Därför har Sverige bara sett början på gängvåldet

Photo by Max Kleinen on Unsplash
  • Fredag 17 Sep 2021 2021-09-17
E-post 899

Trots att polisen får allt mer resurser för att möta det tilltagande våldet bland gängkriminella bryts inte trenden i nämnvärd omfattning. Tvärtom ökar våldet som följd av ett maktvakuum som uppstår men det finns en rad andra faktorer som pekar på att det kommer ta minst ett decennium innan samhället kan börja ta tillbaka förlorad mark.

Dagens situation med grovt gängvåld är resultatet av en flera decennier lång process, menade polischefen Christoffer Bohman i Aktuellt den 14 februari. Bohman pekar på att dessa unga  män har växt upp med total hopplöshet, total brist på framtidstro, stor rädsla, och så sugs de in i gäng.

Bohman ger uttryck för något som en rad med olika rapporter och studier tangerat de senaste åren. Brottförebyggande rådets senaste rapport är bara ett exempel. Tidigare studier av hedersrelaterat våld, genom riksdagsledamoten Amineh Kakabavehs organisation VHEK, Varken Hora Eller Kuvad, pekar på att något händer med ättlingarna till första generationens migranter. Något som även Bi Puranen vid Institutet för framtidsstudier identifierat. Det vill säga den generation som föds med en eller båda föräldrarna som utrikesfödda.

“Något” – Faktorerna som riskerar tiodubbla dagens gängkriminalitet

 

Internationellt finns det även där studier som pekar på detta ”något” och vad det är. Internationellt har det inte funnits samma beröringsskräck inom forskningsfältet som i Sverige.

Professor Paul Collier vid Oxford University refererar i sin bok Exodus (2013) till studier genomförda på den turkiska diasporan i Tyskland. Där jämfördes två olika grupper av personer med turkiskt ursprung, d.v.s ättlingar till turkiska migranter med varandra och resultaten var deprimerande men samtidigt inte förvånande. 

I den grupp där de kartlagda personerna identifierade sig som turkar i Tyskland var inte bara livsinkomsterna lägre samt ohälsa och kriminalitet högre än de i kontrollgruppen som identifierade sig som tyskar men med turkiskt ursprung.

I VHEK 1100- och 1200-rapporter framgår att inrikesfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar löper en överrisk att bli mer ortodoxa eller radikalare i sin religiösa eller kulturella tolkning och praktik än sin föräldrageneration. Samma mönster kommer Bi Puranen fram till i sin studie från 2020 som pekar på att första generationens migranter ofta är nöjda med sina nya liv men att bland följande generationer finns en tendens till missnöje och okunskap.

Tendenserna finns även i de studier om antisemitiska vanföreställningar som Forum för levande historia genomfört. Kommer föräldragenerationen från en antisemitisk kultur försvinner inte värderingarna nödvändigtvis bara för att det föds en ny generation i Sverige.

Med polischefen Christoffer Bohmans observationer, och det forskningsläge som finns idag, är det inte svårt att börja närma sig en rad med slutsatser. Den ena mer deprimerande än den andra men trots detta, att kunna dra slutsaterna, börja forma en politik som kan ge visst hopp om framtiden.

Det mest deprimerande bör vara att den kriminalitet som Bohman och hans kollegor idag brottas med har i många fall en rot i den migration som anlände till Sverige för 15-20 år sedan och som inte integrerades i tillräcklig omfattning. Vare sig föräldragenerationen eller de som fötts i Sverige med en eller två utrikesfödda föräldrar. Andra generationen. Ättlingarna.

Extrapolering av migrationssiffror ger en dyster prognos

 

Om dessa nu inte är integrerade i samhället och att det är roten till mycket av det dödliga våld som nu utvecklats i gängmiljöerna så är det en rimlig slutsats att den migration som anlände under rekordåret 2015 inte nått rekryteringsbar ålder ännu hos andra generationens ättlingar. Att såväl samhälle som individer har en ökning av gängkriminalitet att vänta som kan omfatta upp till tio gånger fler än dagens antal inom ett decennium.

På samma sätt kan vi se en ökad aktivitet i radikaliserande kluster, de radikaliserande kluster som kan ge de ättlingar till första generationens migranter som inte känner sig hemma i någon kultur. Inte i föräldrarnas ursprungskultur där de är tacksamma i relation till Sverige som givit dem skydd en gång. Inte heller i den nya kultur som de fötts in i. 

De radikala kluster som finns erbjuder en tillhörighet och en  kontext men fjärmar samtidigt personerna från de integrationsmöjligheter som finns. Inte sällan finansieras dessa kutlurella eller etniska kluster dessutom med statsbidrag vilket skapar oönskade inkapslingseffekter.

Men nu börjar det svenska kunskapsläget bli gott. Tillräckligt gott för att kunna arbeta på riktigt med integrationen som förebyggande åtgärd. 

Något som visat sig vara kontraproduktivt är de inkapslande stats- och kulturbidragen med sina inkapslande, och i vissa fall enklaviserande effekter.

Något som visat sig produktivt på mikronivån är det som Bohman pekat på, idrott. Det parat med en arbetslinje, med såväl språkkrav som arbetsplikt, under etableringen samt inte minst ett riktat kunskapslyft adresserat till skolorna i utanförskapsområden kanske inte är de allomfattande lösningarna. Det måste naturligtvis kompletteras med ”Broken Window Strategy” och en aktiv närpolis som ingriper mot även ringa brottslighet i utanförskapsområden

Men alla kommer vara helt nödvändiga dellösningar för att kunna adressera de faktorer och risker som Collier, Kakabaveh och Puranen pekat på en längre tid.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se