Corona-krisen och media: Same, same but different

Public Service: SR, SVT samt Utbildningsradion, UR.
  • Måndag 22 Jun 2020 2020-06-22
E-post 2282

Ur ett medieforskningsperspektiv är Corona-krisen inte ett ointressant fenomen att granska. Krisen visar uppenbara likheter med migrationskrisen 2015. Där samma aktörer underpresterar i granskningen av regeringsmakten och samma aktörer driver opinion för att misstänkliggöra de som kritiserar regeringsmakten.

Utrikesminister Ann Lindes (S) intervju i Deutsche Welle har fortsatt att engagera debattörer och som enda mer tongivande media som kom att rapportera om intervjun var Dagens Nyheter. Från övriga media var det tyst trots att moderaternas partiledare under söndagen aviserade att han avsåg ta upp den med statsministern under den kommande veckan.

Och tystnaden från skattefinaniserad media kommenterades till Ledarsidorna från fler av redaktionens källor i regeringskansliet under söndagen. Allt fler tjänstemän, som inte ingår i Utrikesdepartementets krets av 261 partilojala formellt opolitiska aktivistiska tjänstemän, börjar visa ett tilltagande missnöje med regeringen Löfven. Kommentaren som sammanfattade allt fler tjänstemäns syn på främst Public Service var

”DW bedriver något som är ovanligt i Sverige nu för tiden. De förmedlar nyheter, inte åsikter”.

En annan källa menade att 

”Man kan fundera på i vilken utsträckning som SR och SVT fortfarande lever upp till sitt uppdrag. Min arbetsplats granskas i varje fall inte längre”.

Missnöjet förstärks av att man på flera departement påbörjat spårande av källa vid uppvisade läckor. Från den politiska nivån har det tydligt kommunicerats ett missnöje vid de fåtal tillfällen där regeringen inte kunnat sätta bilden och där bilden istället blivit negativ. Särskilt nämns DN, Expressen och Ledarsidorna som medier som otillåtna att ha icke godkända relationer med.

Förutom UD är Statsrådsberedningen, statsministerns egen stab, aktiva i arbetet med mediebilden. Presschefen, Odd Guteland (S) har varit delaktig i urvalet av de journalister som tillåts intervjua statsministern enskilt. 

Bland den handfull ”pålitliga” som uppges ha valts ut är bland annat Anette Holmqvist, Aftonbladet. På konkurrenten Expressen finns ingen motsvarande och där Expressens mest erfarne poltitiske journalist Niklas Svensson har fått finna sig i att nekas intervjuer. Statsrådsberedningen vill till varje pris undvika att utsätta statsministern för allt för tuffa utfrågningar och i synnerhet sådana som kan riskera upprepa prestationen i Agenda under hösten 2019 om den ökade gängkriminaliteten. 

Expressens Niklas Svensson betalar priset för att ha ställt för tuffa frågor eller att han inte ger sig innan han får ett svar. En annan rimlig slutsats är att skattefinansierad media blivit allt för beroende och sammanvävd med makten de är beroende av att det breder ut sig en omfattande självcensur. För att inte riskera vare sig intervjutillfällen eller statsbidrag.

Det är ingen hemlighet att statsministern anses vara ett svagt kort i medierelationer. Starkare kort är ministrarna Damberg, Hallengren och Ygeman som alla har en SSU-bakgrund och som sedan tonåren drillats in i att hantera media. 

Till sin hjälp i debatten har nu regeringen ett antal kända opinionsbildare. Bland annat Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare Anne Ramberg som ryckt ut till utrikesministerns försvar. Ramberg slog på allvar igenom som partilojal debattör när hon i ett blogginlägg tydligt pekade ut riksdagsledamoten Hanif Bali (M) med rötter i Iran som ”brun råtta” eller som ”talesperson för bruna råttor”.

Anne Ramberg är aktuell som nyutnämnd ordförande för Uppsala Universitet.

Anne Ramberg är även grundare till Advokatsamfundets nätverksorganisationer ”Hilda” och ”Ruben” som organiserar olika roller i rättsväsendet under samma paraply. Där åklagare, domare, polischefer, rättschefer från departement och advokater tillsammans utgör en aktivistisk organisation. Ett nätverk där de tidigare vattentäta skotten mellan rättsväsendets olika roller lösts upp.

Den direkta objektiva kritik som kan riktas mot utrikesminister Ann Linde är Lindes påstående om att det skulle vara en högre överdödlighet på privata äldreboenden än offentliga. Utrikesministern valde att ta tillfället i akt i DW att låta ideologi tränga undan fakta. Tvärtom har Covid 19 skördat fler dödsoffer på offentligt drivna äldreboenden sedan pandemin fick fäste i Sverige. Om än med liten marginal men likväl signifikativ.

Hur Rambergs syn på fakta och forskning kommer slå igenom på Uppsala Universitet får framtiden utvisa. Klart är dock att den teologiska instutitionen kan sägas ha motsvarande politiska inriktning med bland annat professor Mattias Gardells beställningsforskning åt den Turkiska regimen i en rapport som fick stort internationellt genomslag. 

Rapporten publicerades utan att ha gått igenom en ”peer review” och utan att ha varit sanktionerad hos institutionen där Gardell pekade ut riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som islamofob samt även forskarna Aje Carlbom, Magnus Norell och Ledarsidorna som mer eller mindre högerextrema.

Ur ett medieforskningsperspektiv är Corona-krisen inte ett ointressant fenomen att granska. Krisen visar upp uppenbara likheter med migrationskrisen 2015. Där samma aktörer  som underpresterade då underpresterar idag i granskningen av regeringsmakten och samma aktörer, då som nu driver opinion för att misstänkliggöra de som kritiserar regeringsmakten.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se