Dubbelt medborgarskap – Dubbel identitet

Detalj ur turkiskt pass. Foto: Wikipedia
  • Lördag 4 Sep 2021 2021-09-04
E-post 730

Inom de olika politiska partierna pågår för närvarande ett internt politiskt spel. Ett spel om valbara platser till de olika parlamenten på riks-, regional samt kommunal nivå. I detta spel finns ett spel i spelet. Ett spel som går ut på hur de olika partierna skall kunna adressera de allt större etniska minoriteterna där det dubbla medborgarskapet och ursprungsländer även i andra och tredje generationen har en roll att spela.

Inom samtliga riksdagspartier pågår för närvarande nomineringarna och urvalet till vilka som skall representera respektive parti i riksdagen under nästa mandatperiod. Att ”sätta listorna” är oftast en nästan lika svår balansgång som att välja partiledare. 

Det är inte bara den politiska kompetensen som skall värderas. Olika särintressen skall representeras och i flera fall även olika etniska eller kulturella grupper för att kunna rekrytera väljare.  Inte sällan med kandidater med dubbelt medborgarskap för att kunna attrahera forna landsmän och de med samma eller liknande kulturellt och etniskt ursprung. Tydligast är detta inom Socialdemokraterna och Miljöpartiet men inte heller den borgerliga oppositionen är förskonad från detta.

Dubbelt medborgarskap – Dubbel identitet

 

Det finns även en annan parameter som spelar in. Det dubbla medborgarskapet och ursprungsländers medborgarskapslagar. Om en person räknas som egyptisk, turkisk, somalisk eller iransk medborgare kan denne inte avsäga sig medborgarskapet i en handvändning om det ens är möjligt. 

Hur dessa lagar är tekniskt utformade och fungerar är lite olika men de turkiska är kanske de mest extrema. Den enskilde räknas som turkisk medborgare om en av dennes föräldrar räknas som turkisk medborgare. Oavsett om det är i andra, tredje eller fjärde generation från den person som en gång lämnade Turkiet. Otaliga är de exempel på där dagens president Erdogan har använt sig av dessa lagar för repressiva åtgärder mot turkiska migranter och dess ättlingar i diasporan.

I fallet med S och MP finns ett otal olika exempel på företrädare som representerar ett eller flera särintressen och kulturområden. Riksdagsledamoten Sultan Kayan, S, är inte bara vald som riksdagsledamot på Stockholmsbänken utan även starkt kopplad till det turkiska regeringspartiet AKP:s förhållningssätt till det Armeniska folkmordet. Trots att S har ett kongressbeslut på ett erkännande har hon aktivt drivit på för att Sverige inte skall erkänna folkmordet. Kayan är att betrakta även som turkisk medborgare genom sitt ursprung.

De socialdemokrater med just detta dubbla medborgarskap som nått längst inom partiet är Ardalan Shekarabi, som uppbär även ett iranskt medborgarskap samt Ibarhim Baylan som är född och uppvuxen i Turkiet.

Det mest kända exemplet i MP är den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan som återkommande som minister besökte sitt forna hemland Turkiet vid ett otal tillfällen och kunde ses sitta i förhandlingar och möten med representanter för det turkiska AKP. Trots att han inte var där i tjänsten med ett officiellt regeringsuppdrag. Journalisten Kurdo Baksi kan, å andra sidan, endast med svårighet besöka sitt gamla hemland som oppositionell till den turkiska regimen vilket även är gällande för den socialdemokratiske tidigare politikern Evin Cetin som har kurdiskt ursprung.

Såväl Kayhan som Kaplan har i Sverige umgåtts med de turkiska Grå vargarna, Erdogans stödparti MHP:s ungdomsorganisation. De Grå vargarna är ansvariga för såväl mord som förföljelse av oppositionella i Turkiet under 1980-talet och anses vara en fascistisk turkisk utlöpare från MHP.

Även om moderaterna utåt sett inte längre har den formen av resonemang, att med etniska eller kulturella företrädare attrahera väljare som S och MP så har partiet historiskt sett agerat exakt likadant. Det tydligaste historiska exemplet är den tidigare riksdagsledamoten Abderizak Waberi som vid sidan av sin politiska karriär driver en friskolekoncern där bland annat Römosseskolan i Göteborg ingår.

Skolan har fått kritik från Skolinspektionen för att ha alltför starka religiösa inslag. Efter det att Waberi lämnat politiken och riksdagen blev han vald till ordförande för det somaliska National Unity Party som grundats av en välkänd profil inom Muslimska Brödraskapet. National Unity Party har ett intimt samarbete med det turkiska islamistiska partiet Saadet som även av turkiska AKP bedöms som alltför extremt att öppet samarbeta med. Waberi har även varit vice ordförande för Brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE, Federation of Islamic Organizations in Europe.

Under sin tid inom moderaterna kom Waberi att åtnjuta ett starkt skydd från sina partikamrater. Bland annat menade Tomas Tobé, tidigare vice gruppledare, sedan partisekreterare men idag moderaternas förstenamn i Europaparlamentet att de som uppmärksammat Waberis islamistiska sympatier och kopplingar till det Muslimska brödraskapet gav uttryck för främlingsfientliga åsikter.

Tobé har inte, så vitt känt, ändrat uppfattning vilket inte heller moderaterna har gjort.

Diyanet – Att styra på distans

 

Det är med andra ord osäkert om moderaterna har tagit intryck av sin historia och den mekanism som garanterar lojalitet till ett ursprungsland som finns inbyggd i detta fall de turkiska medborgarskapslagarna.

I Botkyrka kandiderar idag Gül Alci till moderaternas riksdagslista inför valet 2022. Alci är dotter till Menderes Alci som är känd som en av det turkiska partiet AKP:s främsta svenska aktivister och supportrar. Menderes Alci var aktiv i den svenska delen av den turkiska valrörelsen 2017 såsom styrelserepresentant för Fittja moské, en av den turkiska myndigheten Diyanet kontrollerade moskéerna.

För DN berättade flera församlingsmedlemmar i ett större reportage, där Menderes Alci intervjuades om sina sympatier att den turkiska regeringen – via turkiska religionsmyndigheten Diyanets svenska gren – har ett grepp om församlingen och makt över vilka som ska sitta i styrelsen.

Även om vi i Sverige inte tillämpar begrepp som arvssynd eller heller har en tradition av att politiska sympatier går i arv bör de politiska partierna, även statsbärande partier såsom socialdemokraterna och moderaterna, förhålla sig till den kultur och de värderingar som följer med en migration. Att det inte är självklart att bryta med ursprungsländer ens i andra eller tredje generation samt att från vissa regioner förväntas politiska sympatier gå i arv inom familjestrukturerna. 

Hur de olika partierna nu, inför valet, säkrar sina kandidater att dessa främst företräder sitt partis värderingar och politik och inte ett särintresse som kontrolleras av främmande makt, andra politiska rörelser, utländska myndigheter såsom Diyanet eller nätverkskluster såsom det Muslimska brödraskapet återstår att se.

Hur de respektive kandidatförsäkringarna, var lojaliteten skall ligga, kan bli avgörande för valutgången.

 

Diyanet

Diyanet grundades 1924 efter att Kemal Atatürk tagit makten och grundat den turkiska republiken. Ett syfte för den sekulärt inriktade Atatürk var att kontrollera religionen och forma budskapet i landets moskéer. 1976 fick Diyanet även i uppgift att tillgodose religiösa behov för turkar i utlandet. 

Diyanet erbjuder i dag moskéer imamer som skickas ut och avlönas av den turkiska staten. I Turkiet kontrollerar Diyanet runt 87 000 moskéer. I Tyskland kontrollerar institutionen nästan 900 moskéer. I Sverige finns nio moskéer som har statsavlönade imamer från Turkiet och som i sin islamtolkning samt i relation till de som besöker moskén företräder en officiell turkisk uppfattning av islam.

Under president Erdogans styre har Diyanet blivit ett allt viktigare redskap för övervakning, kontroll och ideologiproduktion. Diyanet har även fått en allt striktare religiös inriktning. 

I Sverige företräds Diyanet av en stiftelse – Isveç Diyanet Vakfı – vars chef är tillsatt av Diyanet i Ankara. Följande nio svenska församlingar har turkiska statligt avlönade Diyanetimamer:

  • Turkiska Islamiska kulturföreningen i Botkyrka.
  • Muslimska församlingen i Skärholmen.
  • Islamiska kulturföreningen i Bredäng.
  • Islamiska kulturföreningen i Haninge.
  • Turkiska Islamiska kulturföreningen i Rinkeby.
  • Islamiska kulturföreningen i Tensta.
  • Islamiska kulturföreningen i Flemingsberg.
  • Islamisk centrum i Göteborg.
  • Muslimska församlingen i Malmö.

Källa: Lunds universitet (CMES), Diyanet, Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik i Stockholm

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se