Så fick Sverige sitt första tydliga fall av “Lawfare”

Hovrätten för Västra Sverige/MMRK logo. Foto: Wikipedia samt skärmavbildning. Montage.
  • Fredag 1 Okt 2021 2021-10-01
E-post 925

I efterspelet till den friande hovrättsdomen i målet mot Ann-Sofie Hermansson blir det tydligt att Sverige fått sitt första reella fall av Lawfare. Där kärandesidan, Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil tydligt markerat att de inte kommer att ge upp i första taget.

Efter tingsrättens friande dom i civilmålet mot den före detta ordföranden i kommunstyrelsen i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson (S) från åtalet om grovt förtal av Fatima Doubakil och Maimuna Abullahi som varit verksamma som aktivister för muslimers rättigheter har Hovrätten sagt sitt.  Ann-Sofie Hermansson (S), frias också av överinstansen rapporterade flertalet medier, bland annat Dagens Juridik under gårdagen.

I sex blogginlägg beskrevs de två kvinnliga debattörerna, Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, för extremister av Ann-Sofie Hermansson (S). Debattörerna polisanmälde Hermansson för förtal, men ärendet lades ner. Trots detta valde de att gå vidare med ett enskilt åtal mot henne. 

Hovrätten gör slutligen bedömningen att uttrycken i politikerns blogginlägg i det sammanhang de lämnats är värdeomdömen som inte är straffbara som förtal. Det innebär att åtalet och de två kvinnornas skadeståndsyrkanden ska ogillas.

De två målsägandena ska tillsammans betala politikerns rättegångskostnader i hovrätten med 376 300 kr. 

Oisin Cantwell, Aftonbladets expertkommentator, menade i sin kommentar till den friande hovrättsdomen att 

Vissa debattörer har varnat för att det här bara är början, att vi kommer att få se en taktik ta form i vilken ideologiska fiender tystas med hotfullt viftande om enskilda åtal och obehagliga rättegångar.

Det vore förfärligt om så blir fallet. Men det har nu gått ett och ett halvt år sedan den första domen föll, och såvitt jag vet har ingen försökt sig på något liknande.

Sverige har fått sitt första exempel på Lawfare

 

Tvärtemot Cantwells analys och utlåtande meddelade Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi hur de avsåg att föra processen vidare. Under en presskonferens efter domen offentliggjorts berättade Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi att de kommer att driva ärendet vidare och överklaga domen till Högsta domstolen.

– Vi väljer att gå vidare och överklaga. Inte bara för vår egen del utan även för andra utsatta grupper i samhället som riskerar att utsättas för liknande demonisering i framtiden, säger Fatima Doubakil.

Att Abdullahi och Doubakil väljer att vidare är ingenting som borde förvåna. Bägge är företrädare eller associerade till Muslimska brödraskapets organisation Muslimska Mänskliga Rättighetskomittén, MMRK. MMRK ingår i det kluster av organisationer som delar Brödraskapets ideologi samt har gjort ”Lawfare” till ett av alla de verktyg de använder sig av för att påverka opinionen och lagstiftningsarbetet.

Även om målet mot Hermansson är det tydligaste hitintills har domstolar tjänat som arena tidigare, närmare bestämt i målet mellan Sveriges Unga Muslimer, SUM och Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor. SUM förlorade i domstol rätten till statsbidrag efter att Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit Förvaltningsöverdomstolens beslut.

Relaterat: Så använder sig Muslimska brödraskapet av Lawfare i Sverige

Lawfare i sig är inte en ny term men i relativa termer ny företeelse i Sverige. Och det finns exempel på hur snarlika fall som det mot Hermansson tagits till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Det föreligger även  en risk att det aktuella fallet drivs till denna domstol.

Lawfare

Begreppet ”Lawfare är en tämligen ny, och än så länge sällsynt term i den västeuropeiska debatten i allmänhet och i den svenska i synnerhet. Definitionen av begreppet användes först i en uppsats 2001 av Charles Dunlap Jr och definierar begreppet Lawfare som att med juridiska medel i domstolar använda ett lands lagstiftning mot dem själva av främmande makt i syfte att vinna politiska, ekonomiska eller territoriella fördelar. Men även tidigare har metodiken tillämpats av bland annat Kina. 1996 uppmanade Kinas dåvarande president Jian Zenin sina juridiska experter att tillämpa ”internationell lag som vapen” och strategin kan spåras tillbaka till 1600-talet om än i enklare former.

Sedan dess har begreppet fått än mer relevans och fäste vilket resulterade i att den brittiska regeringen 2011 tog fram ett s.k. Green Paper med råd och anvisningar hur den brittiska regeringen skulle skydda sig, och framför allt mot att sekretessbelagd information mot krafter som använder den brititska konstitutionen mot den brittiska regeringen skulle avslöjas i domstol i politiska syften.

I Sverige har forskaren Aje Carlbom, biträdande professor vid Malmö universitet beskrivit begreppet applicerat på det förtalsmål som Muslimska Mänskliga Rättighetskommiténs talespersoner Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil mot Göteborgs tidigare kommunalråd Ann-Sofie Hermansson (S).

I Europadeklarationen för mänskliga rättigheter finns en artikel som har tillämpats tidigare inom just Lawfare-begreppet. Artikel 10, om yttrandefrihet, stadgar att

1 Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2 Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

I det snarlika fall som finns avgjort i Europadomstolen fällde rätten en österrikisk kvinna 2018 som fem år tidigare i en föreläsning menat att Profeten Muhammed var pedofil. Kvinnan fälldes i motsvarande tingsrätt, hovrätt och högsta domstol för att ha förolämpat en hel grupp och riskerat den religiösa freden i Österrike.

Europadomstolen noterade att de som väljer att utöva friheten att manifestera sin religion enligt artikel 9 i konventionen inte kunde förvänta sig att bli befriade från kritik. De måste tolerera och acceptera andras förnekande av sin religiösa övertygelse. 

Endast där uttryck enligt artikel 10 gick över gränserna för ett kritiskt förnekande, och i de fall eller under de omständigheter där de sannolikt skulle uppmuntra religiös intolerans, kan en stat legitimt anse dem vara oförenliga med respekt för tankefrihet, samvete och religion och ta proportionella restriktiva åtgärder.

I detta fall menade med andra ord Europadomstolen att de österrikiska domstolarna agerat inom den ram som är given.

Domstolen konstaterade också att förevarande mål var av särskilt känslig karaktär, och att (potentiella) effekterna av de ifrågasatta uttalandena till viss del berodde på situationen i det land där uttalandena gjordes. Vid den tiden och i det sammanhang de gjordes ökade trycket dels från migration från muslimska länder vilket satt den östterikiska staten och välfärdssystemen under press. 

Följaktligen ansåg domstolen att de österrikiska myndigheterna hade en stor marginal i det aktuella fallet, eftersom de var bättre i stånd att utvärdera vilka uttalanden som sannolikt skulle störa den religiösa freden i deras land.

Relaterat: Så blev Lawfare en svensk exportprodukt

Även om islam i sig varit föremål för rättegången mot Hermansson så tangerar målet det österrikiska fallet. Islamism, en politisk tillämpning av islam (som klassats som smutsig och politisk av al Azhar universitetets Shura-råd) har som genomgående taktik att söka skydd bakom religionen för att undgå granskning och kritik.

Det är idag inte sannolikt att Högsta Domstolen skulle medge prövningstillstånd enligt de jurister, tidigare domare, som Ledarsidorna varit i kontakt med under gårdagen. Men.

Det bör inte uteslutas att MMRK, eller Abullahi och Doubakil, i förlängningen väljer att pröva saken i Europadomstolen med hänvisning till dels det österrikiska fallet, dels med den öppning som kan läsas in i Europakonventionens tionde artikel.

Relaterat: Tjänstemän omfattas som måltavlor för utvidgat Lawfare

 

Extramaterial för prenumeranter

Den friande domen mot Ann-Sofie Hermansson samt Europadomstolens utslag 2018.

 

Västra HR B 1865-20 Aktbil 144, DOM – Maimuna_Abdullahi,_Fatim by Johan Westerholm on Scribd

 

Judgment E.S. v. Austria – Conviction for a Critic of Islam Did Not Violate Article 10 by Johan Westerholm on Scribd

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se