Ur varje kris en möjlighet

Magdalena Andersson. Foto: Pressbild regeringen.se
  • Torsdag 25 Nov 2021 2021-11-25
E-post 389

Ur varje kris en möjlighet. Ingenting kan stämma bättre på resultatet av “Superonsdagen” som slutade i politiskt kaos. Igen. Men tvivelsutan har Magdalena Andersson nu en unik möjlighet att konsolidera både parti och regeringen i det moment som skapades av Miljöpartiets avhopp.

Magdalena Andersson (S) har till talmannen kommunicerat att hon är beredd att söka riksdagens stöd för att bli statsminister i en ren S-regering. Den stormiga utgången av det som kom att kallas ”Superonsdagen” ses som positiv enligt en S-källa med insyn till Aftonbladet.

– Det ger ju Magdalena Andersson enorma möjligheter, säger källan.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har regerat ihop sedan 2014 men relationen har bitvis beskrivits som ansträngd. Miljöpartiet har varit mycket nära att lämna samarbetet, till exempel under flyktingkrisen då S drev på för att strama åt migrationen.

En ren S-regering skulle enligt en källa ge Magdalena Andersson ett större manöverutrymme på många politikområden. Störst skillnad bedöms det bli på kriminalpolitiken och migrations- och integrationspolitiken.

Men frågan är i vilken mån som migrationspolitiken påverkas. EMA-enheten på Justitiedepartementet, den enhet som hanterar bland annat medborgarskap och migration, rapporteras numera gå helt i otakt med justitieminister Morgan Johansson (S).

EMA-enheten präglas i stor mån fortfarande av den aktivism och känsla av att Sverige har obegränsade resurser för ett flyktingmottagande som perioden innan 2015. Men med MP borta ur regeringskansliet och kanske framför allt att Maria Ferm (MP) lämnar statsrådsberedningens samordningskansli kan ledarskapet bli tydligare utan att tjänstemännen får dubbla signaler. De dubbla signalerna har möjliggjort omfattande tjänstemannaaktivism och på EMA-enheten i synnerhet.

Andersson har att hantera den politiska aktivism som finns kvar bland tjänstemän i Rosenbad vars sympatier och världsbild ligger närmare Miljöpartiet och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet än ett fakta- och sakbaserat förhållningssätt som annars bör prägla den opolitiske tjänstemannen.

Fler områden påverkas

 

Det finns även andra områden som påverkas direkt med att Miljöpartiet lämnar regeringen. Ett sådant är biståndet. 

Som Ledarsidorna rapporterat tidigare förbereds ett antal extra kostnadsposter som utan egentlig styrning skall gå till bland annat UNDP. Dessa är utformade på ett sådant sätt att det skulle kunna möjliggjort för MP-tjänstemän att erhålla välavlönade tjänster i FN-systemet. Den växelverkan som uppstått mellan Per Bolunds miljödepartement och Per Olsson Fridhs biståndsenhet på UD har tidigare skapat möjligheter att slussa undan biståndsmedel till projekt som tidigare omfattats av frågetecken och där omfattande korruption inte kan uteslutas.

Relaterat: Riksrevisionen riktar skarp kritik mot regeringens biståndspolitik

Ett tredje område är kulturpolitiken där Amanda Lindh (MP) försenat de efterfrågade uppstramningar som krävs för att om inte stoppa så åtminstone hejda den okontrollerade miljardrullningen till civilsamhället. Även om lagda kort ligger, att en lagstiftning tidigast kan komma på plats från 2023 så blir det svårt att försena åtgärderna ytterligare.

Det som av många ses som en mardrömsstart är istället på väg att bli en drömstart för Andersson. Hon har nu unika möjligheter att dra av flera plåster på en gång, det enda som överskuggar denna möjlighet är svårigheten hon kommer ha att rekrytera ny kompetent personal. Med endast tio månader kvar till ordinarie val är urvalet av medarbetare begränsat till de som sitter på förtroendeposter eller tidsbegränsade anställningar fram till nästa val.

Relaterat: Andersson – Pladdermakare gör sig icke besvär

Något som definitivt kommer försvåra för Andersson är de problem som finns på näringsdepartementet idag. Efter att både Ibrahim Baylan och Jenny Nilsson lämnat stod hoppet till att Tomas Eneroth (S) skulle kunna konsolidera ett näringsdepartement. Men Eneroth är för närvarande anmäld till särskilda åklagarkammaren och är därmed under en rättslig utredning vilket kan innebära att han tvingas lämna regeringen eller inte ens vara spelbar som minister vid ombildningen.

Näringsminister Ibrahim Baylan, en av lågpresterarna i den tidigare regeringen, valde att avisera sin avgång innan yxan obevekligen skulle ha fallit och är inte ens i teorin ett spelbart kort.

Relaterat: Entré Andersson – Exit Baylan

Andersson har som sagt unika möjligheter att snabbt skapa ett moment om hon tolereras av riksdagen. Och även om hon har problem idag att fylla vakanserna så saknas inte kompetent folk i eller i närheten av partiet. Av dessa märks Södertäljes kommunalråd Boel Godner samt Eskilstunas motsvarande Jimmy Jansson som de som skulle kunna axla rollen som civil- eller bostadsminister med ansvar för kommunerna. 

På kulturområdet skulle Peter Högberg, S, kunna axla rollen som kulturminister. Okänd i bredare termer men en av socialdemokraternas mest kompetenta kulturpolitiker som byggt sin bas från den kommunala nivån och uppåt. Den typ av långväga politiker som behärskar det politiska hantverket och just den kompetens samt erfarenhet som uppskattas av bland annat Göran Persson, en av Magdalena Anderssons mentorer.

Högberg är idag bland annat ordförande för Folkhögskoleföreningen i SKR där han rensat upp i regelverket kring de offentligt drivna folkhögskolorna.

Utanför partiet, men ändå i det direkta politiska klustret, skulle Terese Bengard, idag verksamhetsledare för Hela Sverige, vara ett kompetent tillskott till näringsdepartementet som en renodlad landsbygdsminister.

Även Aida Hadzialic, tidigare gymnasieminister men idag oppositionsråd i Region Stockholm, är kompetent nog och har de ledaregenskaper som krävs för att kunna axla flera olika ministerroller.

Finansdepartementet, eller “Finansen” som skulle kunna vara Anderssons största och mest angelägna problem att lösa är redan idag det enklaste. Där finns inte bara Emma Lennartsson, tidigare statssekreterare åt Stefan Löfven samt idag statssekreterare åt Andersson som snabbt kan axla rollen som minister. Men på finansen finns även Fredrik Olovsson som statssekreterare som har en bakgrund som ordförande i finansutskottet. En ovärderlig kompetens i det fortsatt svåra parlamentariska läget.

Det är med andra ord inte fel att säga att Superonsdagen utvecklats på ett sätt som kanske överträffar Anderssons alla förväntningar. Andersson kan ha fått just den möjlighet att bygga ett helt eget lag inför framtiden och över natt kunna riva av många av de plåster som infekterat regeringsarbetet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se