Så motarbetar regeringen fri media att utvecklas

Public Service: SR, SVT samt Utbildningsradion, UR.
  • Fredag 4 Sep 2020 2020-09-04
E-post 1462

Kulturminister Amanda Lind (MP) har under Corona-krisen valt att permanenta dagens situation inom media väl medveten om att den ideologiska kontrollen över nyhets- och nöjesförmedling är avgörande för att kunna sitta kvar vid makten. Förutsättningarna för att kunna i nyhets och programformat styra åsikter och opinion i önskvärd riktning.

Kulturminister Amanda Lind (MP) säger att medierna är en av hennes högt prioriterade frågor och att regeringen har stärkt mediestödet med 700 miljoner kronor under coronakrisen. Hon anser i en intervju i Expressen att branschen måste hitta nya betalnings- och prenumerationsmodeller. Samt att ”vi måste komma ifrån bilden att alla nyheter ska vara gratis”.

Med det mediestöd som ligger i botten, drygt en halv miljard kronor samt det som staten tillför Public Service-företagen i form av statsanslag uppgår den årliga kostnaden för media och kommunikation till 10 miljarder kronor per år. Till de tre public service-företagen (Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion) anslås – via rundradiokontot – 8 563 miljoner kronor (varav SVT 5 041 miljoner kronor, SR 3 077 miljoner kronor och UR 445 miljoner kronor).

Tio miljarder kronor per år motsvarar 20 000 undersköterskor i vården eller 10 000 lärartjänster. Alternativt 15 000 poliser i yttre tjänst. Som jämförelsetal kan antalet anställda inom Pubic Serviceföretagen användas. För 8,5 miljarder kronor sysselsätts endast 4 000 anställda.

Lönenivåerna är generellt sett väsentligt högre för Public Service-anställda än inom andra offentliga åtaganden såsom vård, skola, omsorg och våldsmonopol.

Samtliga av dessa tjänster är gratis för konsumenten och utgör en inte oväsentlig förklaringsmodell varför staten med andra handen i år tvingas till att hålla dödsdömda medieföretag under armarna. Corona-krisen tidigarelade bara den ekonomiska krisen för de redaktioner som annars hade behövt lägga ner.

En av de största orsakerna till medias problem ligger i hur Public Service-företagen, UR undantaget, har valt att utveckla sina tjänster. Med åtta miljarder kronor per år, UR anslag bortdraget, har framför allt Sveriges Radio, SR valt att medvetet och strukturerat etablerat sig i det trådbundna segmentet vilket renderat i att SR direkt konkurrerar ut initiativ som poddar och lokal bevakning. Då regeringen medgivit att SR och SVT kan producera på icke-linjära, eller icke tablåbundna format har staten skapat en monopolsituation där nya initiativ effektivt kan slås ut redan i ett tidigt skede.

Även SVT går i denna riktning med en allt tydligare satsning på streaming-tjänster. Tjänster som primärt distribueras via bredbandsnätet, såväl det tråd- som mobilbundna. Detta är en utveckling som förorsakats av att mediekonsumenten idag allt mer rör sig mot att konsumera media vid behov, inte när nyhets- och andra program sänds via etern och bundna till en tablå eller sändningstid.

Det är inte allt som sänds i etern som återfinns i Public Service-företagens tablåer. Och att Public Service-företagens anställda har en kraftig slagsida åt vänster är inte en myt längre. Det bör kunna konstateras som styrkt. 

Den norska medieundersökningen från 2019 från den liberala norska tankesmedjan Civita visade på att 68,7 procent av de norska journalisterna att de skulle rösta på de två socialistiska vänsterpartierna, Arbetarpartiet eller Miljöpartiet, mot 17,8 procent i befolkningen som helhet. För de svenska Public Service-företagen var siffrorna 70,7  procent för S, V och MP. C och L kom sammantaget upp till 14,6 procent och den konservativa oppositionen  (M, KD och SD) samlade ihop totalt tio procent.

Analysen baseras på de data som samlades in av Nordiske Mediedager (2019). För svenska journalister drogs ett s.k. representativt urval om 213 personer från en lista över medlemmar av Svenska Journalistförbundet. För den svenska allmänheten drogs ett slumpmässigt urval om 840 personer från Novus webbpanel. 

Den svenska mediepolitiken bygger med andra ord helt på att en utomparlamentarisk majoritet, som inte är representativ för väljarna bestående av journalister med tydligt vänsterliberala sympatier med statliga medel kan agera för att slå ut tidiga initiativ i de trådbundna distributionskanalerna.

Detta genom att de tillåts, både tekniskt och genom regelverket lämna tablå-bundna format. Ett effektivt sätt att kväsa nya format i sin linda genom att kopiera dem och sedan med styrkan i varumärke och offentligt finansierade medel för sin verksamhet konkurrera ut dom.

Det stärkta mediestöd som anlås varje år är bara till för att skapa en chimär av en fri marknad. Om det vittnar även SR P1 sammansättning av panelen i Godmorgon Världen om vilket Nyheter Idag tidigare kunnat presentera. Något som förstärks av att programledare som Alexandra Pascalidou tämligen obehindrat kunnat flyta mellan gränserna och ena dagen kunnat leda och delta i radioprogram för att andra dagen kontrakteras för att producera poddar åt utrikesdepartementet.

De möjligheter som Alexandra Pascalidou har och Nyheter Idags kartläggning parat med den norska studien sammanfattar väl hur svensk media idag fungerar och är politiskt strukturerad.

Istället för att låta Corona-krisen bidra till ett välbehövligt stålbad för media samt att i kombination med det arbeta för att begränsa den osunda konkurrens som regeringen skapat till fördel för Public Service-företagen väljer regeringen att istället permanenta dagens situation.

Hade regeringen istället tvingat Public Service till att bara tillåtas producera det antal program som endast kan sändas i etern, att endast de programmen senare tillåts att tillgängliggöras på internet samt dragit ner på mediestödet i bredare termer hade mediemarknaden tvingats till att skapa nya intäktsmodeller och därmed förutsättningar för en någorlunda friare och mer oberoende marknad.

Men regeringen väljer en annan väg. De väljer att permanenta dagens situation väl medvetna om att den ideologiska kontrollen över nyhets- och nöjesförmedling är avgörande för att kunna sitta kvar vid makten. Förutsättningarna att kunna styra åsikter och opinion i önskvärd riktning. 

Till sin hjälp har de en ideologiskt övertygad och lojal kår av journalister och programledare som alla är måna om sina arbetstillfällen. Dessa kommer göra det som krävs för att förutsättningarna skall kunna bestå och lönen ska kunna dimpa ner i brevlådan den 25 varje månad. En situation som förstärks genom att programledare och journalister kan växeltjänstgöra vid regeringskansliet i andra roller.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se