Kan en pedofil botas?

Häktescell. Foto: Kriminalvården.
  • Torsdag 3 Dec 2020 2020-12-03
E-post 1728

Avslöjandena om parlamentsledamoten Fredrick Federleys umgänge reser frågan om brott och straff samt behandling av sexualbrott. Sexualbrott i allmänhet och pedofili i synnerhet är svårbehandlade och innefattar ett stort mörkertal. Om det vittnar ett flertal fall där utskrivna från kriminalvården fortfarande utgör en risk för sin omgivning även efter verkställigheten av straff på anstalt.

Det finns ändå verktyg att tillgå men detta begränsas av att vården bygger på frivillighet och motivation samt långa behandlingstider.

Stoppa pressarnas avslöjande om den centerpartistiske EU-parlamentarikern och andre vice ordförande Fredrick Federleys umgånge med brottsdömda pedofiler, för närvarande tre olika varav två fortfarande så vitt känt fortfarande står under verkställighet för brott väcker en rad frågor. Inte bara om de faktiska händelserna utan även om sexualbrott i ett vidare perspektiv.

Sexualbrott är när någon utsätts för en sexuell handling mot sin vilja eller när den som utsätts är under 15 år. Sexualbrott omfattar bland annat våldtäkt, sexuellt övergrepp, sexuellt ofredande och koppleri.

Behandling av personer som dömts för sexualbrott har bedrivits i olika former sedan 1970-talet. Det är dock relativt nyligen som programmens effektivitet har undersökts. I Sverige började behandling erbjudas inom Kriminalvården och rättspsykiatrin på 1980-talet.

Sverige har goda erfarenheter – men det finns undantag

 

I generella termer har Sverige goda erfarenheter att kunna behandla sexualbrottslingar under verkställighetstiden på anstalt. Kriminalvården har ett behandlingsprogram speciellt utformat för att passa män och kvinnor som är dömda för sexualbrott.

Enligt KOS (Kriminalvård och statistik) 2018 återfaller 2 procent av de som dömts för sexualbrott till samma typ av brottslighet inom tre år. Det är en betydligt lägre siffra än vad som återfinns i flera andra brottskategorier.

Men genomgående är att tiden för verkställighet spelar in. Det är först vid verkställighetstider, eller tid på anstallt och frivård på över två år som återfallsrisken sjunker markant visar samma statistik. Vid kortare straffutmätning blir tiden för knapp för att kunna genomföra de olika behandlingsprogrammen som dessutom bygger på frivillighet och motivation.

Programmet som används idag, och som ersatt tidigare program heter Seif, Sexualbrottsprogram med individuellt fokus. Deltagarna finns både i frivård och på anstalt och arbetar med ämnen som relationer och sexualitet samt inte minst försöka eliminera riskfaktorerna för återfall i sexualbrott.

Omfattningen på programmet varierar utifrån klientens behov. Klienterna får mellan 25-100 timmar i individuell behandling eller 80-250 timmar i gruppbehandling. Efter avslutat program finns en fortsättning i frivården för att behålla och stärka inlärningen

Programmet är utvecklat av Kriminalvården och ackrediterades 2018, vilket innebär att innehållet och metoderna i programmet har granskats av en oberoende forskarpanel. Men alla svarar inte på behandlingen, bland annat bedömdes polischefen Göran Lindberg, eller ”Kapten Klänning”, ha en förhöjd återfallsrisk när han avtjänat tiden på anstalt.

Pedofiler – den svåraste kategorin

 

Den svåraste kategorin av dömda sexualbrottslingar är de som dömts för pedofili eller sexualbrott med sadistiska inslag. Huvudproblemet för denna grupp är att preludiet, som ofta kan innehålla tidigare domar som till exempel barnpornografibrott är att verkställighetstiderna är för korta för att en behandling ska få avsedd effekt. Och även om klienten behandlats med psykofarmaka för att minska sexualdriften kan fantasierna om övergrepp på minderåriga kvarstå.

Straffet för barnpornografibrott är fängelse i högst två år. Grovt barnpornografibrott ger fängelse i lägst ett år och högst sex år.

Det finns även de som döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. De personer som dömts till rättspsykiatrisk vård genomgår en omfattande utredning och riskbedömning. Vanligtvis kombineras olika behandlingsmetoder som psykoterapi, medicinsk behandling samt missbruksbehandling. 

Syftet med den rättspsykiatriska vården är både att motverka återfall i brott och att se till den enskildes möjligheter att utvecklas. Vårdtiden är inte förutbestämd. Patientens fortsatta behov av vård prövas återkommande av domstol. Genomgången behandling är en förutsättning för att patienten ska få friförmåner och senare kunna skrivas ut.

Ett exempel på en mer känd person som genomgått denna form av behandling är Sture Bergvall, eller Thomas Qvick, som Fredrick Federley träffade på Säter för intervju 2013 och som Federley redogjorde för på sin dåvarande blogg.

Bergvall skrevs ut 2015 efter att han 2013 friats från de mord som han tagit på sig under behandlingen för sina andra brott, främst sexualbrott med pedofila och sadistiska inslag han behandlats för. 

Pedofili och psykofarmaka

 

Det finns även farmakologisk behandling. Behandling med läkemedel kan användas för att dämpa eller reglera ett sexuellt aggressivt eller utlevande beteende. Behandlingen kan påbörjas i samband med vård på institution eller uppföljande vårdåtgärder. En nyligen presenterad studie (maj 2020) visar att ett speciellt hormon, Gonadotropin, radikalt minskar återfallsrisken i pedofili.

Farmakologisk behandling erbjuds också i förebyggande syfte till personer som inte har begått sexualbrott. 

Den första internationella metastudien  som följde upp effekterna av behandling för dömda sexualbrottsförövare genomfördes 2005. I undersökningen ingick totalt 69 studier med mer än 22 000 personer. Resultaten visade att av dem som genomgått behandling återföll 11 procent i nya sexualbrott, jämfört med 17 procent i den obehandlade kontrollgruppen. Kognitiv beteendeterapi hade bäst effekt för att minska risken för återfall. Även hormondämpande behandling gav god effekt.

I en från 2019 granskades 70 studier med totalt 55 000 individer som genomgått behandling för att ha begått sexualbrott, brott i nära relationer eller för att ha använt våld generellt. För sexualbrottsförövare som genomgick behandling minskade återfallen i brott med 32,6 procent jämfört med förövare som inte genomgick behandling.

Sexualbrott i allmänhet och pedofili i synnerhet är svårbehandlade och innefattar ett stort mörkertal. Det finns ändå verktyg att tillgå men detta begränsas av att vården bygger på frivillighet och motivation samt långa behandlingstider. Sveriges strafftider för barnpornografibrott, ett förstadium till fullbordade sexualla övergrepp mot minderåriga, är för korta för att den behandling som finns skall kunna få effekt.

Och alla är inte heller mottagliga för behandling. Om det vittnar ett flertal fall där utskrivna från kriminalvården fortfarande utgör en risk för sin omgivning även efter verkställigheten av straff på anstalt.

 

Redaktörens kommentar Johan Westerholm

Jag kan personligen inte förhålla mig neutral till det omdöme som EU-parlamentarikern och andre vice ordförande för Centerpartiet Fredrick Federley visat. Och jag vill redogöra varför eftersom det kan slå igenom i artiklarna.

Jag kan inte heller förhålla mig neutral till etablerad medias underlåtenhet eller i sammanhanget direkt flata rapportering. Expressens ledarsida ett av få undantag. Jag ser hur de journalister som ingår i Federleys nätverk av vänner och bekanta nu försvunnit eller tystnat helt. Journalister och nätverk som borde anat eller vetat. Och inte minst rapporterat.

Jag har en bakgrund som kriminalvårdare på Norrtäljeanstalten när jag studerade på MENA-programmet för femton år sedan. På kriminalvårdsanstalt Norrtälje kom jag bland annat  att konfronteras med en rad med kända sexualbrottslingar.

Haga-mannen. Alexandra-mannen. Engla-mannen. Jag har mött dem alla och sett in i deras ögon. Läst deras akter. Hört deras historier när de berättat dom själva.

Detta kunde jag hantera fram tills en dag då en närstående drabbades av en våldtäkt med sadistiska inslag. Jag ser nu hur det brottsoffrets liv har utvecklats. En utveckling som hon inte är ensam om som offer för sexualbrott. En utveckling som påverkar inte bara henne utan hela hennes familj.

Syskon. Föräldrar. Far- och morföräldrar. Alla döms att livslångt avtjäna det straff som gärningsmannen borde avtjänat.

Även om gärningsmännen i formella termer är fria efter verkställighet eller friande domar så är inte brottsoffren det från de trauman de upplevt. Inte sällan följer långa tider av psykisk ohälsa. Familjer splittras och framtidsdrömmar raseras.

Jag är inte neutral i denna fråga.

Jag anser, och det är min bestämda uppfattning, att såväl Federley som Centerpartiet samt partiledaren Annie Lööf kommer för billigt undan genom  media tillåter dem att göra sig själva till offer i någon mening. Media har här ett ansvar. Ett tungt ansvar som de delar med PR-nätverken. Det dåliga omdöme som Federley visar väcker trauman till liv.

Inte bara hos brottsoffer.

Utan även hos mig.

Jag kan omöjligen förhålla mig neutral i detta. Jag tar de verkliga brottsoffrens parti, inte Fredrick Federleys, Annie Lööfs eller Centerpartiets.

Och det är jag stolt över.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se