En historia om tillit

Johan Westerholm. Foto: Photo by Wilmarksgard
  • Söndag 3 Okt 2021 2021-10-03
E-post 926

Efter att ha granskat och gått igenom mer än 1400 sidor förundersökningsprotokoll i det så kallade Västmanlandsfallet, där staten ansåg att Karl Hedins påstådda åsikter om vargjakt var att beteckna som grovt jaktbrott, är det uppenbart att något gått sönder i samhället. Tilliten och förtroendet.

Sedan grundandet av Ledarsidorna har jag i flera fall kommit att behöva reflektera över begreppen förtroende, trovärdighet och tillit. De begrepp som är helt nödvändiga att förhålla sig till för att få ett samhälle eller en gemenskap att hålla ihop och kunna utvecklas.

Trovärdighet och tillit är grundläggande för de flesta organisationer. För att lyckas klara oss i en värld där många vill göra samma sak, är det direkt nödvändigt att få människorna att lära sig hur det skall gå till och sedan tillsammans arbeta mot gemensamma mål. 

För att åstadkomma detta är förtroende mellan människorna ett måste, man måste känna sig trygg i att inte blir lurad, man måste titta på sina medarbetare och medmänniskor och känna förtroende för vederbörande. 

Det finns två sätt att se på förtroende och förtroendekapital. Det ena är att alla föds med ett visst mått av detta kapital som sedan bara kan förbrukas, aldrig återställas. Det andra är att alla börjar från noll och att förtroendekapitalet successivt byggs upp genom varje individs handlingar. 

Varje människa, varje individ eller organisation måste själv skapa trovärdighet för att komma i besittning av det förtroendekapital som krävs för att andra människor skall vilja eller våga interagera med dig för att vara mer konkret. Oavsett om det är affärer eller om det är en annan form av relation.  

Normalt, i relationen mellan människor, är den senare definitionen den mest tongivande. När du vänder till en bank för att få lån bedömer banken i första hand din vilja och förmåga att betala ränta och amortering. När det gäller att bedöma vilja är det i första hand din trovärdighet som bedöms och den bedöms utifrån hur du levt upp till dina åtaganden i tidigare handlande. Sviker du ett förtroende gör du det i allmänhet bara en gång, det går inte att komma tillbaka med samma budskap en andra gång.

I relation till samhällskontraktet, myndigheternas och statens förtroende, gäller den förra definitionen för förtroendekapital. Att staten redan från början har ett högt förtroende bland medborgarna. När medborgarna avstår från sina resurser för att få dessa förvaltade av staten är det ett förtroende som lämnas till förvaltarna. I detta fall politiskt förtroendevalda och myndigheter. Ett förtroende om att dessa skall kunna åstadkomma något med dessa resurser som kommer medborgarna mer eller mindre till del. Det är vad vi kallar det allmänna uppdraget eller samhällskontraktet.  Medborgarnas uppdrag till riksdag och regering.

När staten år efter år säger att man skall ta itu med gängkriminaliteten men aldrig gör det så är det inte trovärdigt nästa gång man säger samma sak. Detta kan inte fortgå i evighet. Om inte staten skyddar dig får du skydda dig själv blir slutsatsen.

En inte orimlig begäran är att varje medborgare förväntar sig att staten levererar regelverk och skydd mot brott mot dessa, sjukvård, pensioner, skola, konfliktlösning m.m. Om staten kräver in resurser och sedan inte levererar sin del i avtalet så tappas förtroendet och viljan att lämna bort resurser minskar. När staten inte följer det regelverk de själva skapat minskar förtroendet för regelverket.

Man kan med fog säga att trovärdighet är det kitt som hela samhället håll samman med.

Detta leder mig till historien om Karl Hedin och det som idag kallas för Västmanlandsfallet.

Relaterat: Västmanlandsfallet – Vad är det vi inte ser?

Karl Hedin

Karl Hedin är huvudägare till Karl Hedin AB och engagerad i varg- och viltvårdsfrågor. Karl Hedin har tillsammans med Björn Törnvall skrivit boken De jagade jägarna!  Boken berör den alltmer upptrappade vargkonflikten och för en kritisk diskussion som tar sin utgångspunkt i ett uppmärksammat rättsfall i Härjedalen 2012.

"De jagade jägarna!" är nästintill profetisk i vad som sedan hänt Karl Hedin själv i det som utvecklats till "Västmanlandsfallet". Ur presentationen av boken skriver Hedin och Törnvall att

Nu tillkommer även oron för att bli fotograferad i lönndom, med tillhörande hot om fleråriga rättsprocesser. Detta oberoende av om det finns något bevis på vargjakt, eller som i Lillhärdalsfallet, snarare flera bevis på motsatsen.

I denna process har det uppenbarats ett stort antal fall, eller händelser, där det är staten självt som stått för regelbrott mot de regler som staten satt upp mellan medborgare samt i relationen mellan myndighetsutövning och medborgare. 

Det spelar ingen roll i fall staten upprättat en egen ”domstol” som aldrig tycker att staten gör något fel även om detta är uppenbart. Där myndigheter gör allt för att skyla över eller skydda varandra.

I de händelser som jag granskat inom ramen för Västmanlandsfallet och hur staten har relaterat Karl Hedin har ett antal anomalier uppstått där staten säger en sak till medborgarna men själv gör tvärtom riskerar det att undergrävaförtroendet för rättssystemet och tappar sin legitimitet. En utveckling som är djupt olycklig för alla medborgare.

Relaterat: Åklagaren åberopar bevis som inte finns

Ett gemensamt regelverks legitimitet, och tilliten till det, kräver att såväl medborgare som stat följer det för att få samhället att bestå och utvecklas.

Det finns av det skälet anledning att visa publicera vilka överträdelser som skett från statens sida och låta var och en bedöma trovärdigheten i den beskrivningen och trovärdigheten hos de som  ansvarat för det som faktiskt skett.

Det måste bli en gedigen beskrivning som för att vara trovärdig, och skapa tillit, måste vara detaljerad och fullständig. 

Då det är så många fel som begåtts i processen mot Karl Hedin kommer Ledarsidorna från och med nästa söndag inleda en längre artikelserie i essäformat och där det råkar vara så att det är åklagarens 1 400 sidor långa utredning, som kostat miljoner, som visar sig vara den bästa källan.

Och varför gör jag detta med Västmanlandsfallet som exempel? 

Enkelt. Vårt samhälle bygger på trovärdighet och tillit. Jag anser att trovärdigheten och tilliten har skadats så pass mycket i fallet kring Hedin att det är rimligt att säga att något har gått sönder. Trovärdigheten och tilliten. Det kitt som håller oss samman.

För att veta hur vi ska laga det måste vi veta hur, och varför, det gick sönder.

 

Nästa vecka det första avsnittet: Den trovärdiga källan – där allt startade.

Ledarsidornas artiklar om Karl Hedin och Västmanlandsfallet finner du här.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se