Ny studie av Johan Sundeen belyser mekanismerna till dagens utveckling inom kristenhet

Johan Sundeen. Pressbild. Montage.
  • Tisdag 5 Okt 2021 2021-10-05
E-post 374

En ny studie av docent Johan Sundeen av hur 68-ideologin påverkat svensk kristenhet belyser med smärtsam tydlighet en process som har sin parallella utveckling inom politisk islam. En utveckling som resulterat i två rörelser som nu ser ut att komma allt närmare varandra i tolkning och tillämpning och som idag drar med sig andra rörelser i en post-marxistisk riktning.

Docenten i idéhistoria Johan Sundeen har nyligen låtit publicera ytterligare en studie om svensk kristenhet; När teologi blev 68-ideologi. En omfattande studie som till stora delar vilar på hans arbete med hans bok ”68-kyrkan”.

Studien utkristalliserar ett tydligt förlopp om hur den svenska debatten, och en handfull författare och ideologer, kom att inte bara påverka utvecklingen utan även styra den i en viss riktning. 

Sundeen pekar på den marxist-leninistiske författaren och journalisten Staffan Beckman. Beckman publicerade i tät följd två böcker med de talande titlarna Palestina och Israel: En analys från vänster respektive Palestina och USA-imperialismen. Beckman tillhörde också initiativtagarna till bulletinen Palestinsk Front, och var talesperson för Palestinsk Front, samt agerade som talesperson för den marxist- leninistiska och militanta PLO-grenen PFLP.

Som en konsekvens av bland annat detta började det kring 1967, året innan Kyrkornas världsråds konferens i Uppsala 1968 spridas antijudiska föreställningar som legat i träda sedan andra världskriget att komma till uttryck men i en annan form. Sundeen konstaterar att

Det antisionistiska budskap som med intensitet kom att spridas efter 1967 utgick huvudsakligen från två kraftfält – ett marxistiskt och ett kristet. Inom Kristna studentrörelsen i Sverige möttes dessa idéhistoriskt sett väsensskilda läror. Den kristna vänstern ville se en syntes. Författarna till pamfletten Kristen vänster – vars framsida pryds av en Jesusgestalt med en gloria tecknad med slagordet ”Med FNL för Vietnams folk” – förklarade sig vara en integrerad del, ”ett markant inslag”, inom den nya vänstern.

Denna rörelse inom kristenheten, som fick en internationell spridning genom Kyrkornas världsråds möte i Uppsala 1968, representeras av en i praktiken parallell samtida rörelse inom islam där tänkarna och författarna Frantz Fanon och Ali Shariati kan sägas utgöra två av de huvudsakliga rötterna till denna motsvarande utveckling. Och framför allt brevväxlingen dem emellan.

För även om denna tvillingrörelse inte berörs av Sundeen så sätter han implicit fingret på en utveckling som kan ge en förklaringsmodell om varför dagens kristenhet attraheras i så pass stor omfattning av islamistiska rörelser och kluster såsom det Muslimska brödraskapet och andra radikala idéutvecklingar.

En islamistisk tvillingrörelse

 

Frantz Fanon (1925-1961) var född på Martinique, vid dåtiden en fransk koloni och som kom att utbilda sig till psykiater i Lyon. Hans kontakt med den koloniala situationen i Afrika fick han dels under sin tjänstgöring under andra världskriget i Algeriet men även efter att han återvänt till Algeriet efter sina studier i Lyon. Det var vid dessa olika tidpunkter, eller perioder i sitt liv, han fick uppleva rasism från en kolonialmakt. 

Vid tjugosju års ålder, 1952, publicerade Fanon sin första bok, ”Svart hud, vita masker” (Peau noire, masques blancs). I denna bok analyserar Fanon kolonialismen ur sitt professionella perspektiv – psykoanalytikerns. Fanons tes var att såväl svarta som vita är fångade av sin hudfärg: 

”Den vita människan är instängd i sin vithet. Den svarta människan i sin svarthet”. 

Fanon betraktade ”ras” som ett socialkonstruktivistiskt begrepp, något som skapats av kultur och genom mellanmänskliga maktbalanser. Och obalanser. 

Men det är Fanons andra bok, ”Jordens fördömda” (1961), utgiven strax innan han avled i cancer som fått störst inflytande på framväxten av dagens islamism. 

Frantz Fanon skrev ”Jordens fördömda” 1961, mitt under de afrikanska koloniernas självständighetsprocess. Fanon anslöt sig till Jean Paul Sartres tes om att kolonialismen var ett institutionellt förtryck, vilket bara kunde avskaffas om kolonialismen avskaffa- des. Det fann sig därmed naturligt att Fanon bad Sartre skriva förordet. För Sartre personifierade Fanon ”De andra”, de som nu slog tillbaka. 

Fanon ser även våldet som en nödvändighet, ett våld som varken är heroiskt eller tra- giskt och som tillskrivs som ett direkt resultat av kolonialismen. Ett uttryckssätt bland andra för att nå uppsatta och legitima mål. Den koloniserade reproducerar bara de mönster som kolonialismen inpräglat i honom. Eftersom de koloniserade setts som en icke-individualiserad massa, ser de även kolonialisterna som en sådan. Det innebär att våldet legitimerar att varje representant för kolonialväldet blir en motståndare att döda. 

Kända personer som låtit sig inspieraras av Frantz Fanons teser, nedtecknade i bägge hans böcker är bland annat den amerikanske medborgarrättsaktivisten och aktivisten Malcolm X. I Sverige är såväl Frantz Fanon som Malcolm X ständigt aktuell som bland annat Sveriges Unga Muslimers ordförande Rashid Musas inspiratör. 

Även ABF, Arbetarrölsens bildningsförbund, har anordnat seminarier om Franz Fanon och hans tankevärld där bland annat Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia och med inriktning intersektionalitet samt andra akademiskt meriterade fors- kare medverkat och resonerat kring Fanons teser. Såväl de los Reyes som Musa är aktiva vid Antirasistiska Akademin tillsammans med profiler som professor Mattias Gardell vars roll i klustret kring Muslimska brödraskapet redogörs för i ”Islamismen i Sverige” av Johan Westerholm. 

Men det är sedan i dialogen med iraniern Ali Shariati (1933-1977) som det skapas ett senare moment för det som senare blir dagens islamism spridning. Ali Shariati brukar kallas den iranska revolutionens ideolog. Det var hans tredje väg, där han med sunnimuslimen Frantz Fanons grundläggande synsätt applicerade ett marxistiskt postkolonialt raster ovanpå sin religion, i detta fall shia-islam.

Med denna nya applicering, eller raster för uttolkning, skapade Shariati det som sedan kom att bli en helt avgörande del av den ideologiska plattform som banade vägen för den iranska revolutionen 1979. Denna beskvrivs i flera andra avseenden men för att få en helhet, vad många av dessa ideologiska giftermål resulterade i är sannolikt doktor Magnus Norells bok ”1979 och arvet efter politisk islam den i detta sammanhang mest heltäckande.

Dessa samtida parallella och post-marxistiskt influerade rörelser inom svensk kristenhet som smittat av sig till andra ideologier under senare tid har idag resulterat i ett politiskt moment där tidigare ideologiska, teologiska och ekumeniska skillnader suddats ut och har skapat en ny politisk kraft som påverkar hela det samlade väst.

Johan Sundeens senaste studie ger i detta sammanhang viktiga förklaringsmodeller och belyser samband som kan återanvändas i framtida forskning.

Om den tillåts.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se