Den moderna islamismen: Ett brev betyder så mycket

Franz Fanon och Ali Shariati. Foto: Wikipedia. Montage.
  • Måndag 11 Maj 2020 2020-05-11
E-post 1110

För att förstå kraften i dagens islamism måste klockan vridas tillbaka 70 år. För 70 år sedan inleddes en intellektuell relation mellan en shia- och en sunnimuslimsk tänkare som bägge förenas i att legitimera våldet som del av vägen till en fulländad världsordning.

Historiskt har Sayyid Qutb, en av det Muslimska brödraskapets främsta företrädare varit avgörande för hur islamismen i allmänhet och då Brödraskapet i synnerhet samt al Qaida utvecklats. Al Qaidas obestridde främsta symbol och ledare Usama bin Laden kom att hämta huvuddelen av sin inspiration till organisationen ur boken ”Milestones”.

Men det finns även andra som kommit att ha stor betytelse. I modern tid har två islamistiska tänkare varit avgörande för den islamistiska utvecklingen. Algeriern Franz Fanon och iraniern Ali Shariati. Fanon sunnimuslim, Shariati shiamuslim. Bägge tar avstamp i marxismen i hur de ser på islams utveckling i allmänhet och islamismens roll i synnerhet. De kom, fram till Fanons död 1961 att utbyta omfattande brevväxling som finns bevarad och även om det finns meningsskiljaktigheter dem emellan så är det våldet som legitimt verktyg som förenar dem.

Och bägge har inspirerat och inspirerar dagens radikala islamister. Samsynen på våldet och den elitistiska staten förenar dessa. Ali Shariatis idéer resulterade 1979 i den iranska revolutionen. 

Frantz Fanon (1925-1961) är sannolikt en av de som tydligast försvarat användandet av våld i politiskt syfte. Mot bakgrund av befrielsekriget i Angola hävdade han i boken Jordens fördömda de förtrycktas rätt till motvåld, uppror, frihet. I sitt i det närmaste euforiska förord till Fanons bok menar Jean-Paul Sartre att våldet är en nödvändighet. Det är bara våldet som kan ena och hela mänskligheten.

Fanon är, vid sidan av Malcolm X, de som lämnat tydliga avtryck i Sveriges Unga Muslimers, SUM, ordförande Rashid Musa som återkommande hänvisar till Fanon. I en debattartikel från 2016 i Expressen skriver Musa att

De svarta och bruna barnen i de socioekonomiska fattiga områdena får heller ingen likvärdig utbildning när våra skolor läggs ner. I vissa förorter har Systembolaget bättre öppettider än biblioteken. Och man kan hitta fler sortiment av franskt vin än Frantz Fanon böcker.

ABF Stockholm anordnade så sent som i november 2019 ett seminarium där Rashid Musa samtalade med Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi kring Fanons bok  “Jordens fördömda” (1961). Abdullahi och Douakil är aktuella med att ha överklagat domen som friade Göteborgs tidigare kommunalråd Ann-Sofie Hermansson för förtal av de två som extremister.

Läggs Fanons tankegods som grund blir inte heller hans och tidigare bostadsministern Mehmet Kaplans uttalande i Almedalen 2014 ologiskt. Musa menade att de som åker till Syrien inte är extremister på något sätt, utan att de bara åkte dit för att hjälpa till. Enligt Musa var jämförelsen med frivilliga svenskar i finska vinterkriget vara fullt rimlig skrev Ivar Arpi i SvD. 

Några år tidigare ett par år sedan sade han även i SvD, angående svenskar som åkte ned till Somalia för att strida för al-Shabab: 

”Det är inte konstigare att de valde att göra detta än att svenska unga män och kvinnor väljer att bli soldater i Afghanistan.

Det revolutionära men även det separatistiska är det som kännetecknar Sveriges Unga Muslimers tankegods. Musa har inom ramen för Antirasistakademin hävdat att Sverige kolonialiserat förorterna samt tillsammans med SSU Stockholm arrangerat ”separatistiska” möten för ”rasifierade” på Socialdemokraternas partihögkvarter Sveavägen 68.

Och länken mellan den Fanon-inspirerade sunnimuslimska islamism och shiaislamismen, shiismen, kom att gifta ihop dessa rörelser. Idag är samarbetet mellan Turkiets president, Recep Tayyip Erdogan och mullorna i Teheran djupt förankrad.

Ali Shariati (1933-1977) var en politiskt aktiv iransk muslimsk intellektuell, islamist och son till mullan Aqa Muhammad Taqi Shariati. Ali Shariati anses vara bland de mest inflytelserika intellektuella i 1900-talets Iran och har kallats “den iranska revolutionens ideolog”. Under sina studier i Paris började Shariati samarbeta med den algeriska nationella befrielserörelsen FLN 1959. Året därpå började han läsa Frantz Fanon och översatte en antologi av Fanon till persiska. Shariati införde en våldsbejakande islamistisk tolkning av shia-islam som han kallade ”röd shiism” som kontrasterade med vad han menade vara ”svarta shiismen” som företräddes av den tidens imamer som icke-revolutionär.

Även om de teologiska skillnaderna var stora mellan Fanon och Shariati så förenades de i synen på våld och våldet som legitimt medel i en klasskamp med islamistiska förtecken och idé till samhällsordning. Födseln och det senare giftermålet mellan två islamistiska rörelser, shia- respektive sunnimuslimska islamismen uppstod i Paris. Om detta vittnar brevväxlingen mellan Shariati och Fanon. Och i en miljö som senare kom att präglas av ett postmarxistiskt studentuppror som tillsammans med den nya islamismen skulle sprida svallvågor som även Sverige känner av långt in i våra dagar.

Våldet som legitimt medel finns kvar i islamistiska kretsar samt Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer.  De återkommande hänvisningarna till tänkare som Fanon men även det raster som den iranska revolutioner vilar på i form av Fanons brevvän Ali Shariati.

Svallvågorna från brevväxlingen på 1960-talet mellan Fanon och Shariati har idag nått långt in på det svenska Utrikesdepartementet, den svenska biståndsmyndigheten Sida och rakt in i Socialdemokratins hjärta.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.