Haparanda och Viken spöar rödvinsnervös kulturelit

Lars Vilks skiss av rondellhunden. Montage.
  • Måndag 13 Dec 2021 2021-12-13
E-post 417

Aftonbladet Kultur slår ett slag för civilminister Ida Karkiainen. Men gör det på ett sätt så att det bör betecknas som fastlagt att  det är Haparanda och Viken som är den bildade kulturens högborg istället för den rödvinsnervösa och stillösa atmosfär som dominerar tidningens kulturredaktion. 

Svenska Dagbladet tecknar i vaket efter uppståndelsen runt civilminister Ida Karkiainen ett porträtt av Haparanda. Den miljö som civilministern växte upp i. Porträttet kan sägas styrka det som Johannes Nilsson menar är en ungdomsförsyndelse i syfte att smälta in i en grupp. Haparanda är inte ett Stockholm, Malmö eller ett Göteborg. De som lever där är de du umgås med och eventuella åsikter som andra har delas inte nödvändigtvis av dig själv bara för att du hänger med dessa. 

I korthet, bor du i Haparanda umgås du med de som bor där. Det positiva är att du tvingas till att acceptera alla som dom är. Du har inte mycket att välja på om du inte vill leva som eremit.

Om det inte finns något annat att ta på, vilket det inte finns något som tyder på idag, är Karkiainens agerande vid fotograferingstillfället och den betydelse det har idag inte något mindre än en storm i ett glas i en lika stinn som rödvinsnervös medie- och kulturbubbla.

Aftonbladet Kultur gjorde under lördagen en jämförelse med bandet Raubtier och Lars Vilks Rondellhund. Raubtier är uppskattat inom nazistiska kretsar och använder sig av högerextrem tematik i sina låtar menar Jonathan Lehman, Expo. Bandet är aktuellt som det band som civilminister Ida Karkiainens sambo medverkar i som trumslagare. Martin Aagard menar i sin krönika att

Men det är mycket möjligt att Raubtier är en ny Rondellhund. En ironisk bagatell som fyllts med så mycket betydelse av medierna att den börjat leva sitt eget liv.

Hur Aftonbladet Kultur, eftersom dess redaktör Karin Pettersson som godkänt artikeln för publicering, kan sluta sig till att Lars Vilks rondellhunds betydelse skapades av medierna är okänt och oroande. Och i vilken kontext Lars Vilks konceptuella konst uppstod i tycks vara lika okänt för Karin Pettersson och hennes kollegor som vad Vilks menade i sin forskning om konstens roll inom yttrandefriheten och hur konst förhåller sig till terrorism och tvärtom.

Relaterat: Lars Vilks och kören av gråterskor

Aftonbladet Kulturredaktion visar en oroväckande låg grad av grundläggande bildning inom det kulturområde de implicit utnämnt sig själva på att vara kunskapsledande kritiker inom.

Rondellhunden kom till i samband med en konstutställning om hunden i konsten där Lars Vilks både testade och markerade gränserna för yttrandefrihet. I samtal med Vilks utvecklade han några av sina teser varav en var, vågar jag påstå, central.

”Demokrati och kultur mår bra av en mångfald av perspektiv och åsikter för att utvecklas. Teser och åsikter bryts mot antiteser och andra åsikter. Detta utvecklar både det demokratiska och kulturella samtalet. Detta kommer i konflikt med människan som strävar i sitt samhällsbygge efter monokultur, eller något som ligger mycket nära monokultur”.

Rondellhunden, som Aftonbladet Kultur menar är den vite mannens lek, kompletterades av Vilks för att få en balans i sitt resonemang av en ”Judesugga” och en gestaltning av Jesus som pedofil. Dessa nämner inte Aftonbladet Kultur när de bagatelliserar Vilks konstnärliga gärning och dokumenterade teser och forskning. Vilks var även internationellt erkänd expert och professor i konstvetenskap samt författare till ett antal verk i ämnet varav ”Art” används som kurslitteratur i ämnet.

Inte heller fick vare sig suggan eller pedofilgestaltningen samma uppmärksamhet och ingen av dessa fick som föjd att en dödsdom uttalades över upphovsmannen. Det är vida känt att al Qaidas ledare utfärdade såväl en dödsdom som en belöning till den som genomförde avrättningen av Lars Vilks.

Lars Vilks fick sedan leva resten av sitt liv med livvakter dygnet runt, inlåst i sin bostad merparten av dygnets timmar. Han omkom vid en transport tillsammans med två av hans livvakter, eller ständiga följeslagare,  den tredje oktober 2021.

Relaterat: Lars Vilks död – Kulturens kanariefågel finns ej bland oss längre

Aftonbladet Kultur gör ett obildat, billigt och stillöst försök att inte bara rida på minnet av Vilks gärning utan försöker samtidigt bagatellisera hans livsgärning och död. En form av “cherry-picking”. Där hans återstående liv efter dödsdomen som utfärdades 2007, samt omständigheterna kring hans död i sig, blev det slutliga beviset att hans forskning och teser visade sig stämma.

Relaterat: Lars Vilks avtjänar förövarnas straff

Till skillnad från Ida Karkiainens ungdomliga och aningslösa lek med symboler, sannolikt i syfte att smälta in i en monokultur som rådde i stunden så dömdes Vilks till döden för att manifestera och argumentera för den yttrandefrihet som såväl Aftonbladet kultur som Karkiainen tar för självklara. Möjligheten och inte minst rätten att ironisera och göra fel. Ingen av dem kommer heller behöva leva i det fängelse som en fatwa innebär när det enda brott som Vilks begick var att försvara denna yttrandefrihet.

Jämförelsevis tecknas nu bilden av Haparanda och Viken som är den bildade kulturens högborg istället för den rödvinsnervösa atmosfär som dominerar Aftonbladets kulturredaktion. Inte bara kan tecknas så när jag tänker efter. 

Det är nog så.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se