom EU:s gemensamma budget för till exempel försvar, sjukvård eller skola så hade alla dessa utgiftsområden varit större än jordbruksdelen. Det är ett vanligt missförstånd som ofta leder till rätt märkliga politiska slutsatser. 

Vanliga förslag från Socialdemokraterna, Liberalerna med flera partier är att ta bort eller dra ned på stöden. Är det inte populistiskt nonsens om “rika skånska grevar” så är det “för stor del av EU:s budget”, eller som nu när man anser att “pengarna behövs för klimatet”. Ingen föreslår en åternationalisering av jordbruksstöden, utan man låtsas som om pengarna inte påverkar tillgången på livsmedel. 

Tar vi bort stöden så minskar livsmedelsproduktionen. Importen av billiga livsmedel ökar eftersom inget annat land ens skulle överväga att låta sin livsmedelsproduktion konkurreras ut på en subventionerad världsmarknad. Fler kommer att svälta ihjäl – men de kommer inte att svälta ihjäl här utan där. Vi köper bara deras mat så är problemet löst. 

Blott Sverige svenska politiker har – som tror att man kan ta bort lika konkurrensvillkor, ändå konkurrera på samma marknad och satsa på klimatfrågor för de pengar som man tar från livsmedelsproduktionen. När EU pressade Ryssland genom tullar så satsade Ryssland istället på självförsörjning av livsmedel. Förvånande? Inte alls. Ett högst rimligt säkerhetspolitiskt beslut.

Då kommer Coronapandemin. Kommer frågan om livsmedelstillgång då att ställas på sin spets? Ja, högst sannolikt. Rykten om att Kina bunkrar med livsmedel för att ta höjd för transportstörningar i logistiken är talande. Kommer vi se att svensk jordbrukspolitik anpassar resonemangen och konsekvensanalyserna efter den verklighet som tränger sig på? Jag tror personligen inte det. 

Hur mycket det än talas om god ton, påverkansoperationer, substans i dialogen, faktaresistens, vikten av oberoende liksom saklig media och expertis så är det mycket mer opportunt att säga att klimatet behöver pengarna än att säga att miljömässigt sund livsmedelsproduktion i Sverige behöver hållas uppe även av säkerhetspolitiska skäl. 

Det är också mycket mer opportunt att diskutera ekologisk latte i storstadsmiljö än svält i Afrika och grad av självförsörjning i Sverige. Den bekvämligheten kan komma att stå oss dyrt om balansen rubbas bara en aning.

 

Edward Nordén

Jordbrukare, Skåne

 

Edward Nordén är även jordbrukspolitisk talesperson i liberalkonservativa Medborgerlig Samling.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.