Danmark: Migranter från kulturellt avlägsna regioner utgör ett säkerhets- och integrationsproblem

Demonstration för Niqab i Köpenhamn 2018. Skärmavbildning från TIME.
  • Måndag 21 Dec 2020 2020-12-21
E-post 2097

Danmark har anslutit sig till samma bedömning som övriga Europa gjort sedan några år. Att andra och tredje generationens migranter, eller ättlingar, från kulturellt avlägsna regioner utgör ett allt större integrationsproblem och till allt högre samhällskostnader. Sverige å sin sida sticker ut genom att ligga långt efter i såväl debatt, problemformulering som analys.

Danmarks utlännings- och integrationsminister Mattias Tesfaye (S) vill föra statistik över personer från Mellanöstern, Nordafrika, Turkiet och Pakistan i fråga om bland annat kriminalitet och sysselsättning, rapporterar Berlingske vilket Nyheter Idag uppmärksammat. Tidigare har dansk statistik enbart delat upp danska invånare med migrantbakgrund i västliga- och icke-västliga, men nu har Tesfaye beställt mer specifik statistik, där invandrare med bakgrund i Mellanöstern, Nordafrika, Turkiet och Pakistan granskas som en egen kategori i något som definieras som MENAP-regionen, dvs Mellanöstern, Nordafrika samt Pakistan och kompletterat med Turkiet.

Forskaren Lars Højsgaard Andersen på Rockwool Fonden välkomnar Tesfayes förslag.

– Med mer noggrant uppdelade landgrupperingar har vi möjlighet att identifiera vilka grupper som har utmaningar, och som samhället bör stötta, säger Højsgaard Andersen till TT.

Den utökade statistiken skall även omfatta ättlingar till migranter från MENAP-länderna samt Turkiet.

Idag ingår cirka 190 ursprungsländer i Danmarks statistiska definition av personer av icke-västerländskt ursprung. Bland migranter från dessa var 3,5 procent av 15-29-åriga män 2018 dömda för brott och 53 procent kvinnor i åldrarna 25-64-som arbetade. Men bakom dessa siffror finns det stora skillnader mellan ursprungsländerna.

De första beräkningarna som gjorts visar bland annat att 4,6 procent. av 15-29-åriga män från MENAP-länderna och Turkiet dömdes 2018 för brott, medan endast 1,8 procent av unga män från andra icke-västerländska länder lagfördes för kriminalitet. En överrepresentation från MENAP-länderna om drygt 150 procent.

Dessutom visade de första körningarna enligt den nya definitionen att endast 42 procent av 25-64-åriga kvinnor från MENAP-länderna och Turkiet 2018 var i arbete. Motsvarande siffra var 62 procent av migrantkvinnorna från de övriga icke-västerländska länder.

Beräkningar baserade på finansministeriets ekonomiska analys av migranternas nettobidrag till de offentliga finanserna 2017 visar också att invandrare och ättlingar, eller andra generationens migranter, från MENAP-länderna och Turkiet 2017 belastade de offentliga finanserna i genomsnitt ca. tre gånger mer per person än migranter och andra generationens migranter från andra icke-västerländska länder.

Den danske utlännings- och integrationsministern Mattias Tesfaye har stöd för sina krav i den forskning som professor Paul Collier bedriver. Collier var tidigare ansvarig för migrationsekonomiska analyser vid Världsbanken och idag verksam vid Oxford University och pekar på orsakssambanden i sin bok Exodus (2014). Problematiken med identifikation hos de migrantgrupper som idag är aktuella i Danmark är något som präglar debatterna i flera EU-länder. De stora problemen ligger inte i första generationens migranter utan i de andra och tredje generationerna, eller migrantättlingar från MENAP- länderna samt Turkiet.

Collier pekar i sin forskning på hur två jämförbara kohorter av andra- och tredje-generationens turkiska migranter, födda i Tyskland, utvecklades olika beroende på identifikation.

Den grupp av andra- och tredje-generationens ättlingar till turkiska arbetskraftsmigranter som identifierade sig som tyskar med turkiskt ursprung visade upp samma livsinkomster och livskvalitet som sina jämnåriga etniskt tyska eller de med europeisk bakgrund i fler generationer. 

Den stora skillnaden var i den grupp som definierade sig som turkar födda i Tyskland. Dessa uppvisade, trots fullt jämförbara betyg från grundskola, en sämre utveckling vad avser inkomster, utbildning samt upplevd del av det tyska samhället.

I de stora europeiska ekonomierna; Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland samt även Belgien och Nederländerna är det idag naturligt att integrationsproblematiken som kan drabba andra- och tredjegenerationens migranter, eller ättlingarna, ett naturligt perspektiv som inte är stigmatiserat på något sätt. Ett perspektiv som nu Danmark anammat.

Men inte Sverige. I Sverige är det fortfarande närmast tabu att ta upp problemet med andra generationens migranter – det vill säga de som är inrikesfödda men med en eller bägge föräldrarna från en kulturellt sett avlägsen region.

När jag tog upp problemet med Tomas Eneroth 2012, idag infrastrukturminister men då näringspolitisk talesperson, att Sverige borde ur ett integrationshänseende även lägga till ursprungland syftande till mer precisa åtgärder avfärdade han idén som orealistisk. Idag inför Danmark denna parameter för att kunna fokusera insatserna bättre.

På de europeiska säkerhetskonferenser som jag deltagit i paneler eller i den roll jag har som observatör inom ramen för ”European Imams Against Radicalization” pekas andra- och tredje generationens migranter, eller ättlingarna till de första, ut som ett latent säkerhetshot. Och de har fog för sin oro. 

Även svenska studier pekar på att inrikesfödda, med minst en utrikesfödd förälder, löper en förhöjd risk att anamma en radikalare uttolkning av sin föräldragenerations kultur och/eller religion. Och det finns tecken på att detta problem kvarstår i den tredje generationens ättlingar till migranter från områden som är att beteckna som kulturellt avlägsna den europeiska, som till exempel MENAP samt Turkiet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se