Belgisk studie: Religion inte enda drivkraften bakom radikalisering

IS-krigare per miljon invånare (2015). Infographic by Niall McCarthy/Statista
  • Onsdag 3 Feb 2021 2021-02-03
E-post 733

Belgien har, vid sidan av Sverige, det högsta antalet jihadister som anslutit sig till IS per capita i Europa. Men till skillnad från Sverige bedrivs det idag omfattande forskning om mekanismerna som spelar in när en person radikaliseras. En studie från 2018 ger sådana slutsatser att den bör kunna i viss mån kunna ligga till grund för motsvarande svenska.

I den vetenskapliga artikeln ”Citizenship and Ancestry of Belgian Foreign Fighters” gör de belgiska forskarna Pieter Van Ostaeyen och Guy Van Vlierden vid universitetet i Leuven en studie över de belgiska IS-krigarnas ursprung och etnicitet. Belgien är det europeiska land som kan räkna hem flest IS-krigare per capita och även om stora delar av studien är unika för Belgien så finns det parallella spår som borde gå att studera även i en svensk kontext.

Av datamängden på 683 personer har minst 462 personer eller 67,6% utländskt ursprung via medborgarskap eller etnicitet. Minst 43% av alla sunnitiska jihadister som åtminstone har försökt att lämna från Belgien är kopplade till ett enda land; Marocko – vilket är fyra gånger mer än de 9,8% de som definieras som  etniska belgier – och gruppen om 6,6% med ryskt ursprung. I denna ranking kommer Frankrike på tredje plats med 4,4%, följt av Algeriet (3,7%), Syrien och Tunisien (båda 1,6%).

Den marockanska dominansen överensstämmer med det faktum att människor av marockanskt ursprung eller härkomst utgör den största gruppen av Belgiens muslimska befolkning. De är också den viktigaste delen av Belgiens utländska befolkning totalt sett, med 468 687 invånare som är födda som marockanska medborgare och har dubbelt medborgarskap eller möjlighet till.

Men forskarna menar att det är osannolikt att demografi är den enda förklaringen. Belgiens näst största muslimska samfund – bildat av människor av turkisk härkomst – är hälften så stort som de med marockanskt ursprung men utgör endast 1,5 procent av antalet identifierade jihadister. 

Andra studier har visat att en av orsakerna är att den turkiska staten via den statliga myndigheten Diyanet utövar kontroll över det religiösa livet i den turkiska diaspora, men också till en mindre känsla av diskriminering och en högre grad av social sammanhållning inom det belgisk-turkiska samhället vilket i sig kan vara  ett möjligt hinder mot radikalisering.

Religion inte enda drivkraften för radikalisering

 

Van Ostaeyen och Van Vlierden pekar även på något som inte berörts i den svenska debatten; radikaliseringsprocessen som leder till att bli en s.k ”Foreign fighter” eller IS-jihadist inte nödvändigtvis är synonymt med religiös extremism. 

En undersökning på uppdrag av den flamländska regeringen pekade på att belgiska marockaner har en högre känsla av diskriminering än belgiska turkar – med fler marockaner än turkar som säger att de har upplevt någon som undviker dem genom att exempelvis vägra att sitta bredvid dem på en buss (21 % av marockaner kontra 12% av turkar); att de har upplevt att inte bjudas in till en jobbintervju när de passar profilen (66% av marockaner jämfört med 53% av turkar); och att deras barn ibland mobbas i skolan (25% av marockaner kontra 18% av turkarna).

Å andra sidan visade undersökningen att fler belgiska turkar än marockaner delar åsikten att deras religiösa regler alltid föregår belgisk lag (23% av marockaner jämfört med 39% av turkar); att fler marockaner än turkar anser att det västerländska sättet att leva är förenligt med islam (60% av marockanerna jämfört med 36% av turkarna); och att många fler turkar än marockaner inte tycker om att ha en jude som sin granne (5% av marockaner kontra 25% av turkar). 

När dde olika grupperna tillfrågades om de kan förstå människor som använder våld i en extremistgrupps namn, svarade 7% av de belgiska marockanerna jakande, jämfört med endast 4% av de belgiska turkarna.

Resultaten tyder på att den högre känslan av utestängning från majoritetssamhället är en tyngre vägande faktor till uppror och väld än radikala religiösa åsikter.

Studiens, eller den vetenskapliga artikelns största tillgång är att den har kunnat identifiera rekryteringsnätverken och förklara dess betydelse. Cirka 35,2% av alla sunnitiska jihadister som åtminstone har försökt lämna Belgien för den syrisk-irakiska konflikten var anslutna till nätverket Shariah4Belgium, 25,8% till ett nätverk som går under benämningen Zerkani-nätverket och 11,1% till klustret kring den i Bryssel baserade konvertiten, rekryteraren och hatpredikanten Jean-Louis Denis.

Sharia4Belgium var en våldsbejakande salafistisk organisation som förbjöds och upplöstes i oktober 2012. Denis har avtjänat bland annat fem års fängelse för sin verksamhet och förbjudits att besöka vissa städer i Belgien.

Studiens upplägg borde inspirera forskare vid olika svenska myndigheter och forskningsinstitut.

Studien ger förklaringar

 

De svenska diasporor som varit föremål för rekrytering ser sannolikt annorlunda ut med hur de senaste decenniets migrantströmmar tett sig men även i de grupperna finns det rimliga skäl att se paralleller med de belgiska resultaten som även har stöd i Paul Colliers forskning som han redogör för i boken Exodus.

Collier är professor vid Oxford University i nationalekonomi och har tidigare varit ansvarig vid Världsbanken för migranters påverkan på ekonomin i olika länder.

Collier pekar på det kulturella avståndet mellan en persons eller diasporas nya hemland och ursprungslandet. Desto större kulturellt avstånd, desto sämre förutsättningar för en lyckad integration i det nya värdlandet. Erfarenheter från integration av den somaliska eller palestinska diasporan pekar i denna riktning med den överrepresentation som finns bland kända IS-krigare eller sympatisörer med dessa ursprung.

Även om den belgiska studien kan peka ut ett dominerande nätverk för rekrytering vilket skiljer sig från de svenska förutsättningarna finns det slutsatser att dra. 

I Sveriges fall kan de fall av IS-krigare eller sympatisörer som är kända för allmänheten kopplas till det kluster av nätverksorganisationer och personunioner som knyter ihop Stockholms Moské, Landskrona Moské, Kista Folkhögskola med Gävle Moské, Vivallamoskén samt Bellvuemoskén utgöra ett liknande nätverk. Ett radikaliserande kluster som inte nödvändigtvis själva tillämpar våld på svenskt territorium men som utgör en radikaliserande miljö. 

Den belgiska studien manar till att motsvarande utförs i Sverige. Studien pekar på komplexiteten i en radikaliseringsprocess där religion endast är en komponent och där religionsutövning, i främst det exil-turkiska fallet, tvärtom kan verka dämpande och inte pådrivande på samma sätt som nätverk och kluster utgör en stor riskfaktor för radikalisering i andra sammanhang. Där kulturellt avstånd till det nya värdlandet och förutsättningarna för en lyckad integration visar sig väga tungt.

 

Webbshop

Klicka på bilden för att komma till webbutiken och se vad den innehåller

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se