Vilket ansvar har Folkbildningsrådet för finansiering av islamistiska miljöer?

  • Onsdag 17 Jun 2020 2020-06-17
E-post 856

Forskarna Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren pekar på att Muslimska brödraskapet i nuläget agerar genom bland annat studieförbundet Ibn Rushd i en artikel i Kvartal. Forskarnas slutsatser i stort ger stöd för slutsatserna i  ”Islamismen i Sverige”. Men artikeln pekar på något väsentligt, om än implicit. Vilket ansvar för utvecklingen har Folkbildningsrådets ledning och styrelse? 

Studieförbundet Ibn Rushd är, menar författarna till artikeln, en av de huvudsakliga aktörerna och pekar på att fyra av sju medlemsorganisationer utgör en del av Brödraskapets svenska nätverksorganisation och att de sedan starten 2005 tagit emot en kvarts miljard i statsbidrag finansierat via Folkbildningsrådet. Detta belopp är dock endast en del av finansieringen. Detta är endast de statliga medel avsedda för folkbildning, förbundets olika regionala organisationer tar emot 100 000-tals kronor varje år i regionala kultur- och projektbidrag eller kommunalt föreningsbidrag i olika former.

Ibn Rushd kan sägas utgöra dagens paraply, eller en av två huvudsakliga finansiärer vid sidan av Islamic Relief som är Brödraskapets ena biståndsorganisation. Den andra biståndsorganisationen, Muslim Aid, är inte lika hårt knuten genom stadgar eller ekonomiskt samarbete med de övriga utan utgör en mer fristående enhet där endast personunioner och en ständig närvaro i bland annat Stockholms moské utgör de för en yttre betraktare mest synliga banden. 

Muslim Aid har sitt huvudsakliga ursprung i Storbrittannien och leds idag i Sverige av främst två personer. Kajs Atallah och tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan. Atallah utgör kopplingen till den renodlat salafistiska miljön genom att han även koordinerar verksamheten vid Swedish United Dawa Center, SUDC. I SUDC återfinns bland annat Abo Raad, den imam i Gävle Moské som fått ett utvisningsbeslut av regerinen men där verkställighetshinder föreligger då han riskerar såväl dödsstraff som kroppslig förnedring om han skulle utvisas till sitt ursprungsland Irak. 

Muslim Aid är aktuella med att tillsammans med Islamic Relief och al Manaar-moskén i London samarbeta i Svenska kyrkans projekt “En värld av grannar”. al Manaar är sedan tidigare känd för att vara den brittiske IS-terroristen och bödeln “Jihadi Johns” hemmamoské samt genom sitt samarbete med XR, Extinction Rebellion. XR är den miljörörelse som inte utesluter våld för att uppnå sina mål samt har visat öppet antisemitiska värderingar.

Mer läsning: Svenska kyrkans samarbete avslöjar radikalt europeiskt kluster

Ibn Rushd är att likna vid en koncern men samtliga i kärnan ingående organisationer har ett direkt band till Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS, som idag för en mer undanskymd tillvaro efter att ha ombildats till stiftelse 2015. Genom analys av främst Islamiska Förbundet i Sverige egna stadgar, dess egna uttalanden och personunioner  framgår den starka och permanenta samt långtgående kopplingen till Muslimska brödraskapet.

Islamiska Förbundet i Sverige är medgrundande organisation till den europeiska paraplyorganisationen för Brödraskapet. FIOE eller Federation of Islamic Organizations in Europe. Där FIOE ledning vid ett flertal tillfällen bekräftat de ideologiska banden till Brödraskapet något som även förstärkts av imamen i Stockhoms moské, Mahmoud Khalfi. Även om Khalfi representerar Islamiska Förbundet i Stockholm är det direkt kopplat till IFiS då förbundet i Stockholm är medlemsorganisation i IFiS och även IFiS grundande organisation.

Mot denna bild används ofta Folkbildningsrådets egen granskning ”När tilliten prövas” av professor Erik Amnå. En granskningsrapport som fått kritik från bland annat Carlbom och Ranstorp för att inte vara heltäckande. Carlbom och Ranstorps artikel i Kvartal börjar med att adressera de uppenbara brister som finns i Amnås studie och till Amnås försvar kan nämnas att Folkbildningsrådets styrelse aldrig gav Amnå i uppdrag att granska ekonomi eller finansiering. Ett drag av Folkbildningsrådet som snarare väcker fler frågor än svar med tanke på den låga till obefintliga transparensen hos såväl Folkbildninsrådet som studieförbunden.

Den låga transparensen är en direkt konsekvens av den styrmodell som tillämpas samtidigt som Folkbildningsrådet först nyligen tvingats till viss transparens genom författningsförändringar. Folkbildningsrådet är i grunden annars en förening med endast tre medlemmar, Folkhögskoleföreningen i Sveriges kommuner och landsting, RIO – de rörelsedrivna folkhögskolorna samt Studieförbunden i samverkan. Folkbildningsrådet erhåller årligen av staten mer än fyra miljarder kronor för sin verksamhet.

Som ideell förening står med andra ord stora delar av verksamheten utanför offentlig insyn och styrning. Styrningen baseras på “tillitsmodellen” som infördes av statsrådet Ardalan Shekarabi (S) under hans tid som civilminister. Tillitsmodellen har bland annat resulterat i att verksamma vid NBV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet kunnat förskingra miljonbelopp av skattemedel.

Amnås studie har även andra brister vilket Ledarsidorna pekat på i tidigare artiklar. Analysen av stadgarna är en uppenbar brist vilket även inom kort kommer beskrivas i tidningen Dagen i en artikel. Men den största bristen är att den ekonomiska strukturen inte granskades eftersom denna struktur skulle tydliggjort de juridiska banden organisationerna emellan. Som i sin tur skulle ytterligare kunnat belysa kopplingarna till Brödraskapets övriga svenska och internationella organisationer.

Även om Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren artikel i Kvartal nu börjar ge en del av de svar som tidigare saknats samt att de bekräftar tidigare slutsatser av såväl Johan Westerholm som av Sameh Egyptson och Rebecca Uvell så reser artikeln ytterligare frågetecken. Inte till artikelförfattarna utan frågetecken som bara kan rätas ut av Folkbildningsrådet.

På vilka grunder som Folkbildningsrådet i flera år konsekvent har motsatt sig en oberoende granskning av inte bara Ibn Rushd genom åren utan även av sig själva. En granskning som även skall omfatta de ekonomiska transaktionerna i det som mest kan liknas vid en djungel av organisationer som var och en för sig tar emot bidrag från flera myndigheter samtidigt på flera nivåer och med stadgar eller verksamhetsbeskrivningar som det visat sig vara svårt att få tag i för oberoende journalister och forskare.

Granskningar som effektivt försvåras genom valet av styrmodell som lämnar få eller bristande ramar för verksamheten. En styrmodell som Folkbildningsrådet försvarar hårdnackat och till varje pris motsätter sig en förändring av.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.