Staten vs Aron Flam: Facebook dömer i en utomjuridisk process trots avsaknad av prejudikat

  • Lördag 4 Jul 2020 2020-07-04
E-post 3279

Facebook och Instagram tog under torsdagen ställning i rättsprocessen mellan Beredskapsmuseet i Djuramossa, företrätt av staten, och Aron Flam. Staten förbereder genom en europeisk utredningsorder även beslag av de två tidigare sålda upplagorna och begär i förlängningen att Flams kundregister skall beslagtas. Åtgärderna vilar dock på osäker grund då prejudikat finns som tyder på att staten och Beredskapsmuseet rör sig på tunn is. 

Facebook och Instagram tog under torsdagen ställning i fallet mellan staten och Aron Flam. Trots att åklagare inte väckt åtal ännu lät Facebook ta bort alla de bilder som gestaltar Flams verk ”Det här är en svensk tiger”.

Bakgrunden till att staten går in i det som i grunden är ett upphovrättsbrott är den anmälan som Beredskapsmusseet i Djuramossa lämnat in till polis. Åklagaren fann tidigare förutsättningarna till att vinna målet så goda att han lät beslagta hela Flams lager av böcker, 2 200 exemplar. Åklagaren har även  en europeisk utredningsorder i syfte att kunna beslagta de böcker som sålts av tidigare upplagor, med utredningsordern har de kunnat förhöra bland annat tryckeriet i Baltikum. Åklagarens uttalade syfte är att kunna ta hela Flams kundregister i beslag för att verkställa destrueringen av samtliga exemplar av ”Det här är en svensk tiger”.

Det som kännetecknar utredningen, som Ledarsidorna fått återgiven för sig, är att anmälaren och åklagaren vill göra gällande att det s.k parodiundantaget inte gäller ”En svensk tiger”. Detta påstående från åklagare samt kärandesidan, eller grundförutsättning för tvångsåtgärderna saknar stöd i prejudikat.

Däremot finns det ett prejudikat som skulle ge Flam rätt vilket bland annat Sydsvenskan beskrev i ett drygt 40 år gammalt rättsfall.

Konceptkonstnären Leif Eriksson vs imaginisten Max Walter Svanberg är det fall som kan användas som prejudiceriande. Svanberg sålde tryck och gjorde sken av att de var original. Det upptäckte en av Malmös främsta konceptkonstnärer, Leif Eriksson 1977. 

Eriksson ifrågasatte ett litografiskt blad av konstnären Max Walter Svanberg. Var detta ett original, utgivet i fyra parallella upplagor som var både signerade och numrerade? Eriksson skrev sitt tvivel tvärs över bilden: ”Max Walters?”. Och tryckte en egen femte upplaga. Svanberg stämde honom för upphovsrättsintrång. Efter många spaltmetrar och överklaganden gav Högsta Domstolen Eriksson rätt; han hade approprierat Svanbergs litografi av konstnärliga skäl. 

Rätten slog fast att det var Erikssons verk, eftersom den är att betrakta som en kommentar. Idén är det väsentliga, inte bilden.

HD gjorde bedömningen att de av Leif Eriksson gjorda ändringarna i Max Walter Svanbergs verk ska bedömas utifrån en objektiv måttstock och gjorde följande bedömning:

”Leif Eriksson har vid framställningen av det omstridda verket använt sig av reproduktioner, som tryckts i stor upplaga. De av Leif Eriksson vidtagna åtgärderna, bestående av på reproduktionerna serigrafiskt tryckta kommentarer, fingerade tryckerianvisningar, en stämpel etc., syftar ironiskt på Max Walter Svanbergs påstådda kommersiella förfarande med grafiska verk. 

Givetvis påverkas en betraktares helhetsintryck av de vidtagna åtgärderna. Det påtryckta, som täcker endast en mindre del av reproduktionens yta, går emellertid klart att särskilja från Max Walter Svanbergs ursprungliga verk. Någon ändring i eller påverkan på de konstnärligt bärande elementen i Max Walter Svanbergs verk kan inte anses ha skett. Verkets konstnärliga integritet har därför inte angripits, vilket inte heller varit Leif Erikssons avsikt. Av utredningen i målet framgår att Leif Erikssons förfarande att utnyttja ett välkänt konstverk som utgångspunkt och underlag för eget arbete anknyter till en tradition inom konsten, som kommit att bli utmärkande särskilt för vissa moderna konstriktningar. Utvecklingen av sådana konstformer fråntar visserligen inte den ursprunglige upphovsmannen hans lagstadgade skydd mot kränkning enligt tredje paragrafen andra stycket. Förefintligheten av sådana strömningar inom konsten måste emellertid få ett inte oväsentligt inflytande på bedömningen av vad som enligt objektiv måttstock kan anses kränkande.

Domstolen finner det uppenbart att Max Walter Svanbergs storhet som konstnär inte förringats genom Leif Erikssons förfarande med reproduktionerna. Hans konstnärliga anseende kan därför inte anses ha utsatts för sådan kränkning som avses i lagens mening. Inte heller kan Leif Erikssons förfarande efter en objektiv måttstock anses innefatta ett angrepp på Max Walter Svanbergs personlighet såsom denna kommit till uttryck i verket. En sådan kränkning av Max Walter Svanbergs konstnärliga egenart som avses i nyssnämnda lagrum föreligger därför inte.”

Historien om ”En svensk tiger” vs ”Det här är en svensk tiger”, eller staten mot Aron Flam har inte nått sitt slut ännu.

Men Facebook ser ut att redan ha dömt Flam i en utomjuridisk process som inte går att överklaga, trots att Högsta domstolens prejudikat pekar i en annan riktning.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se