Kriminalitet och kulturell radikalisering – Två sidor av samma mynt

Utdrag ur Political maps of the world, etniska och kulturella områden. Grafik: Wikipedia.
  • Torsdag 26 Aug 2021 2021-08-26
E-post 1225

Brå rapport  om kriminalitet bland de med utrikes bakgrund gav i sakfrågan inte något nytt annat än en mer detaljerad sammanställning av hur det ser ut bland de med utrikes bakgrund i Sverige. Andra studier inom andra närliggande områden samt internationella kartläggningar visar på samma trender.  Trender och studier som pekar på att kriminalitet och kulturell radikalisering är två sidor av samma mynt.

Under gårdagen presenterade Brottsförebyggande rådet, Brå, sin senaste rapport  om kriminalitet bland de med utrikes bakgrund där myndigheten kartlagt brottslighet bland personer födda i Sverige och utlandet. Rapporten bygger på data om samtliga personer som har varit misstänkta för brott under fyraårsperioden 2015-2018 och dess huvudsakliga slutsats, som sammanfattats av DN är att utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Den absolut viktigaste slutsatsen, som nu kan sägas styrka andra studier som genomförts i närliggande områden såsom synen på kultur, traditioner och religion, pekar på en överrepresentation bland personer med utrikes bakgrund i allmänhet och inrikesfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar i synnerhet.

Personer födda i utlandet var 2,5 gånger oftare misstänkta för brott jämfört med personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar. För personer födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar är siffran ännu högre: 3,2 gånger.

Rapporten kan sägas styrka det som kunnat identifieras i andra studier. Krimnialitet och kulturell eller religiös radikalisering är olika sidor av samma mynt och som kan tillta över generationer om den inte bryts. Där individen och familjens roll är avgörande för om det skall lyckas.

Kriminalitet och kulturell radikalisering – Två sidor av samma mynt

 

I riksdagsledamoten Amineh Kakabavehs VHEK, Varken Hora Eller Kuvad, två studier, de som går under beteckningarna 1100- respektive 1200-rapporterna framgår att andra generationens migranter eller de som är födda i Sverige med utrikes föräldrar löper större risk än sina jämnåriga med inrikesfödda föräldrar att utveckla en repressiv inställning till synen på kvinnor samt hederskultur och religion.

Relaterat: Hedersrelaterat förtryck – Ett samhällshot

Detta samband förklaras även av professor Paul Colliers tyska studier av den turkiska diasporan i Tyskland som han i skönlitterär form presenterar i boken Exodus (Oxford University Press 2013).  Paul Collier, tidigare chef för Världsbankens enhet för integration och migrationsstudier är idag verksam vid Oxford University.

I sina studier av den turkiska diasporan noterar Collier en avgörande skillnad mellan de med turkiska rötter eller ursprung som lyckas etablera sig i det tyska samhället och vars karriärer och ekonomi utvecklats i likhet med de med tyskt ursprung och de i den turkiska diasporan som inte lyckats i samma utsträckning.

Bland de ur andra generationens turk-tyskar som indentifierade sig som tyskar men med turkiskt ursprung fanns ingen egentlig skillnad jämfört med gruppen etniska tyskar. Den stora skillnaden var mellan de som identifierade sig som turkar i Tyskland, även om de var födda i Tyskland och de övriga två grupperna. Där var såväl livsinkomst samt ”nöjdhet” med sin situation avsevärt lägre än inom de andra två.

Kulturellt avstånd påverkansfaktor

 

En annan studie som Collier presenterar är att det kulturella avståndet mellan ursprungslandet och det nya hemlandet har en stor påverkan. Han pekar i boken Exodus på studier som visar att polacker, som inte tidigare pratat eller förstått engelska har visat sig avsevärt mer anpassningsbara och lätta att integrera i Storbritannien är migranter från Bangladesh, Pakistan och Indien trots att de senare behärskar engelska som andraspråk och där vissa är direkt tvåspråkiga.

Samma erfarenheter finns i Frankrike i relation med migranter från de forna kolonierna där den algeriska gruppen sticker ut i motsvarande studier. Trots tvåspråkigheten visar sig det kulturella avståndet och ursprunget ha en avgörande betydelse för individens förutsättningar för integration.

Relaterat: Franska muslimer radikaliseras snabbare än tidigare känt

Brå rapport kan sägas styrka en rad med samband som finns och som sedan flera år tillbaka har debatterats i andra sammanhang ute i Europa. 

De kulturella sfärerna beskrivs grafiskt i en mer makrobetonad bild enligt nedan. Bryts bilden ner per kontinent diversifieras grupperna ytterligare. Afrika, för att ta ett exempel, består av 15 huvudsakliga etniska grupper som i sin tur kan brytas ner till mellan 3000 och 5000 stammar beroende på vilken studie som hänvisas till.

Bild: Political Maps Of The World, Wikipedia.

Individ contra samhälle – Vem är jag?

 

Synen på sig själv som individ i en samhällskontext är av avgörande betydelse, om den enskilde är en del av det nya hemlandet eller en individ med sin ursprungsidentitet kvar men placerad i ett nytt samhälle samt att det religiösa och kulturella avståndet spelar roll för integrationen.

Dessa trender, om de inte bryts, förstärks dessutom över generationer vilket Brå rapport nu kan sägas styrka. Att andra generationen blir mer radikala eller kriminellt belastade än första generationen. I Europa ses dessutom en tydlig trend att denna utveckling riskerar att fortplanta sig även in i den tredje och eventuellt fjärde generationen av kulturellt avlägsna migranter.

En del av dessa mekanismer beskrivs av utöver Paul Collier även av Mark S Weiner i “Rule of the Clan” (2013). Mark S Weiner är professor vid Rutgers University, USA och anses vara en av världens ledande experter inom forskningen kring klaner. Weiner var tidigare även gästprofessor vid Uppsala Universitet.

Relaterat: Unik europeisk studie visar koppling mellan jihadism och klanstruktur

Att även om den tredje generationens migranter som helhet är bättre integrerad än den andra så finns en risk att en liten grupp, mindre än den tidigare i såväl absoluta som relativa tal, hamnar ännu längre från det nya värd- eller moderlandet och blir ännu mer kulturellt radikala än sin föräldrageneration och då även tidigare generationer.

Detta förhållande styrks dessutom, i varje fall antydningsvis, i Bi Puranens tidigare studier där den senaste för närvarande ligger i tryck för presentation.

Brå rapport gav inget nytt annat än att den är mer detaljerad än tidigare och bekräftar samband som funnits i andra studier sedan tidigare. Kända samband och relationer som debatterats och arbetats med i länder såsom Belgien, Tyskland, Frankrike och Storbritannien sedan lång tid.

Det bör stå klart att Sverige inte på något sätt avviker annat än att i Sveriges fall, med en historiskt sett momentant stor migration av kulturellt avlägsna grupper under en förhållandevis kort tidsperiod nu kan se en framtid med accelererande problem inom integrationsområdet. 

Där kriminalitet och kulturell radikalisering tilltar i en liten grupp, som även om den krymper över generationerna skapar konsekvenser för samhället som tilltar över tid.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se