Reglering av sociala medier – Världen vid ett vägskäl

YouTube, Google och Facebook. Montage.
  • Måndag 25 Jan 2021 2021-01-25
E-post 586

En reglering av sociala medier rycker allt närmare. Men vägen dit kantas av inte bara motstånd från företag som Google, Facebook och Twitter utan även av en rad med principiella avvägningar för lagstiftaren. För även om Ledarsidorna klarat sig såhär långt finns det två principiella händelser som fortfarande skaver och väntar på sina svar från dessa slutna aktörer.

Ett av EU-kommissionens lagförslag från december i fjol handlar om att Twitter, Youtube, Facebook och de andra plattformarna måste rensa bort inlägg med hatbudskap, som rasism och diskriminering. De kan annars straffas med dryga böter: upp till 6 procent av deras årliga vinst i EU-länderna. De blir också skyldiga att stänga av användare som inte håller sig till spelreglerna rapporterar SvD:s Brysselkorrespondent Theresa Küchler.

Samtidigt blir de också skyldiga att förklara varför en användare stängts av från en plattform – och användaren får rätt att överklaga avstängningen i domstol.

En av svårigheterna blir att så småningom överföra EU-lagarna till de 27 olika EU-länderna. Enligt förslaget ska varje lands egna yttrandefrihetsgränser gälla. I dag kan man till exempel fritt förneka Förintelsen i Sverige, samtidigt som detta är förbjudet i bland annat Österrike, Tyskland och Frankrike. Även i ett globalt hänseende finns det stora skillnader – Irans religiösa ledare kan fritt kommunicera sådant som skulle leda till avstängning i Sverige för hets och hat samtidigt som de turkiska regelverken inte tillåter alltför omfattande kritik mot den sittande presidenten Erdogan.

Och såväl Google med sin plattform Youtube, Facebook som Twitter speglar problematiken i kraft av sin storlek. De har blivit alltför dominanta och en del av människors vardag på ett sätt som främst de amerikanska antitrustlagarna aldrig kunde förutse. I grunden gjordes aldrig någon definition om vad som var deras roll; att tillhandahålla en kommunikationsplattform där var och en ansvarar för vad de publicerar eller om företagen har ett redaktionellt och publicistiskt ansvar för vad som publiceras och tillgängliggörs.

Det finns sannolikt inga enkla svar på denna problematik – där intressen och åsikter nu står mot varandra men dagens situation, där Google, Facebook och Twitter är en situation som präglas av godtycke. Företagens kontor är hart när omöjliga att få kontakt med för en vanlig användare och den enskilde har svårt att förstå varför ett inlägg eller en nyhet föranleder kraftiga repressalier.

Även om Ledarsidorna aldrig varit föremål för en regelrätt avstängning så finns det två principiella fall som sticker ut.

Två fall sticker ut

 

Ledarsidornas Youtube-kanal är idag ”gulmarkerad”, dvs den ligger fortfarande uppe men har systematiskt blivit anmäld så pass många gånger att det inte längre går att annonsera på kanalen genom Googles program för reklamintäkter. Skälet går inte att få fram från Youtube men anmälningarna mot kanalen tog fart och systematiserades under den tid som Ann Heberlein var knuten till plattformen. 

Ett av de första inslagen som anmäldes av flertalet anonyma användare var bokomslaget till hennes bok ”Den banala godheten” som stötande. Eller helt anonyma är inte dessa anmälare – Google har de IP-adresser och ibland förekommande e-postadresser som ligger bakom,

Frågan infinner sig med andra ord hur ägaren Google i detta fall skall förhålla sig till ett drev som baseras på hat mot person om det inte finns sakliga skäl till massanmälningarna som skett i systematisk form och där andra sociala medier tjänat som plattform för dreven. 

Drev som utnyttjar algoritmer medvetet för att tysta en enskild användare. I detta fall en politisk tjänsteman men som vid tiden var demokratiskt vald företrädare för moderaterna.

I den riktiga världen, som regleras av demokratiskt antagna lagar finns begreppet “falsk tillvitelse” reglerat, eller att på falska grunder anklaga någon för brott. Detta är en brottslig gärning i sig. För plattformarna Google, Facebook och Twitter saknas detta begrepp och därmed regelverk.

Det andra rent principiella fallet gäller Ledarsidornas avslöjande om tjänstemannauppropet på Utrikesdepartementet 2018. Där 261 opolitiska tjänstemän i ett upprop menade att Utrikesdepartementets värdegrund skulle stå över regeringsformen och förhindra en, i detta fall moderatledd regering, att driva sin egen utrikespolitik.

Mer läsning: UD-personal uppmanar till olydnad – Eventuell ny regering utmålas som rasistisk.

Artikeln publicerades kl 13:00 tisdagen den 25 september 2018. Klockan 15:00 fick jag meddelande om att nyheten beslutats av Facebook vara ”stötande” av Facebook som meddelade att länkarna inte skulle kunna delas samt att de som delats skulle manuellt raderas av Facebook.

Vad i nyheten om uppropet, som då redan lämnats över till personalchefen av ledarna för uppropet, var stötande enligt Facebook har aldrig gått att klarlägga. Beslutsprocesserna är hermetiskt slutna.

Klockan 16:00 drabbades sidan av externt uppkomna störningar där även inloggningsmodulen kom att påverkas. Hela sidan riskerade haverera och plockades ner för att startas upp från grunden. Först vid 22-tiden på kvällen var sidan uppe igen men nyheten om uppropet på UD gick fortfarande inte att dela vidare. Inte förrän två dygn senare när nyheten nått såväl GP, Expressen, DN med flera.

Än idag finns det ingen på Facebook som vill kännas vid beslutet och svara på de frågor som jag har om processen och besluten som fattades. Eller om det fanns en osynlig hand med. Bara månaderna innan lät såväl dåvarande IT-minister Peter Eriksson (MP) som justitieminister Morgan Johansson (S) förstå att de själva hade en direkt kontakt med bland annat Facebook för att i valrörelsen kunna arbeta mot ”fake news” – eller falska nyheter.

Avslöjandet om de politiskt aktivistiska tjänstemännen var sant. Det var aldrig i närheten av falskt. Facebook påstod heller aldrig att nyheten var falsk. Bara ”stötande”.  Och det räckte. För trots detta satte sig Facebook på sig rollen som censor. Av skäl som de inte ville ange då och fortfarande inte vill ange.

Komplexiteten som växt fram beror i grunden på att främst Google, Facebook och Twitter växt sig så pass starka och så pass snabbt att lagstiftaren inte hunnit med att reflektera över vad dessa företag är för företeelse. En programvara, eller plattform där användarna har ett individuellt ansvar eller en plattform där företagen som äger och driver plattformen har det publicistiska ansvaret.

I ett fritt land, eller förment fritt, är det en självklar del av människors vardag och där samma regelverk borde råda som i den vanliga världen. Där hat och hot avgörs i domstol (vilket bevisligen fungerat i flera fall) och där falska nyheter bemöts med äkta samt bättre politiska argument. 

Men så fungerar det inte längre.

Sociala medier som Google, Facebook och Twitter lever idag i ett i praktiken laglöst land. Ett laglöst land som möjliggjort för dessa aktörer att själva inrätta ett kvasi-juridiskt system med folkdomstolar och slutna utomjuridiska processer vars straffutmätning spänner från varningar till avstängningar på livstid samt censurering av ”stötande” nyheter.

Även om nyheten som sådan är sann…..

 

Bli prenumerant

Med en prenumeration på 69 kronor i månaden eller 349 kronor halvår, blir du en av dem som bidrar till att vi på Ledarsidorna kan fortsätta med vår journalistik, och fortsätta vara ett alternativ till SVT, SR och andra traditionella medier.

Klicka på länken, det går snabbt och du gör en stor insats för oberoende journalistik.

För även om vi har möjligheten att söka presstöd numera, och med antalet prenumeranter sannolikt kommer beviljas detta så är vi principiella motståndare mot den formen av mediasubventionering.

Över tid kommer alltid en statlig subvention alltid följas av ett motkrav.

Ledarsidorna är oberoende och kommer så förbli.

Oberoende eller inte alls. Det går inte att vara lite oberoende precis som det inte går att vara lite gravid.

Tack.

Bli PLUS-medlem för 69 kronor i månaden.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se