Kuppen i Tunisien riskerar att radera de sista landvinningarna efter den arabiska våren

"The rest will follow". Symbolen för den tunisiska revolutionen som startade den arabiska våren 2010.
  • Måndag 26 Jul 2021 2021-07-26
E-post 568

Tunisiens presidents kupp under gårdagen då han lät upplösa parlamentet rubbar maktbalanserna i hela västra Medelhavsregionen. Maktbalanser som även omfattar såväl Turkiet som Qatar som var och sig men även tillsammans har intressen att försvara. Tunisien, det land där den arabiska våren inleddes riskerar att bli arena för när de få demokratiska landvinningar som finns kvar slutligen raderas.

Tunisiens president Kais Saied  har upplöst parlamentet och avskedat premiärminister Hicham Mechichi i ett drag som fördömts som ett angrepp på demokratin av hans rivaler men som andra välkomnade med firande på gatorna rapporterade bland annat Al Jazeera under gårdagen.

President Saied deklarerade att han skulle ta över den verkställande makten med hjälp av en ny premiärminister efter att våldsamma protester sedan en tid brutit ut i flera tunisiska städer. Protesterna har sin grund i regeringens hantering av COVID-19-pandemin och ekonomin. Saied har även upphävt parlamentsledamöternas rättsliga immunitet.

I ett annat uttalande varnade presidenten allmänheten för att ta till vapen.

Ett av de partier som protesterna fokuserat mest vid är Ennhada, eller det islamistiska parti som står Muslimska brödraskapet närmast. Ennahdha var förbjudet före revolutionen som inledde den arabiska våren och har varit det mest framgångsrika partiet sedan 2011 och medlem i samtliga koalitionsregeringar.

Kais Saied är Tunisiens president sedan oktober 2019. Han är professor i juridik, och saknade partipolitisk bakgrund när han 2019 bestämde sig för att ställa upp i presidentvalet.

Även om Saïed är partipolitiskt obunden, har han en konservativ agenda. Han förespråkar dödsstraff, vill inte legalisera homosexuella handlingar, vill inte att döttrar och söner ska ärva lika mycket, och är emot diplomatiska förbindelser med Israel.

Tunisien presenteras ofta som det land som lyckats bäst med sina demokratiska reformer efter det att den arabiska våren inleddes just i Tunisien. Där landet funnit en form av medelväg mellan sekulärt och islamistiskt styre och där till och med det islamistiska partiet Ennhada tvingats till anpassningar. 

Ennhada kontrolleras av en person, Rached Ghannouchi som dessutom är parlamentets talman, och protesterade mot president Saieds kupp. Rached Ghannouchi har en lång historia med samarbeten inkluderande Turkiet och Quatar samt har anklagats för att ta emot finansiering av dessa länder samt varit alltför nära Brödraskapets ideologiska huvudfåra. En huvudfåra som å andra sidan inte ligger långt ifrån president Saieds.

Vilken väg Tunisien nu väljer att gå är vanskligt att ens försöka gissa sig till och det kan inte uteslutas att Turkiet kommer blanda sig i händelseutvecklingen. 

Turkiet stödjer den ena av Libyens två regimer och har tidigare markerat att man behöver ha samarbeten eller kontroll över Libyens grannstater för att kunna förse den erkända regeringen med vapen och truppförstärkningar i striderna mot general Haftar som kontrollerar de östra delarna av Libyen.

Kuppen i Tunisien, frampressad som en bieffekt av Covid-19 härjningar, riskerar att radera ut de sista landvinningarna efter den arabiska våren och kastar nu stora delar Mahgrib, eller Nordafrika, tillbaka till tiden för denna vår med ny osäkerhet som resultat.

Vart det kommer sluta är osäkert men det bör kunna stå klart att såväl Turkiet som Qatar kommer ge sig in i leken och försvara sina och Brödraskapets respektive intressen.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se