Miljöpartiets politik hotar sötvattentillgången i hela landet

Foto: Wikipedia
  • Tisdag 24 Aug 2021 2021-08-24
E-post 1548

Den 10 augusti utlovade miljöminister Per Bolund en säkring av söt- och dricksvattenresurserna i hela landet. Ett löfte som kommer bli svårt att leva upp till då hans eget parti drivit fram en situation där upp till 2 000 dammar och sötvattentäkter nu står inför att behöva rivas.

Regeringen vill ge Cementa i Slite ytterligare åtta månader på sig att bryta kalksten på Gotland, genom en tillfällig ändring i miljöbalken. Det meddelade de i veckan efter Mark- och miljööverdomstolens dom som stoppar fortsatt brytning på ön från 1 november. Något som får kritik från miljöorganisationer på Gotland.

– Vi förstår att regeringen tänker att det är en lösning på en akut situation. Men vi är otroligt oroade över en försämring av kvaliteten och kvantiteten av grundvattnet och ytvattnet och de känsliga områdena kring Tingstäde träsk, säger Lisa Wanneby, ordförande för urbergsgruppen.

Oavsett vilken sida som senare går segrande ur, om det finns en segrare i den problematik som omgärdar kalktillgångarna på Gotland utanför Slite finns det skäl att gå tillbaka till näringsminister Ibrahim Baylans (S) och miljöminister Per Bolunds (MP) pressträff från den 10 augusti då regeringen meddelade att de funnit en kortiktig, åtta månader lång, lösning genom att omtolka det nuvarande brytningstillståndet.

Per Bolund menade under pressträffen närmast i en bisats att regeringen skulle även säkra söt- och dricksvattentillgången i hela landet. En utfästelse som kommer få långtgående konsekvenser på andra områden och inte endast i det aktuella fallet på Gotland.

Energiöverenskommelsen begränsar tillgång till dricksvatten

 

Regeringen, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna enades om en överenskommelse om Sveriges långsiktiga energipolitik. Överenskommelsen utgör en gemensam färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem, med mål om 100 procent förnybar elproduktion år 2040.

En effekt av energiöverenskommelsen från 2016 var att den även påverkade vattenmiljöerna och vattenkraften.  De flesta småskaliga vattenkraftverken är belägna i EO 3 samt EO 4, dvs i Syd- och Mellansverige där elkonsumtionen är som störst men produktionen är som lägst.

Många av de dammar och kraftverk som fanns när Miljöbalken kom till garanterades en fortlevnad eftersom regeringen Reinfeldt utlovat att de uppskattningsvis 6 000 dammarna, som även utgör sötvatten eller reservvattentäkter skulle få skydd av urminnes hävd och tidigare privilegiebrev. 

Så blev också tolkningen fram tills 2012 då miljöorganisationer upptäck en blotta i MB § 5 som genom senare domstolsutslag gjorde 6 000 dammar olagliga och att de skulle tvingas söka tillstånd från grunden. Ytterst handlar det om att blottan medger en tolkning att markägare och vattenkraftsägare skall tvingas återställa marken till den biotop som den såg ut innan dammen anlades. Även om denna damm är mer än 100 år.

Idag riskerar 2 000 av dessa dammar att akut ställas inför en rivning.

I energiövernskommelsen framgår i de underliggande riktlinjerna till länsttyreslerna som hänvisar till EU-direktivet att biotoper skall återställas till hur de såg ut för mer än 100 år sedan.

2 000 dammar riskerar rivning

 

Prövningen skall enligt direktiven göras med utgångspunkt från en outbyggd älv. Vilket även innebär ett tydligt exempel på retroaktiv lagstiftning. I Sverige har enligt Ny Teknik 3 800 vattendomar fällts för dammar och överledningar som rör drygt 2 000 vattenkraftverk. De flesta av dessa grundar sig på 1918 års vattenlag.

Idag är inte lantbruket i något större behov av bevattningsresurser förutom vad avser grönsaker men, som klimatutredningen pekar på och som flera lantbrukare nu börjat förbereda sig på, är det inte uteslutet att även Sverige kommer behöva bevattna även mer storskalig spannmålsproduktion i likhet med hur denna går till på kontinenten.

Fram tills nu har Sverige sluppit detta då den svenska vädertypen innefattar regn med jämna mellanrum. Om klimatförändringarna innebär, vilket mycket tyder på, längre perioder av torka även i Sverige kommer manuell bevattning krävas för att säkra livsmedelsproduktionen. Något som kommer kräva sötvattentäkter i form av dammar.

Konsekvenserna av energiöverenskommelsen från 2016 och den lucka som regeringen Reinfeldt lämnade i Miljöbalken blir att upp till 2 000 dammar måste rivas. Dammar som inte bara tjänar som outnyttjade kraft- och elkraftreserver men kanske framför allt som söt- och reservsötvattentäkter för dricksvatten samt lantbruk. 

Allt detta har nu försatt regeringen i en minst sagt brydsam situation. Å ena sidan vilar energiöverenskommelsen på EU:s vattendirektiv och Miljöbalken som stadgar att alla vattenkraftverk och dammar skall bedömas utifrån en outbyggd älv eller ett vattendrag. Krav som Miljöpartiet drev fram och som kommer leda till att flertalet nu står inför en rivning.

Å andra sidan är det just dessa kraftverk och dammar som skall förse Sverige med inte bara elkraft utan även sötvatten och vatten till livsmedelsproduktion. Kraft och sötvatten som samma miljöparti nu säger sig vilja säkra.

Hur många av dessa dammar och kraftverk som kommer kunna räddas undan är svårt att beräkna men allt, det vill säga Per Bolunds nya löfte om att säkra sötvattentillgången och fossilfri el bygger på att den lucka som regeringen Reinfeldt lämnade i Miljöbalken täpps till och att Sverige slutar tillämpa den retroaktiva miljölagstiftning som energiöverenskommelsen vilar på.

Den energiöverenskommelse som bland annat just Miljöpartiet själva är upphov till.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se