Rondellhunden i rummet – Den oskyddade konstnären

Lars Vilks rondellhund. Bilden publicerades på Ledarsidorna 2018 med tillstånd från Lars Vilks.
  • Måndag 24 Jan 2022 2022-01-24
E-post 437

Med ny kulturminister följer en ny kulturdebatt och för ovanlighetens skull har kulturen kommit att ta en allt större uppmärksamhet i den politiska debatten. Men ett perspektiv saknas fortfarande. Elefanten i rummet eller det självklara skydd som en konstnär borde kunna åtnjuta. Eller kanske det är Rondellhunden i rummet som ingen vill nämna som saknas.

Statens kulturråd ändrar sina ansökningsblanketter efter kritiken om politisering, och kulturministern flaggar för fler åtgärder för att säkra kulturens oberoende rapporterar SvD Kultur. Det som ligger till grund för de kommande åtgärderna bottnar i en politisk enighet som baseras på två rapporter. De ena rapporten kom från Myndigheten för kulturanalys, den andra från riksförbundet Sveriges museer.

Regeringen har nu beslutat om förändringar i styrdokumenten till Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Svenska filminstitutet, som årligen delar ut miljarder i stöd till film- och kultursektorn. Principen om konstnärlig frihet har skrivits in. Regeringen har också tagit bort en formulering om att Filminstitutet i sin verksamhet ska ”integrera ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv”. Anledningen är att Myndigheten för kulturanalys pekat på risken för självcensur inom filmsektorn, säger kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S).

– Då var det självklart för oss att vi skulle ta bort det, eftersom all självcensur måste skalas bort, säger Jeanette Gustafsdotter.

Det förändrade synsättet på konst och kultur kommer få en avgörande betydelse för konstens och kulturens utveckling. Konsten ska enligt den framlidne professorn i konstvetenskap och konstnären Lars Vilks gå motströms. Det är, menade han, nödvändigt för konsten att överleva att vara öppen för en mängd av intryck. På samma sätt som det demokratiska samhället utvecklas där teser och antiteser, förslag och motförslag samt åsikter bryts mot varandra.

Det är ur det perspektivet som Vilks rondellhund skall ses. Att testa var gränsen för yttrandefrihet går genom att bryta tabun. Med satiren som vapen. Få kommer idag ihåg eller är ens medvetna om hans satir över andra religioners symboler. Ännu färre i den allmänna kulturdebatten har dessutom tagit del av vad Vilks kom fram till i sin forskning. Hur konsten påverkar demokratin i olika perspektiv.

Konst mår bra, till och med kräver en mångfald av intryck. Precis som demokrati. Men som Vilks konstaterade i ett av våra samtal, människan har en tendens att bara klara av monokulturer eller något som ligger nära monokultur i sitt mer konkreta och praktiska samhällsbygge.  Som Vilks konstaterade i Söndagsintervjun med Martin Wicklin i SR/P1 – han som konstnär simmar motströms för annars är det ingen idé.

Konst påverkar inte bara demokratin utan även lagstiftningen och rättstillämpningen. På det finns ett antal rättsfall som kan kopplas direkt till olika landvinningar för det fria ordet. Bland de mest avgörande verken i modern tid kan räknas ”Skända flaggan – Kuken” av Carl Johan de Geer på 1960-talet samt rättsfallet Max Walter Svanberg vs Leif Eriksson som avgjordes i Högsta domstolen 1977. 

Det var det senare rättsfallet som friade komikern och samhällsdebattören Aron Flam från immaterialrättsligt intrång i verket ”En svensk tiger”. Och utan detta rättsfall från 1977 hade inte Moderna muséets utställningar ens varit möjliga men det är en annan historia.

Bägge processerna rev ner inte bara censurens murar utan gjorde det även möjligt för konstnärer att tänja gränserna ytterligare.

En annan konstnär som pressar demokratin framför sig är fotografen Elisabeth Ohlson Wallin som genom sin utställning Ecce Homo inför Pride 1998 flyfte fram HBTQ-kollektivets utsatta position. Wallin kunde därmed bidra till att denna grupp fick ökat skydd för att kunna hävda och försvara sina universella mänskliga rättigheter. Rättigheter som på ett eller annat sätt förvägrats dom i olika rum.

Men i den pågående debatten saknas, för att vara relevant, ett ställningstagande för vilket skydd en konstnärs verk eller liv och hälsa skall omfattas av. I synnerhet har Vilks och Ohlsson Wallin har utsatts för omfattande hot och skadegörelse för sin verksamhet. Som ytterst försvarar våra universella rättigheter att omfatta alla.

Konstnärer som censurerar sig själva för att de vet med sig att de kan utsättas för hot och hat eller skadegörelse är minst lika allvarligt som att pressas in i en politiskt acceptabel konstnärlig korridor. Lars Vilks livsöde är nog det, vilket ingen kan komma undan, som gestaltar detta bäst.

Där vare sig politiker i allmänhet eller regeringsföreträdare i synnerhet bemödade sig under hans livstid att sätta ner pålarna och säga att här går gränsen. Att tydligt markera att lika fri som konsten är, lika stor frihet skall konstnären kunna åtnjuta i sin vardag.

För att i likhet med konstnärer som Carl Johan de Geer, Leif Eriksson, Lars Vilks, Elisabeth Olsson Wallin och Aron Flam kunna inte bara bidra till att utveckla demokratin utan även utmana den. 

Utan att riskera att bli utsatta för hat, hot, våld och ond bråd död.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se