Sverige riskerar internationell förnedring

Naftali Bennett / IHRA / Stefan Löfven. Foto: Wikipedia samt pressbild Regeringen. Montage.
  • Onsdag 25 Aug 2021 2021-08-25
E-post 1781

Sverige gör nu allt för att snabbt förbättra relationerna med staten Israel. I vågskålen ligger ett diplomatiskt magplask och internationell förnedring om Israel väljer att endast låta sig representeras på låg nivå vid höstens konferens mot antisemitism samt det kommande årets ordförandeskap för IHRA.

Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism arrangeras av regeringen den 13-14 oktober 2021. År 2020 är det 75 år sedan andra världskriget tog slut och Auschwitz-Birkenau befriades och konferensen var tänkt att äga rum i fjol men sköts upp ett år på grund av Corona-restriktionerna.

Inför denna konferens, men även det år som Sverige skall inneha ordförandeskapet för IHRA, International Holocaust Remembrance Alliance som inleds den första mars 2022, genomför regeringen ett antal aktiviteter för att förbättra relationen med staten Israel. Israel, som normalt skickar representanter på statsrådsnivå till denna form av konferenser och möten om antisemitism har inte tagit emot en svensk utrikesminister sedan 2006 då Carl Bildt inledde den period i svensk utrikespolitisk historia som idag har lett till en bottenfrysning av de diplomatiska relationerna.

Sverige vill glömma allt som varit

 

I Jewish News Syndicate, JNS, menar Sveriges kabinettssekreterare Robert Rydberg i ett försök att tina upp relationerna att det är dags för länderna att vända blad och gå vidare. Rydberg, och regeringen, menar att Sverige är en vän till Israel. Rydberg skriver artikeln i samband med ett besök i Israel och är den högsta nivå på representant som Israel tolererar i dagsläget.

Rydberg, som får antas representera Ann Linde och Stefan Löfvens hållning, lyfter fram Sveriges arbete med såväl IHRA och Malmö-konfrerensen som fokus men passar på att erkänna och gratulera Israels arbete med de nya länder som inom ramen för Abrahamavtalen erkänt och slutit fred med landet.

Det går inte att sluta sig till något annat än att Sveriges regering är nervösa över att Israel för första gången någonsin inte kommer att skicka representanter till IHRA:s sammankomster under det svenska ordförandeskapet. Detta förstärks med den uppenbara risk att Israel uteblir med högre representation vid konferensen i Malmö om knappa två månader.

En lång historia av antisionism blandat med antisemitism

 

Israels kyliga förhållningssätt till Sverige bygger på hur Sverige agerat i multirelativa organisationer och sammanhang seda regeringen Reinfeldt I med Carl Bildt som utrikesminister och i synnerhet de beslut som Sverige varit med att fatta inom ramen för FN:s generalförsamling och FN-organet UNESCO.

Sedan regeringen Löfven tillträdde har Sverige i 79 procent av fallen, eller vid 92 tillfällen i FN:s generalförsamling röstat mot Israel i olika förslag och resolutioner. I de förslag och resolutioner som präglas av att det motsatta, vara för Israels rättigheter har Sverige avstått från att rösta, detta vid 24 tillfällen enligt en sammanställning från UD Watch. Detta då oräknat hur Sverige ställts sig vid voteringar inom de olika FN-organen.

Inom ramen för UNESCO, som bevakar världsarven, röstade Sverige under Margot Wallströms ledning 2016 för en resolution som förnekade judars rätt till det som finns kvar av judarnas heligaste tempel, som den västra muren – det som idag kallas för Klagomuren. Europeiska länder som Storbritannien och Nederländerna valde att rösta mot resulutionen, andra valde att avstå men Sverige valde att aktivt stödja detta initiativ till att radera judarna från Jerusalems historia.

Ett öppet antisemitiskt ställningstagande som fick uppmärksamhet i diplomatiska kretsar och även på EU-nivå.

Wallström kom senare samma år att placera sig på en åttonde plats i en förteckning upprättad av Simon Wiesenthalcentret över de värsta antisemitiska gärningarna eller uttalandena under året. Centrets motivering var Wallströms uttalanden om ”utomrättsliga avrättningar” av den israeliska polisen i samband med den serie av palestinska terrorattacker inom ramen för Kniv-Intifadan riktade mot israeliska medborgare som skakade Israel.

Wallström kom att officiellt av Israel bli förklarad non grata, eller inte önskvärd, i landet kort efter detta.

Det hindrade dock inte Sverige från att fortsätta att förolämpa Israel. Ett exempel på detta var för den israeliska administrationen provocerande utnämningen av Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Liberalernas tidigare partisekreterare och integrationsminister Erik Ullenhag.

Erik Ullenhag motsatte sig 2010 i rollen som partisekreterare att ledamöter för det israeliska politiska partiet Likud skulle få delta i en konferens arrangerad i Riksdagens lokaler. Likud är det parti som Israels tidigare premiärminister Benjamin Netanahu representerar. Ullenhags ställningstagande vid tiden har inte glömts bort, inte heller av dagens Israeliska regering.

Internt Liberalerna framhålls Ullenhag som varandes en mycket skicklig diplomat, han utsågs till ambassadör inledningsvis i Amman av Margot Wallström 2020 och hans förordnande löper in i nästa mandatperiod.

Carl Bildt kom själv att sluta cirkeln i maj 2021 när han likställde den israeliska poliskåren med nazister från Tredje Riket. Detta kommenterades kort av Israels förre sändebud i Stockholm, ambassadör Ilan ben Dov.

Israel har inte ändrat uppfattning om Sverige

 

Israels syn på Sveriges anti-israeliska politik, som den förts i nu 15 år, med antisemitiska övertoner kommunicerade av både regeringen Reinfeldt, med Carl Bildt samt regeringen Löfven och då främst den politik som representerades av Margot Wallström har inte förändrats i och med regeringsskiftet i Israel..

Både uttalanden i form av Sveriges faktiska uttalanden men kanske främst iinternationella ställningstaganden har bäddat för dagens situation där Sverige riskerar ett diplomatiskt nederlag om Israel väljer att inte representeras av som lägst kulturmininster vid de arrangemang som Sverige står som värd för.

Tvärtom finns det idag en bred och blocköverskridande samsyn i Israel på Sverige där dagens israeliske premiärminister, Naftali Bennett, tvärtom befinner sig ännu längre högerut på den politiska höger-vänsterskalan än sin företrädare Benjamin Netanahu. Naftali Bennetts syn delas av mittenpolitikern och regeringspartnern Yair Lapid som inte har kommunicerat någon annan hållning i relation till Sverige än vad som kommunicerats av såväl Bennet som Netanahu.

Skulle Israel fullfölja isoleringen av Sverige på diplomatisk nivå under de kommande två åren, med bland annat IHRA-arrangemangen, kommer det färga hela det eftermäle som Stefan Löfven lämnar bakom sig. 

Stefan Löfven har som önskan att gå till historien som den statsmininster som förbättrade relationerna med staten Israel i allmänhet och den judiska diasporan i synnerhet. En önskan som det idag inte finns några som helst förutsättningar för att gå i uppfyllelse och där han inte kommer kunna ensidigt anklaga Israel för den kyla som uppstått.

Snarare bör han se till hur han själv, hans ministerkollegor, företrädare och socialdemokratiska kommunalråd och partikamrater som Illmar Reepalu, Margot Wallström, Adrian Kaba och inte minst SSU har agerat för att förstå att Sverige inte bara kommer kunna vända blad och börja ett nytt kapitel i relationerna med Israel i en handvändning.

Israel ser sannolikt hellre att Stefan Löfven och hans efterträdare noggrant reflekterar över de senaste femton årens kapitel innan Sverige hör av sig igen med förslag om att vända blad.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se