I vems ärenden löper tidigare politiker?

Riksdagen. Foto: Foto: Melker Dahlstrand/Riksdagen
  • Tisdag 1 Feb 2022 2022-02-01
E-post 491

Dagens Nyheter ledare efterlyser idag tydligare regelverk för tidigare politikers umgänge med främmande makt. Men frågan är om sådana regelverk är realistiska. En avsevärt mycket effektivare väg är att försvara den yttrande- och tryckfrihet samt inte minst informationsfrihet som samma politiker vill inskränka. För att media inte skall få nys om sådant som inte tål dagsljus.

Varken i EU eller i Sverige borde ex-politiker gå Kinas eller Rysslands ärenden menar DN Ledare i en osignerad ledare idag. Ett problem som delas av flera länder än Sverige. DN pekar på att Europaparlamentet har börjat ifrågasätta tidigare makthavares ryska uppdrag och manat EU-kommissionen till handling. Redan 2009 blockerade Polen Finlands förra statsminister Paavo Lipponens möjligheter till toppjobb inom EU, på grund av hans uppdrag för ryska Gazprom och det kontroversiella gasledningsprojektet Nord Stream.

Åsikten är inte okontreversiell. Många politiker, inte minst ministrar, som lämnar den absoluta makten kan senare i livet komma att försörja sig som bland annat lobbyist eller ”enabler”, möjliggörare, åt inte bara företag utan även politiska partier från andra länder.

Även om DN konstaterar att Sverige sannolikt inte är ofredat från försök att påverka genom tidigare makthavare samt saknar ett adevat regelverk nämns inte i artikeln de mer eller mindre uppenbara relationer som svenska politiker har med främmande makt även efter det att de i formella termer lämnat politiken.

Bland de tidigare ministrar som slagit sig in på en internationell karriär som affärsmän eller rådgivare märks två tidigare svenska statsministrar; Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt.

Även Bildt har historiska band med både Nord Stream och dess ägare men inte minst nära kontakter med det turkiska AKP. Bildt tar idag en lätt kritisk position mot ett allt mer aggressivt Turkiet men så har det inte alltid varit. Under sin tid som utrikesminister var Bildt den som hårdast argumenterade för ett turkiskt medlemskap i EU.

Fredrik Reinfeldt är idag något som bäst kan beskrivas som ”traveling salesman/spokes person” för flera kinesiska företag.

Bland de aktiva politiker som finns i Sverige är Turkiet återkommande. Det nybildade partiet Nyans har i praktiken det turkiska maktpartiet AKP explicita stöd och samtidigt är det vida känt att den tidigare bostads- och IT-ministern Mehmet Kaplan haft nära relationer med Erdogans regim. Kaplan genomförde som minister icke noterade inofficiella statsbesök i Ankara utanför protokollet vilket Ledarsidorna kunnat avslöja.

Och Ibrahim Baylan, S, har redan aviserat en karriär inom näringslivet när han i och med valet lämnar den aktiva politiken. En karriär baserat på hans framgångar inom energiområdet där hans prestation nu riskerar att öka Sveriges koldioxidutsläpp med upp till sju procent när 1 900 vattenkraftverk riskerar rivning. Vilka kompetenser Baylan kommer spela på är okänt men hans nätverk har ett värde för andra.

Historiskt finns det även goda skäl att granska andra partiers företrädare. Det är vida känt att Pierre Schoris  (S) närvaro vid olika konferenser inte bara innebar att han var på plats i kongresshallarna. Ofta registrerade han sig bara och dök sedan bara upp på de mingel som bjöds. Det är än idag höljt i vissa dimmor vad han gjorde i övrigt trots att han borde varit närvarande.

Den genomlysning som DN efterlyser är direkt nödvändig men frågan är om hur långt staten och ett tänkt regelverk kan gå. Och hur effektivt detta regelverk kan bli. Av lätt insedda skäl ligger det inte i en politikers intresse att införa regelverk som blir alltför effektiva att granska kommande eller pågående relationer som inte tål dagsljus.

En effektivare granskning kan bara ske genom att media, och politiska partier, tydligare försvarar de universella rättigheterna inom tryck- och yttrandefrihet samt inte minst inom informationsfriheten, Friheter som flera politiska partier vill begränsa i olika omfattning.

Med dessa friheter kan media ta det ansvar som politiker aldrig kommer kunna ta. Att granska makten och dess relationer. Även de relationer som inte tål dagsljus.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se