Så blev Malmökonferensen Stefan Löfvens avskedsföreställning

Stefan Löfven. Foto: Magnus Liljegren/Regeringen.se
  • Torsdag 14 Okt 2021 2021-10-14
E-post 2416

Så är den över nu. Malmökonferensen eller Malmös internationella forum om hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism som var dess officiella namn. Konferensen som skulle markera Stefan Löfvens stora internationella avskedsföreställning slutade som förväntat och förtjänat. Med ett magplask där inte ens den mest regeringstrogna svenska redaktion förmådde beskriva det på ett annat sätt än i bästa fall ett antiklimax. 

Statsminister Stefan Löfven avslutade Malmös internationella forum om hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism med att citera Göran Persson, ex-statsministern, i ett tal:

-Det hände en gång. Det skulle inte ha hänt, men det gjorde det. Det får inte hända igen, men det kan.

Dessa ord är relevanta än i dag, sade Löfven vidare och som nämnde flera löften som olika ledare avgivit i Malmö, bland annat nya minnesplatser och museum för att minnas Förintelsen, utbildningsinsatser och sociala medier-företagens åtaganden för att öka kunskapen.

Statsminister Stefan Löfven (S) bjöd personligen in dåvarande president Donald Trump och andra världsledare till konferensen. Men när kongressen, Malmö internationella forum om hågkomst av Förintelsen eller ”Reflect – ReAct” inleddes under gårdagen uteblev den internationella representationen.  Endast ett fåtal av de inbjudna stats- eller regeringscheferna valde att själva delta. Istället skickades främst ambassadörer och ministrar. Eller på förhand inspelade tal.

– Det låga intresset för att delta på konferensen måste vara en stor besvikelse för regeringen, säger Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen. 

Regeringen gav dock en annan bild

– Det har varit ett stort intresse skulle jag vilja säga, säger utrikesminister Ann Linde.

Sett rent objektivt på antalet deltagare och vilka som deltog är dock ett rimligt antagande att besvikelsen i regeringskansliet bör vara stor idag.

Och den förstärks sannolikt med att inget av Sveriges grannländer deltog med sina statsmininstrar, inte ens den danske socialdemokratiske statsministern Mette Fredriksen valde att ta sig de 30 minuter det skulle tagit att åka från sin arbetsplats över sundet via Öresundsbron till konferensen och hålla ett kortare anförande.

De nordiska grannländernas signal till Sveriges statsmininster går inte att missförstå ens för Stefan Löfven.

Den Svenska kyrkan var inte inbjuden. Detta trots att ärkebiskop Antje Jackelén. riktat kritik.Ärkebiskopen menade i ett uttalande att

–  Att tro att kampen mot rasism går att vinna utan att involvera trossamfunden, är en illusion”, 

Från regeringens sida sannolikt en försiktighetsåtgärd då socialdemokraterna i Kyrkomötet driver frågan om att utreda staten Israel för apartheidbrott. En enligt International Holocaust Remembrance Alliance antisemitisk retorisk modell.

Europa och världen har inte glömt

 

Inget av Sveriges grannländer önskade delta i något som mer liknade en show och ett försök att putsa inte bara Sveriges och Malmös skamfilade rykte som ett antisemitiskt kluster utan även Stefan Löfvens försök till positivt eftermäle när han eller hans ministrar sedan 2014 officiellt i mer eller mindre fördömande ordalag anklagat Finland, Danmark samt Norge som varandes allt från främlingsfientliga nationer till uttalat rasistiska.

Och inte heller Europa tycks ha glömt bort den tidigare utrikesministern Margot Wallströms solo-färder inom den gemensamma utrikespolitiken. Flera av dessa länders regeringar anser att det var med all rätt som Wallström, och därmed Sverige, kvalade in på åttonde plats på topp-tio Simon Wiesenthalcentrets lista för 2016 års mest graverande antisemitiska uttalanden.

Margot Wallström besvarade för säkerhets skull under gårdagen den fråga som ingen ställde till henne.

Internationellt har Malmö inte heller lyckats göra sig av med det rykte om antisemitism som Illmar Reepalu, socialdemokratiskt kommunalråd, lyckades sätta på staden. Detta rykte fick ny näring efter det att SSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, under Första Maj-firandet 2019 skanderade antisemitiska slagord ur en sång. 

Socialdemokraterna bad om ursäkt för det inträffade men fick aldrig något egentligt stöd för någon förbehållslös ursäkt till omvärlden av SSU Malmö. SSU Skåne, dit SSU Malmö tillhör, förlorade strax efter det inträffade rätten till statsbidrag av MUCF.

Vare sig Sveriges grannländer eller huvuddelen av EU:s medlemsländer svävar heller inte i okunnighet om att huvuddelen av de organisationer som när en antisemitisk kultur i Malmö är finansierad med offentliga medel i olika utsträckning och har varit så sedan en lång tid. Antingen via Folkbildningsrådets folkbildningsanslag, SIDA alternativt ForumCiv eller motsvarande eller Malmö Stads kultur- och föreningsbidrag.

Med Malmö-konferensen avslutas Stefan Löfvens tid som partiordförande. Den konferens som skulle bli hans avskedsföreställning blev i det närmaste en manifestation av en sju år lång tid som statsminister som kantats av ihärdigt förnekande av bjälken i hans eget öga i form av antisemitismen inom partiet i allmänhet och partiorganisationen i Malmö i synnerhet. 

Och en nära tio år lång period som partiordförande där han själv tillsammans med sina personligen utvalda rådgivare rasist- eller nazistanklagat, eller förklarat som klandervärda i mer allmänna ordalag alla som påtalat inte bara det faktiska sakläget utan även varnat för riskerna med att alltför aggressivt anklaga andra för det han inte själv klarat av att städa undan.

Stefan Löfvens tid vid makten kunde dock inte rimligen fått ett mer talande avslut men någonstans måste han och hans stab ändå pustat ut. För det kunde ha gått ännu sämre. Det blev inga kravaller då det sannolikt hindrades av det massiva polisuppbåd, som förstärkts av grannländerna, och som effektivt stängt av Malmö. Stängt av hela stadskärnan från att visa sitt andra, mer vardagliga, ansikte. 

Antisemitismens och det oförsonliga Israel-hatets ansikte. Ett hat som dessutom göds av bidrag som betalas ut av både Malmö stad och genom statsbidragen.

Malmökonferensen blev därmed det som kom att sammanfatta Stefan Löfvens tid vid makten. Nära tio år som ordförande för Socialdemokraterna och dryga sju år som statsminister.

Ett lika logiskt som förväntat magplask.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se