Frankrike begränsar Turkiets och det Muslimska brödraskapets inflytande

Foto: Sala Elbalad English
  • Torsdag 12 Nov 2020 2020-11-12
E-post 3068

President Emanuel Macron inför nu kraftiga begränsningar för andra staters möjligheter att påverka islams utveckling i Frankrike. Ett tveeggat svärd visar det sig. Men Sverige bör följa den franska utvecklingen noga då det dels finns paralleller till svenska förhållanden men även en risk att Sverige inom kort kommer stå isolerade i Europa som enda land som omfamnar det Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer.

Efter mordet på läraren Samuel Paty och det brutala knivmordet på tre personer vid en kyrka i Nice ett par veckor senare lovade president Emanuel Macron utvidgade säkerhetsåtgärder i de franska skolorna. Dessutom upplöstes två muslimska organisationer och en Parismoské stängdes efter anklagelser om att de underblåst ett drev mot den mördade läraren på sociala medier. I förlängningen arbetar Macron för en reformering samt införande av en fransk, upplyst, form av islam menar en analys i Foreign Policy.

Macron aviserar även att begränsa eller föbjuda möjligheten att låta andra länder skicka imamer för tjänstgöring i muslimska församlingar i Frankrike. Macron försöker att implementera en fransk, upplyst, islam istället som ett skydd mot islamistisk extremism.

Algeriet finansierar till exempel den stora moskén i Paris, som delar ut medel till anslutna moskéer över hela landet. Turkiet, Algeriet och Marocko har exporterat imamer till Frankrike. 2015 undertecknade dåvarande president François Hollande ett avtal med Marocko om att utbilda franska imamer vid Mohammed VI imam-akademi Rabat. 

I synnerhet Turkiet har investerat i religiösa och kulturella organisationer i hela Frankrike, särskilt under president Recep Tayyip Erdogan som fört en expansiv politik på området tillsammans med Muslimska brödraskapet.

Det är främst importen av imamer från Turkiet och Algeriet som åsyftas. Tidigare i år lät Frankrike stänga ner den turkiska statliga myndigheten Diyanets bankkonton som ett led i att begränsa dess inflytande.

Diyanet har även anställda i Sverige vid nio moskéer. Diyanets budget är avsevärt större än den turkiska säkerhetstjänstens motsvarande och det är väl känt att myndigheten används som verktyg för informationspåverkan men även flyktingspionage vilket bland annat DN har avslöjat.

Men Macrons strategi ifrågasätts nu. Att skilja en fransk islam från utländskt inflytande behöver inte betyda att den är fri från risker att radikaliseras. Den empiri, eller de erfarenheter som finns från den senaste tidens terrorattentat pekar snarare på motsatsen. En fransk islam tar inte heller hänsyn till att det, för att ta ett exempel, idag finns fyra rättstraditioner bara inom sunni-islam. En fransk tolkning av islam ryms heller inte inom Amman-budskapets definitioner om vad som är en sann tolkning av islam. Effekterna av detta beskrivs närmare i “Islamismen i Sverige”.

Förövarna i merparten av den senaste tidens terrorattackerna var inte utländska infiltratorer utan franska medborgare och hade oftare en historia av småbrott än religiöst sökande. Många terrorister radikaliseras via internet eller utanför religiösa miljöer; experter har konsekvent pekat på en hemodlad våldsam salafism som det största hotet och att stänga Frankrikes gränser för utländska imamer inte kommer att lösa problemet. 

“Ofta föds de mest radikala imamerna i Frankrike,” sade en en av experterna som uttalat sig och beskrev ett fenomen av “självutnämnda imamer som på perfekt franska sprider fanatiska idéer.”

Även om Frankrike har en bitvis annorlunda histora som tidigare kolonialmakt och därmed en längre historia av till det yttre naturaliserade muslimer från de tidigare kolonierna finns det erfarenheter att dra för Sverige. Den ena är att se över i hur pass stor utsträckning som t.ex Diyanets imamer skall få vara verksamma som religiösa ledare i Sverige. 

Frankrike har dessutom som tidigare kolonialmakt andra förutsättningar och andra naturliga kontaktvägar med de områden som flera av de muslimska radikaliserande rörelserna har sina rötter i. Samarbetet med Marocko, som inför en statskontrollerad mer liberaliserad islam som tidigare tagit explicit avstånd från blasfemilagstiftning, är ett sådant exempel. Några sådana naturliga band saknar Sverige som istället valt att samarbeta med länder där Muslimska brödraskapet är starka alternativt de shia-muslimska ”Tolvorna” som idag utgör Irans religiösa råd och står som terrororganisationen Hezbollahs religiösa rättestnöre.

Den andra erfarenheten, som liknar de svenska, är att börja adressera det som Frankrike nu står mitt uppe i. 

Effekterna av andra- respektive tredje generationens muslimska migranter som inte kommer in i samhället och går från småbrottslighet över till radikala religiösa miljöer. Exemplen är många i främst Stockholm (Järvafältet), Göteborg, Malmö och Örebro (Vivalla). Även om det finns direkt radikaliserande moskéer, såsom Stockholms moské, moskén i Vivalla samt Bellevue-moskén i Göteborg så radikaliseras även i Sverige de flesta på olika internetforum.

Det finns med andra ord goda skäl att följa den franska utvecklingen för svenska politiker. Macron rör sig dessutom, i samma riktning som Tyskland med tydliga avståndstaganden mot Muslimska brödraskapet. Med det följer lagstiftnings- och andra åtgärder för att begränsa Brödraskapets inflytande.

Det kan inte uteslutas att Sverige på sikt kommer stå ensamt i Europa att omfamna och försvara Muslimska brödraskapets i grunden fascistiska uttolkning av islam. Isolerad av de regionala stormakterna och EU:S största ekonomier Frankrike och Tyskland.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se