Så kom våldet in i klimatrörelsen

How to blow up a pipeline / XR. Faksimil internet. Montage.
  • Tisdag 16 Nov 2021 2021-11-16
E-post 760

I vaket efter klimattoppmötet COP26 i Glasgow positionerar sig olika delar av klimatrörelsen. Positioneringar som tydligt ger en indikation på att mycket av det som splittrades vartefter studentrevolten från 1968 klingade av nu konsoliderar sig igen. Där våldsapologetiska klimataktivister växelverkar med den islamistiska miljön.

Svenska författaren och forskaren Andreas Malms nya bok, ”How to blow up a pipeline”, förespråkar det han kallar ”intelligent sabotage” för att stoppa fossilföretagens globala expansion och väcka mer engagemang för klimat.

Boken har fått stor uppmärksamhet i USA där tre republikanska kongressledamöter anmält boken till FBI. I september skrev kongressledamoten Lance Gooden, republikan från Dallas i Texas, ett brev till FBI-direktören Christopher Wray, där han uppmanade FBI att ”undersöka och kartlägga” Malm och andra klimataktivister vilket DN Kultur kunnat rapportera om. 

Malm är inte på något sätt okänd eller inaktiv i den svenska debatten. Senast publicerad i Aftonbladet menar Malm i likhet med Greta Thunberg att arbetet mot klimatförändringarna i en kritik som även drabbar XR, den våldapologetiska miljörörelsen Extinction Rebellion att deras aktioner var möjligtvis visuellt effektiva men helt meningslösa. Att det nu krävs mer än lydiga demonstrationer.

Relaterat: Göteborgskravallerna 2001 – Still alive and kicking

Malm är ett tydligt exempel på när flera aktivistiska rörelser smälter samman i en enda i ett våldsapologetiskt, eller våldstillåtande, kluster.

Vem är Andreas Malm?

 

Andreas Malm, är en humanekolog, svensk författare, journalist och politisk aktivist. Malm har en bakgrund som medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet i Stockholm och arbetade på den syndikalistiska veckotidningen Arbetaren åren 2002–2009.

År 2010 gick Malm med i Socialistiska partiet och började skriva för den socialistiska veckotidningen Internationalen men även internationellt för vänstertidskriften The Jacobin. Malm var även en av de drivande till bildandet av den svenska sektionen av organisationen International Solidarity Movement (ISM). 

International Solidarity Movement (ISM) är en rörelse bestående av internationella aktivister som genom direkt aktion, dokumentation och närvaro i det aom de definierar ockuperade Palestina, arbetar för att “uppmärksamma den palestinska kampen för frihet. ISM har, enligt NGO Monitor, en lång historia av att befinna sig i eller i närheten av det våldstillämpande kluster där bland annat Hamas ingår.

Malm har givit uttryck för antisemitiska uppfattningar, senast i en publikt sänd Zoom-konferens under pandemin där Malm även ansåg att Hamas metoder borde tjäna som förebild för en ny klimatrörelse. Även andra delar av den aktivistiska, våldsapologetiska miljörörelsen har givit uttryck för andra antisemitiska tankemodeller eller närhet till islamistiska rörelser och idévärldar. XR, som Malm för övrigt kritiserar för att vara för passiva är ett sådant exempel där XR:s grundare Roger Hallam menat att Förintelsen numera borde vara överspelad.

Malm är författare till böckerna ”Bulldozers mot ett folk”, ”När kapitalet tar till vapen”, ”Iran on the brink”, ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent” och ”Hatet mot muslimer”. 

2020 var Malm gästforskare vid Humboldt-universitetet i Berlin. 

I boken ”När kapitalet tar till vapen” (Atlas 2004) menar Malm att 

”Motståndet i Mellanöstern besjälas till stor del av islam. De som planerar ett oljesabotage i Irak, rekryterar volontärer i Libanon eller organiserar en solidaritetsdemonstration i Egypten har sannolikt Allah och umma i tankarna snarare än den proletära internationalismen. Hur ska den svenska västerländska vänstern förhålla sig till detta faktum? 

Han relaterar i sitt svar direkt till den amerikanska marxisten och kulturteoretikern Susan Buck-Morss enkla förslag: 

”Gläd er åt islamismen. Bejaka den – se den som en självklar del av en global vänster!” 

Brock-Morss menar i bland annat i sin bok ”Thinking Past Terror” (2006) att de islamister som gör motstånd, eller är i opposition i Mellanöstern är den västerländska vänsterns naturliga partner i en strategisk allians, inte för att de är fiendens fiende utan för att de har samma analys och mål. 

Koranens verkliga mål, citerar Susan Buck-Morss en islamisk tänkare ”är dess betoning på socioekonomisk rättvisa och grundläggande mänsklig jämlikhet”. Buck- Morss menar att i islamismen har den västerländska vänstern sin naturliga tvillingsyster med ”väldiga människomassor bakom sina baner”. 

Idag är Andreas Malm djupt engagerad i klimatrörelsen med än fler titlar bakom sig som författare. Bland annat Corona, Climate, Chronic Emergency: War Communism in the Twenty-First Century, (Verso, 2020) samt How to Blow Up a Pipeline (Verso, 2021).

Våldet som politiskt verktyg 

 

I Malms retorik och i sina böcker går våld hand i hand med icke-våld. I en intervju i Svenska Dagbladet1 är Malm tydlig med detta. Han ger uttryck för att det räcker inte längre med pacifistiskt civilt motstånd längre för att uppnå miljörörelsens politiska mål utan inte bara förordar utan även uppmanar till sabotage av anläggningar. Malm vitsordar att hans böcker manar till uppvigling eller är uppviglande till sin utformning men finner inget skäl att låta bli även om det senare skulle visa sig vara ett lagbrott som han begår. 

Andreas Malm radar upp historiska referenser för att visa hur våld och icke-våld gått hand i hand hos framgångsrika sociala rörelser. Den militanta kvinnorörelsen suffragetterna, till exempel, var långt från en pacifistisk organisation. Demonstrationer och civil olydnad kombinerades med krossade fönsterrutor och uppbrända brevlådor. 

Samma sak med medborgarrättsrörelsen i USA – utan den radikala Malcolm X hade makten aldrig lyssnat på den mer liberala Martin Luther King, menar Malm. Till och med pacifismens främsta ledstjärna, Gandhi, skickade villigt trupper till första världskriget för att strida jämsides med britterna. 

Det senaste exemplet som Malm använder sig av när han pekar på våldets betydelse i en politisk kamp är Black Lives Matter, BLM. Malm opponerar sig mot bilden att det våld som rörelsen begagnat sig av skulle vara kontraproduktivt. 

– Black Lives Matter blev en massrörelse först efter att demonstranter stormat polisstationen i Minneapolis. Det ledde inte till att de andra demonstranterna blev avskräckta, tvärtom. Det visade att polisen i deras land inte står över lagen och att människor har kapacitet och potential att avbryta det systematiska dödandet av svarta personer. 

Och här finns det starkaste argumentet för sabotage i klimatets namn, hävdar Andreas Malm. Aktivister kan aldrig förstöra all den infrastruktur som förstör planeten – men det kan tända fler gnistor hos folket, att ta dem bort från den ”scrantonska uppgivenheten” och få dem att se att förändring är möjlig. 

– Alla som inte är pacifister landar i att våld är legitimt i vissa sammanhang. Kan man då tänka sig att det är legitimt, i den här planetära krissituationen, att förstöra de maskiner som utplånar möjligheterna för organiserat liv på planeten? 

Jag säger ja, och jag utmanar den som inte håller med om detta att formulera ett koherent och övertygande argument för varför vi ska hantera fossil infrastruktur med respekt i det här läget i stället för att gå in och fysiskt demolera den. 

Malm är ett exempel på samhällsdebattörer på den vänstra sidan av debatten inte bara smälter samman med islamistiska miljön utan även närmar sig den våldstillämpande. Både som idé och metod. Att de, likt Franz Fanon som inspirerat stora delar av dagens unga inom det Muslimska brödraskapet, ser våldet som ett naturligt politiskt verktyg bland andra. Och med sig drar Malm även Greta Thunberg som andas en allt större frustration, att de demokratiska processerna och möten som COP26 i Glasgow inte räcker till.

Relaterat: Extinction Rebellion planerar Stockholmsvecka 2022

Min bestämda uppfattning är att den utveckling som Malm och Thunberg är exempel på  gestaltar en av UNA-bombarens, Ted Kaczynski, profetior. Kaczynski kan sägas ha inspirerat såväl mördaren från Utøya som drivits av en fascistisk tankevärld som dagens ekoanarkistiska rörelser.

Att i detta fall den revolutionära och extrema miljörörelsen, som smält, eller i varje fall börjat smälta samman med den islamistiska rörelsen är medvetna om att de aldrig kommer med demokratiska medel nå en majoritet men att de kan, om de blir en tillräckligt stor och samspelad minoritet ta kommandot i sammhällsutvecklingen.

Med eller utan våld.

Relaterat: Kyrkan, vänstern och våldet – Treenigheten som överlevde

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se