Paludan balanserar på yttrandefrihetens gräns

Foto: LearningLark / Wikipedia
  • Söndag 20 Feb 2022 2022-02-20
E-post 176

Rasmus Paludan, företrädare för det danska partiet “Stram kurs” brände under gårdagen ett exemplar av Koranen i Malmö. Men har Paludan den rätten? I ICCPR, det FN-traktat från 1966 som ramar in den universella yttrandefriheten, finns det skrivningar som gör att åklagare bör granska huruvida Paludans manifestation är förenligt med internationella konventioner, traktat och svensk yttrandefrihetslagstiftning.

Bakom ett stort polisuppbåd satte den danske högerextremisten Rasmus Paludan under lördagen eld på ett exemplar av Koranen vid en tillståndsgiven manifestation kunde Niklas Orrenius, DN rapportera om. Enligt en polisman på plats som DN talade med visste inte polisen på förhand att Rasmus Paludan tänkte bränna Koranen vid manifestationen.

Manifestationen, och dess karaktär med att bränna ett exemplar av Koranen, är inte något nytt för Rasmus Paludans form av opinionsbildning.

När hans anhängare i augusti 2020 brände Koranen i stadsdelen Rosengård ledde det till stora oroligheter, där flera deltagare sedan fälldes för våldsamt upplopp. En åklagare kom den gången fram till att det inte var hets mot folkgrupp att bränna Koranen.

Paludans parti ”Stram Kurs” fick 1,8 procent av rösterna i det danska folketingsvalet 2019. Paludan har gjort sig känd för sina offentliga provokationer mot islam och muslimer. 

Hur åklagare kommer att bedöma det sannolikt stora antal polisanmälningar om hets mot folkgrupp är okänd. Dock balanserar Paludan på gränsen till vad som bör falla inom yttrandefrihetens ramverk även ur ett internationellt perspektiv. Allt vilar på hur åklagaren bedömer, och i sådana fall kan styrka, Paludans syfte med att bränna Koranen.

Konstnärlig frihet inte samma sak som yttrandefrihet

 

Idag vilar den konstnärliga friheten att kunna tolka och göra satir på sin omvärld inklusive politiska symboler även på Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR. Detta är ett traktat som vidareutvecklar det mer allmänt hållna FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

ICCPR reglerar även granskning, kritik samt satir riktat mot en religion och menar att 

”förbud mot att visa upp bristande respekt för religion eller annat trossystem, inklusive lagar om hädelse, inte är förenliga med ICCPR.

Lagar om hädelse har en begränsande inverkan på rätten till religionsfrihet eller tro och hindrar en sund dialog och debatt om religion.

ICCPR reglerar även konstens syfte. Om konstnären har som syfte att skapa debatt, granskning och satir är konsten skyddad men är det uttalade syftet att provocera till våld slår annan lagstiftning in vilket återspeglas i den svenska lagstiftningen. Gränsen är skör och ICCPR konstaterar i friktionen mellan olika kulturer kan detta leda till självcensur av konstnärer och media för att undvika hot och skadegörelse riktat mot media och konstnärer. Trots det starka skyddet.

I det fria väst är med andra ord den konstnärliga friheten och höjden omgärdat av ett starkt skydd. Men den konstnärliga friheten är inte detsamma som yttrandefrihet.

Syftet avgörande

 

I tolkningen av ICCPR är det syftet som är avgörande.  I artikel 20 i ICCPR framgår att all krigspropaganda, samt allt förespråkande av hat av nationell, rasrelaterad och religiös karaktär som utgör grund för diskriminering, fientlighet eller våld ska vara förbjuden enligt lag. De senaste åren har innebörden i artiklarna 19 och 20 i ICCPR ytterligare förtydligats, 

Kontoret för FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter har genomfört aktiviteter som fokuserat på förhållandet mellan yttrandefrihet och hatiska uttalanden, särskilt när det gäller religiösa frågor. 

Min egen bedömning är att Rasmus Paludan balanserar på den lagliga gränsen, eller har till och med klivit över den, för vad som är möjligt inom ramen för ICCPR, det internationella traktat som Sverige varit med och arbetat fram och förbundit sig att följa inom ramen för den svenska yttrandefrihetslagstiftningen.

Personligen skulle jag aldrig bränna en bok, där man bränner böcker bränns på sikt människor. 

Och jag ser heller ingen konstnärlig verkshöjd i Paludans opnionsbildning i ett vidare perspektiv då han i detta och andra sammanhang agerar på ett sådant sätt att själva handlingen har enligt min mening ett uttalat syfte att provocera fram våldsyttringar inkluderat skadegörelse och konfrontation med andra människor inkluderande våldsanvändning i någon form.

Vilket då inte har något skydd i ICCPR.

Rasmus Paludan balanserar på gränsen i en aktion som inte på något sätt, enligt mitt sätt att se på saken, främjar granskning, kritik och en sakligt hållen civiliserad debatt. Det finns, anser jag, inga inslag av konstnärskap eller satir i manifestationen som skulle medge det grundlagsskydd som åberopas. 

Jag tolkar Paludans syfte med manifestationen som våldsprovocerande eller en vilja till att provocera fram en konfrontation som inkluderar våld varför hans manifestation bör kunna prövas av åklagare.

 

Extramaterial för alla idag:

 

Konstfrämjandets översättning av den senaste rapporten, inklusive ICCPR, till svenska.

Rätten Till Konstnarlig Fri… by Johan Westerholm

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se