KD ansvarstagande öppnar för en seriösare debatt om offentlighetsprincip

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Torsdag 20 Jan 2022 2022-01-20
E-post 567

Kristdemokraternas ansvarstagande för yttrandefrihet och tryckfrihet, som kom under gårdagen när de anslöt sig till Centerpartiets, Moderaternas och Sverigedemokraternas motstånd till regeringens repressiva grundlagsförslag öppnar nu för en seriösare debatt. Hur brottsoffrens intressen kan tillvaratas med en okränkt offentlighetsprincip som grund.

Regeringen hade även denna mandatperiod tänkt sätta stopp för de kritiserade söktjänsterna på internet som offentliggör uppgifter om enskilda personers brottslighet genom en grundlagsändring. Torts en enighet i grundlagskomittén om lagförslaget saknar det i dagsläget stöd i riksdagen. 

Detta sedan sedan dels Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna lagt motmotioner i riksdagen efter att remissinstanserna sagt sitt men slutligen efter att Kristdemokraterna har svängt.

Ett skäl är att förslaget har fått omfattande kritik från remissinstanserna för att vara för oprecist.

Justitieminister Morgan Johansson (S) menar att han är besviken på att dessa fyra partier som tidigare stod bakom grundlagskomitténs förslag nu inte gör det längre. Men förändringen i position bör anses vara väl motiverad då de partier som nu bytt sida tagit till sig av inte bara Tidningsutgivarna och Publicistklubbens kritik utan även det som bland annat Public Servicebolagen anför.

Åsikter som inte hade uttryckts innan lagförslaget gick på remiss. Med andra ord inte någon större dramatik utan partierna tog in vad remissinstanserna ansåg, åsikter som inte var direkt kända innan.

Att ta till sig av remissinstansernas sakligt motiverade invändningar är tvärtom ett demokratiskt styrkebesked. Att alla länkar i en demokratisk lagstiftningsprocess fyller en funktion och fungerar. Motsatsen är att varje regering styr medborgarnas vardagsliv genom tvingande dekret utan egentlig påverkan utifrån.

Detta är nu andra gången som regeringens och Morgan Johanssons försök att inskränka några av de universella friheterna genom en grundlagsändring. Förra gången var för ganska precis fyra år sedan när regeringen Löfven I lade ett liknande förslag. Det förslaget föll först efter hotet om en tvingande folkomröstning, något som regeringen ville undvika. Denna gång var de borgerliga partierna mer förberedda på att behöva ta in vad remissinstanserna hade att tillföra lagstiftningsarbetet.

När nu förslaget ser ut att falla i Konstitutionsutskottet, ingenting är klart ännu utan det är först när riksdagen avvisar propositionen som det kan sägas vara över, kan nu regering och riksdag börja fokusera på det väsentliga i tankarna på att reglera vad som skall vara offentligt i en rättsdatabas och vad som skall sekretessregleras.

Rikspolischefen har tidigare poängterat att för att kunna komma tillrätta på sikt med den allt grövre organiserade kriminaliteten måste alla samhällsfunktioner bidra vilket är Tomas Mattssons, tidigare Tidningsutgivarnas, slutsats när de avslog regeringens förslag. Att tillgången till rättsdatabaserna är ett viktigt medel för att media och allmänhet kan bidra till det arbetet på ett tidigt stadium.

Motiven för regeringen att begränsa tillgången till domstolsbeslut har varit för att skydda den personliga integriteten för de som omnämns i ett domstolsbeslut. Men regeringen har, sedan åtta år, haft en utgångspunkt som gynnat brottslingen eller förövaren och inte brottsoffret.

För regeringen har en poäng i att ens granne inte skall kunna ta del av en dom som berör en själv och i synnerhet bör då det vara prioriterat att skydda brottsoffret. Inte bara genom att sekretessmarkera dennes och vittnens identitet, vilket är fullt möjligt idag, utan även stora delar av gärningsbeskrivningen kan behöva sekretessmarkeras vid grova övergrepp. Det är inte alla som vill se en beskrivning av en våldtäkt som man utsatts för med sadistiska inslag återgiven i offentliga handlingar tillgängliga för allmänheten.

När nu frågan om offentlighetsprincip och medborgarnas universella rättighet att ha tillgång till offentliga beslut, ett domstolsbeslut är i lika stor utsträckning ett offentligt beslut som något annat, kan frågan istället komma att fokusera på brottsoffrets behov av skydd. Och hur vi idag kan reglera det skyddet. 

En möjlighet är att vid vissa brottskategorier, såsom grova elller synnerligen grova misshandelsfall eller våldtäkter inte bara sekretessmarkera brottsoffrets identitet utan även själva gärningsbeskrivningen. Att hävandet av denna form av sekretess endast kan ske efter beslut i förvaltningsdomstol. Där hävandet skall kunna motiveras och då göra det möjligt för forskare och de journalister som bevakar ett visst område att kunna ta del av hela eller större delarna av ett domstolsbesluts gärningsbeskrivningar.

Kristdemokraternas beslut, som nu ser ut att tillsammans med C, M och SD skapa den majoritet som krävs för att regeringens inskränkningar i en universell rättighet stoppas öppnar nu för en mer seriös och bra debatt om hur vi säkrar ett brottsoffers rättigheter till integritet och skydd samtidigt som de universella informationsrättigheterna inte rubbas eller kränks.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se