Rättsprocessen mot Karl Hedin: Staten är processen

Åklagarmyndigheten. Pressbild.
  • Torsdag 23 Jul 2020 2020-07-23
E-post 1105

I rättsprocessen mot Karl Hedin blir det tydligt att det är staten som är själva processen och för var tid kan utreda sig själv om den gjort rätt eller inte. Utan egentlig möjlighet att annan part objektivt kan pröva, som i detta fall, nyttjandet och resultatet av de hemliga tvångsåtgärder som användes mot Karl Hedin.

Karl Hedin, delgiven misstanke för förberedelse för grovt jaktbrott skickade den 17 juni in ett brev till rikspolischef Anders Thonberg där han ånyo lyfter det faktum att utredningen av det misstänkta brottet kantats av bevisförvanskning av hemliga tvångsmedel i minst ett av fallen.

Anders Thonberg svarar inte själv utan har låtit vice överåklagare Magnus Johansson titta på ärendet som tidigare utretts internt men lagts ner. Den utredningen baserades på ett enda förhör med utredningsledaren vilket Ledarsidorna tidigare redogjort för. 

Det hela rör två samtal, det ena den 25 oktober 2018 och det andra dagen efter, den 26:e. Beslut om hemliga tvångsmedel fattades tidigare av Västerås tingsrätt som valde att inte protokollföra beslutet enligt de rutiner som finns framtagna.

I formerna för hemliga tvångsmedel i allmänhet och telefonavlyssning i synnerhet finns ingen egentlig reglering alls som säkerställer var sig kompetensen hos personalen eller kvaliteten. Detta blir tydligt i de samtalsutskrifter som har använts i fallet med Karl Hedin. Speciellt två av utskrifterna.

Mer läsning: Misstankarna mot Karl Hedin öppnar för en ”Lex Hedin”

När hemlig telefonavlyssning används upprättas parallellt med samtalet en logg som summerar samtalet och belyser viktiga passager för att undersökningsledaren vid polisen (ej att förväxla med förundersökningsledare som är en åklagare) skall skapa sig en bild av vad som sades i bredare termer. Det tjänar även som underlag om polisen, som i fallet med Hedin, behöver vidta omedelbara åtgärder som till exempel ett ingripande och för åklagare en eventuell häktning.

I samtalsloggen från samtalet den 25 oktober 2018 framgår att Hedin och hans sällskap sett spåren av varg. Ur den preliminära samtalsloggen, och av ljudupptagningen, framgår det följande:

att det verkar som de är där mer stationärt”

Men i transkriberingen, som sedan gick vidare till åklagare som en del av sitt underlag för häktning står istället:

vi skall vara där mer stationärt”.

Den som sedan skrev ut samtalet innan det gick till åklagaren bytte med andra ord ut orden ”att det verkar som de är” till ”vi skall vara”. Något som i grunden ändrar samtalets innebörd. Vilket blev den mening som åklagaren senare kom att använda som bevisning för att Hedin förberedde ett grovt jaktbrott. 

Åklagaren gick med andra ord vidare med ett rent förvanskat bevis när han vidtog andra åtgärder som till exempel anhållandet och häktningen av Karl Hedin. Vid den egentliga transkriberingen tog någon ett beslut att förändra innehållet.

Den snabbavskrift som först gjordes visade sig vara den korrekta, men detta upptäcker åklagare Lars Magnusson först mer än ett halvår efter att Hedin släppts ur häkte. 

Att ändra något som först var korrekt till något annat för att sedan vid jämförelse av urkunden, ljudupptagningen, är ingenting annat än en förvanskning av den första versionen. Inte en felavskrivning utan just en förvanskning av det som redan dokumenterats.

Det finns ingen dokumentation så vitt känt om vem på NOA som gjort transkriberingen som är en uppenbar förvanskning av innehållet. Det tycks inte heller finnas någon dokumentation om vilka som haft del av materialet. Det underlag som utredningsledaren vidarebefordrade till åklagaren. En förvanskning som öppnar för en helt annan tolkning.

Lagtexten kring det som Hedin vill ha utrett i grunden säger följande:

”Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis, dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.”

Att polisen i allmänhet och rikspolischefen i synnerhet inte vill ta i ärendet Karl Hedin mer blir allt mer tydligt. Och trots att urkunderna än så länge är intakta, den ursprungliga loggen, den ändrade transkriberingen och ljudupptagningen så lägger även vice överåklagare Magnus Johansson en våt filt över internutredningen som baseras på ett kortare förhör med utredningsledaren.

Men faktum kvarstår. Oavsett vad vice överåklagare tagit för beslut:

  • Västerås tingsrätt beslutade om hemliga tvångsmedel på åklagarens begäran utan att föra protokoll
  • Ljudupptagningen från den 25 oktober visar en viss ordföljd.
  • Den urprungliga samtalsloggen visar samma ordföljd
  • Någon ändrade, eller förvanskade därefter transkriberingen som sedan utgjorde underlag för anhållande och häktning av Karl Hedin.
  • Karl Hedin sitter därefter frihetsberövad i 31 dagar.
  • Vice överåklagare sluter sig ändå till att inget fel begicks och lägger ner utredningen utan åtgärd.

Detta är ett av fyra fall som Ledarsidorna nu följer, de övriga är Staten vs Aron Flam och Staten vs Göran Melker Olsson. Det fjärde är inte ett rättsfall i egentlig mening utan hur staten behandlar konstnären Lars Vilks som lever under dödshot från terrorsekten al Qaida.  Samtliga präglas av att det är staten som står mot en enskild medborgare och att rättsprocessen präglas av att det är staten som är målsägare i någon mening.

Rättsprocesser där det blir tydligt att det är staten som är själva processen och för var tid kan utreda sig själv om den gjort rätt eller inte. Utan egentlig möjlighet att annan part objektivt kan pröva, som i detta fall, nyttjandet och resultatet av de hemliga tvångsåtgärder som användes mot Karl Hedin.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se