Så svagt leder regeringen krisarbetet

Rosenbad. Foto: Wikipedia
  • Fredag 29 Maj 2020 2020-05-29
E-post 2309

Förvirringen, och det bitivis höga tonläget kring genomförandet av tester mot Coroana-viruset aktualiserar behovet av att tillsätta en Corona-komission i fokus. Det blir mer och mer uppenbart att regeringen inte behärskar de styrsystem som de har i sin hand och att de inte ens läser de handlingar som expertmyndigheterna förser statsråden med.

Statsminister Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren, bägge socialdemokrater, menar att det är regionernas ansvar att genomföra de tester som nu skall tas för att skapa ett underlag om hur Sverige vidare skall hantera spridningen av Covid 19. Sveriges Kommuner och Regioner menar å sin sida att de bara kommit överens om prioriteringsgrupperna 1-3, att nummer fyra återstår att förhandla om.

Och det är just en förhandling det handlar om. För i det uppdrag som regeringen gav Folkhälsomyndigheten, FHM att ta fram en strategi för själva provtagningen pekar FHM på att detta måste kompletteras med aktörer som normalt inte ingår i den ordinarie verksamheten ute i regionerna. Att aktörer som svarar för hela eller delar av kedjan som är skild från den ordinarie vården och omsorgen måste engageras.

I återrapporteringen angav inte FHM någon explicit styr- och ledningsmodell utan fokuserade på själva processen. Underlaget kan inte tolkas som om det är regionernas ansvar eftersom det är ett nationellt åtagande enligt regeringsuppdraget till FHM. Uppdraget att leda är därmed regeringens inledningsvis innan delegation skett genom främst förhandling då regionerna är själstyrande.

Denna problematik är intimt förknippad med den svaga till obefintliga beredskapen ute i Sveriges kommuner och regioner för kriser som den innevarande Corona-krisen.

För att möta nationella kriser har regeringen ett antal aktörer att luta sig på. Dels expertmyndigheter såsom till exempel FHM, Socialstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Inspektionen för vård och omsorg. Alla dessa har olika uppdrag. Inget av uppdragen är av egentlig operativ karaktär förutom IVO:s ansvar för tillståndsgivning och anmälningar av brister i vården utan kräver att regeringen utlöser olika typer av paragrafer i lagstiftningen.

För till exempel skogsbränder eller liknande olyckor finns i lagen om skydd mot olyckor en paragraf som öppnar för samordning av brandbekämpningsresurser. I det tionde kapitlets första paragraf ges regeringen möjlighet att utse en myndighet som operativt samordnande och överrider därmed regioners och kommuners självbestämmande om en skogsbrand kräver det. Så skedde 2018 vid skogsbränderna i Västmanland. Men först efter tretton dygn av okontrollerbara skogsbränder. Endast två dygn efter att regeringen tog beslutet var bränderna under kontroll men hade då föranlett miljardförluster och skador för enskilda.

Skogsägare och MSB, som formligen bönade och bad om att få samordna brandbekämpningen kunde se generationers bruk av skogen bokstavligen gå upp i rök inför sina ögon medans regeringen Löfven I drog benen efter sig. Men efter tretton dygn vaknade till slut justitieminister Morgan Johansson till liv och lät genom regeringsbeslut MSB börja arbeta med den operativa samordningen.

Någon sådan motsvarande klar paragraf finns dock inte för pandemier även om Smittskyddslagen sannolikt kan tänjas i den riktningen.

Men som främsta verktyg för regeringen att leda och styra landet i en kris finns länsstyrelserna. Länsstyrelserna är statliga myndigheter som har uppföljningsansvaret inom respektive geografiskt område åt regeringen. Detta regleras i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Det är länsstyrelsen som skall följa upp och ge stöd till kommuner och regioner så att dessa för var tid uppfyller lagstiftarens krav. För att sedan rapportera tillbaka till regeringen och ansvarigt statsråd.

I vägledningen att tolka lagen framgår följande:

Aktiv roll vid hantering av samhällsstörningar i länet

I denna del av det geografiska områdesansvaret ingår de uppgifter som länsstyrelsen har vid hantering av samhällsstörningar. Länsstyrelsen ska bland annat svara för att en regional lägesbild sammanställs, samordna verksamhet mellan kommuner, landsting och myndigheter och samordna information till allmänheten och företrädare för massmedia. Efter särskilt beslut av regeringen ska länsstyrelsen även kunna prioritera och inrikta statliga eller internationella förstärkningsresurser som tilldelas länet. 

Hade denna funktion fungerat, eller om i detta fall Lena Hallengren bemödat sig att fråga länsstyrelserna ute i landet hade Hallengrens löfte om att beredskapen var god inför pandemin sannolikt aldrig ställts ut. Den låga beredskapen vid främst äldreboenden har kostat människoliv och de flesta har blivit tagna med överraskning över den obefintliga tillgången på skyddsmateriel inom omsorgen. Samt tillstår nu att det var ett misstag, som kostat liv, att inte inkludera kommunerna i riskinventeringen.

Något som är länsstyrelsernas grunduppdrag. Där det är varje ansvarig ministers uppgift att följa upp. Ledarskap är inte att sitta och tro eller att hoppas att något går bra. Ledarskap är att leda, fördela, anslå resurser samt inte minst följa upp och korrigera de uppdrag som ges. För detta har regeringen verktygen. Sedan Axel Oxenstiernas tid.

Ju längre krisen går blir det allt mer uppenbart att regeringens inre liv präglas av något som bäst kan liknas vid en okunnig och oengagerad panik. Statsrådet Hallengren ger intryck att vara helt eller bitvis totalt oengagerad och lägger föga eller ingen tid på att ens läsa de underlag som FHM tar fram åt henne. Hade Hallengren läst FHM rapport från den femte maj hade hon sannolikt reagerat över att FHM fokuserat mer på process och inte berört ledningen av det nationella åtagandet som en nationell provtagning innebär.

Vare sig Hallengren eller statsminister Stefan Löfven tycks heller ha några vidare begrepp om den kontroll- och uppföljningsapparat som de förutsätts använda sig av i nationella kriser, Länsstyrelserna. Som det finns klara och tydliga processer och lagrum för att luta sig på.

Det finns dock inga rimliga skäl att idag kräva någon ministers avgång. En rotation på socialministerposten skulle vare sig hjälpa eller förbättra arbetet. Sannolikheten är stor att en utrotation av Hallengren skulle få det lilla som ändå sker att upphöra helt. Hallengrens tid kommer tids nog ändå. 

Men att en Corona-komission redan idag bör utses med ett öppet mandat att börja samla in data och uppgifter är alldeles uppenbart. Och att komma med vad som bör anses vara förslag på omedelbara åtgärder.  Som att regeringen börjar läsa de underlag som FHM och andra myndigheter levererar samt börjar arbeta med den befintliga struktur för ledning som finns etablerade genom länsstyrelserna.

En princip som infördes av Axel Oxenstierna och som alla generationer av politiker och makthavare kunnat på sina fem fingrar fram tills dess att regeringen Löfven tillträdde.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se