Fjorton dagar som förändrade Sverige

WHO. Pressbild
  • Tisdag 19 Maj 2020 2020-05-19
E-post 1473

Trots att förslaget på en Corona-kommission kom från regeringen vill statsminister Stefan Löfven inte att en sådan utses nu utan vill vänta tills krisen är över. Något som kan ta flera år i anspråk. Med den inställningen riskerar Sverige tappa bort information som kan visa sig vara avgörande i Sveriges förmåga att möta framtida pandemier och andra epidemiska tillstånd.

Utbrottet av covid-19 har skakat om Sverige i grunden. Hittills har över 3 500 människor förlorat livet och över hundratusen människor har förlorat jobbet. Det är den allvarligaste krisen vårt land har upplevt sedan andra världskriget menar moderaternas partiledare Ulf Kristersson samt partisekreteraren Gunnar Strömmer på DN Debatt. Moderaterna driver kravet på att regeringen tillsätter en Corona-kommission innan sommaren vilket regeringen motsätter sig.

Även om förslaget kom till på statsminister Stefan Löfvens initiativ så menar regeringen att kommissionen skall tillsättas först när krisen är över. Inte nu. Aftonbladets ledarredaktion höjer tonläget och hävdar att moderaterna gör politik av en kris.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch var tidigt ute med motiven varför en komission skall tillsättas redan nu. 

– Det har ett stort värde att någon kan följa krisen medan den pågår. Det kan vara svårt att få fram information efteråt, sade KD-ledaren Ebba Busch efter partiledarnas veckomöte med statsminister Stefan Löfven (S) den sjunde maj.

I sak har även Busch rätt. Det finns en rad med tveksamheter i flera bedömningar i krisens inledning som annars riskerar att falla bort. Ett tydligt exempel är dialogen med WHO och i vilken utsträckning som Sverige följde WHO:s bedömningar, råd och rekommendationer.

Den 29 februari lät WHO ta fram och publicera råd för medlemsländerna om hur de skulle agera i förhållande till ”affected areas”, eller drabbade områden när lokal smittspridning bröt ut. Rekommendationerna innebär bland annat stängning av gränser, rekommendationer om social distansering samt vilka delar av sjukvården som skulle stärkas genom olika åtgärder. Bland annat nämns säkrandet av skyddsmateriel och tillgången på läkemedel särskilt.

Den andra mars konstaterade WHO att Sverige drabbats av lokal smittspridning. En information som gick vidare direkt till socialdepartementet som hade WHO bedömning, att Sverige drabbats av lokal smittspridning uppe till gemensam beredning tillsammans med Folkhälsomyndigheten enligt besked från socialdepartementet till Ledarsidorna. 

Med gemensam beredning innebär det att socialminister Lena Hallengren och därmed hela regeringen anses ha blivit informerade om att WHO och även den europeiska smittskyddsmyndigheten klassade Sverige som drabbat av lokal smittspridning. Med klassningen förväntade sig dessa organisationer och Sveriges grannländer att Sverige med omedelbar verkan började implementera de olika åtgärder som WHO publicerat bara två dygn tidigare. Något som inte skedde.

I dialog med Folkhälsomyndigheten menade FHM till Ledarsidorna att WHO:s bedömning var ett fel som WHO skulle åtgärda. Någon rättelse från WHO kom aldrig. Däremot kom en förklaring från WHO till Ledarsidorna:

Skillnaden i bedömning var att Sverige arbetar efter en annan definition om vad lokal smittspridning är än WHO. Trots att Sverige i andra sammanhang påstår sig följa de internationella regelverken och definitionerna för att kunna agera enhetligt med det internationella samfundet och Sveriges grannländer vid pandemier.

Först en vecka senare, den 8 mars skärper Folkhälsomyndigheten bedömningen och ännu en vecka senare, den 16 mars börjar regeringen fatta de beslut som WHO tog fram som rekommendationer den 29 februari.

Även om Sverige inte haft de konstitutionella, personella eller materiella förutsättningarna från början att agera annorlunda än i enlighet med den strategi om tagits fram av FHM tyder händelserna i skiftet februari – mars och de följande två veckorna på att Sverige redan från början tappade mark och tid. 

Om social distansering och resursallokering påbörjats redan den andra mars kan det inte uteslutas att liv skulle ha varit möjliga att rädda samt tillgången på skyddsmateriel och läkemedel varit bättre. Idag är Sverige beroende av Norge för att tillgången på narkosmedel skall kunna säkras. De nordiska grannländerna är idag tveksamma om Sverige skall inkluderas i den öppning av gränserna som förbereds. Sverige betecknas som allt för osäkert som zon betraktat och då Sverige inte anammat de regelverk som resten av världen arbetat efter anses Sverige som instabilt även i bredare termer.

En person som reser från Norge till Sverige och tillbaka igen kan mycket väl tvingas till 14 dagar i karantän enligt det norska regelverket även efter den 15 juni.

Det finns ett värde för inte bara regeringen och svenska folket att regeringen tillsätter en kmomission redan nu för att påbörja insamling och en inledande bearbetning av det omfattande material som kommer krävas för att Sverige skall stå rustade inför framtiden. Även Sveriges grannländer är intresserade. Ett öppet mandat att samla in där regeringen senare kan återkomma med när en komission skall börja redovisa resultaten. Resultat som mycket väl kan presenteras som delrapporter.

En senareläggning av kommissionen, som statsministern förespråkar, riskerar få förödande konsekvenser då minnesbilder bleknar samt dokument kan försvinna i arkivens malströmmar som kan innehålla avgörande information om varför Sverige tappade tid och mark redan inledningsvis. Som exemplet med varför Sverige valde en annan, egen, bedömning av läget den andra mars. När omvärlden rustade sig gick Sverige sin egen väg och tappade därmed allt från en vecka till 14 dagar av viktig tid för att rusta sig.

Trots att alla är fullt medvetna om att tid är en resurs som bara kan förbrukas. Aldrig återställas.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.