Reformeringen av Socialdemokraternas VU handlar om makt och pengar

Foto: Riksbanken samt Tro och solidaritets logo. Montage.
  • Lördag 25 Sep 2021 2021-09-25
E-post 451

Reformeringen av Socialdemokraternas verkställande utskott handlar inte bara om makt utan även om pengar. Sidoorganisationernas medlemsavgifter räcker inte till för att betala ut de ersättningar de anställda vid respektive kansli uppbär. Utan partiets bidrag skulle verksamheten i praktiken krympa till noll om Tro och solidaritets egna medlemsavgifter skulle stå för alla intäkter.

De föreslagna förändringarna i Socialdemokraternas partistadgar som partistyrelsen lägger fram inför kongressen, där fyra av fem sidoorganisationer förlorar sin ständiga inadjungering i det verkställande utskottet, VU, framkallade under gårdagen olika reaktioner.

Relaterat: S utestänger Tro och Solidaritet från verkställande utskottet

Professorn och opinionsbildaren Agnes Wold bejakade Tro och Solidaritets sorti från den exekutiva maktposition som VU är men hoppades att S-kvinnor kunde få behålla sin.

Tro och Solidaritets politiske tjänsteman Mattias Irving försökte å sin sida spela ner betydelsen av förslaget med att detta är något som partistyrelsen med jämna mellanrum försöker genomföra.

Skärmavbildning Twitter.

 

Detta är inte en korrekt återgivning av sakläget då det med lika jämna mellanrum kommer förslag på denna förändring från flera av basorganisationerna – eller arbetarkommunerna inför kongresserna. Bland annat förelåg en sådan motion 2013 att utestänga Tro och Solidaritet med flera från VU. Irving far dessutom med direkt osanna uppgifter då ungdomsförbundet SSU inte omfattas av den föreslagna reformen.

Detta mötte den dåvarande partisekreteraren Carin Jämtin med att upphöja föreningen HBT-sossen till sidoorganisation istället. Denna förening hade vid den tiden inte ens 500 medlemmar eller bara en halv procent av det totala medlemsantalet. 

Ett av de vanligaste argumenten för att sidoorganisationerna skall vara representerade i VU framfördes under gårdagen även det av Irving. Att sidoorganisationerna utgör partiledningens känselspröt ut i samhället för att kunna leda partiledningen rätt i olika frågor. Detta är en grundtanke men samtidigt en modell som visat sig leda partiledningen snett i Tro och Solidaritets fall.

Relaterat: Så lät Tro och solidaritet antisemitismen växa inom moderpartiet

Den svenske arbetarklassväljaren är inte lika förtjust i antisemitism som Tro och Solidaritets förbundsstyrelse och den medelklass som Socialdemokraterna är beroende av är inte lika trakterade av den homofobi och hat mot andra minoriteter som Tro och Solidaritets tidigare ordförande Peter Weiderud menade att partiet skulle ha överseende med. 

Peter Weiderud blev efter detta utspel, när Stefan Löfven kom till makten 2014 av regeringen Löfven I utsedd till direktör för Svenska institutet i Alexandria med ansvar för religionsdialoger i regionen. Han avbröt förordnandet i förtid under oklara förhållanden och är idag tillsvidareanställd på Utrikesdepartementets enhet för konflikthantering som kansliråd. Weiderud var en av de sista anställningarna som den förre utrikesministern Margot Wallström själv hanterade innan hon senare avgick.

Relaterat: Tro och solidaritet vill ge Muslimska brödraskapet en självklar plats i partiet

Men positionen som inadjungerad i VU innebär inte bara makt och inflytande även om denna faktor sannolikt spelar stor roll. Riksdagsledamoten Annika Strandhälls engagemang i S-kvinnor och kandidatur till ordförandeposten hade med viss sannolikhet varit lägre om inte en plats i VU ingick i paketet. Positionen innebär även ett icke försumbart ekonomiskt stöd.

Under 2019 erhöll Tro och Solidaritet, för att ta ett exempel, ett bidrag från partistyrelsen om drygt tre och en halv miljon kronor vilket var helt nödvändigt för att kunna ha ett bemannat kansli. Ett direkt nödvändigt tillskott för att hålla tre heltidsanställningar igång då medlemsavgifterna uppgick till endast 228 440 kronor. Mattias Irving har med andra ord ett direkt egenintresse av att dagens ordning består.

Lönekostnaderna för Tro och Solidaritets tre anställda uppgick 2019 till 2 752 816 kronor vilket indikerar att de tre anställda i snitt hade en månadslön före skatt på drygt 55 000 kronor. 

I Sverige uppgick medianlönen till 32 400 kronor i månaden år 2020. Den var något högre i privat sektor än bland offentliganställda, men skillnaden var inte större än 300 kronor i månaden. Genomsnittslönen i hela ekonomin uppgick till 36 100 kronor.

Anställda i Tro och Solidaritet har med andra ord en nära dubbelt så hög månadsinkomst än den genomsnittlige väljaren.

Förlorar Tro och Solidaritet sin plats i VU kommer sannolikt även partistyrelsens bidrag på sikt riskera att ifrågasättas vilket då kommer innebära antingen personalneddragningar på kansliet eller kraftigt sänkta löner för de anställda.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se