Tänk om inte om hade funnits…

Björn Törnvall. Foto: Privat.
  • Tisdag 22 Feb 2022 2022-02-22
E-post 987

”Om inte om hade funnits, hade kärringen skjutit björnen med sopkvasten” lyder ett gammalt talesätt. När jag tänker på Sverige idag, kommer detta lilla ord upp, gång på gång skriver Björn Törnvall i en betraktelse. 

Tänk om våra valda politiker i Sveriges riksdag hade tänkt på landets väl i första hand, istället för sina egna taburetter, sina riksdagspensioner och att vara taktiska och partistrategiska. Då kunde vi kanske fått se de två största partierna i riksdagen bilda en koalitionsregering och börja arbeta, för att rensa upp bland alla ”utmaningar”, som mycket allvarliga och svårlösta samhällsproblem numera heter på nysvenska. Ett av de viktigaste uppdragen skulle vara att ändra på galenskaperna i, eller helt slopa Miljöbalken. Så att Sverige inte stannar helt och halkar tillbaka till 1800-talets bondesamhälle, som ett pikant och utfattigt naturreservat, utan att de kunskaper våra förfäder hade om det livet, finns kvar hos oss längre.

Tänk om vi kunde hejda politiseringen av rättssystemet, slippa ha politiska miljödomstolar, miljöåklagare med egna politiskt färgade agendor liksom miljöpoliser med makt att använda statens tvångsmedel mot misshagliga medborgare. Det skulle frigöra mycket stora resurser som nu slösas bort helt i onödan, för att istället bekämpa riktig brottslighet och dessutom bespara många utsatta oskyldiga mycket lidande.

Tänk om alla kunde förstå, hur oerhört viktig den grundlagsskyddade äganderätten är för den fortsatta framgången av vårt ekonomiska samhällssystem. Då skulle vi inte behöva acceptera alla stolliga initiativ från EU och från våra egna inhemska miljötalibaner, för att på olika sätt försöka inskränka den rätten. Hur någon svensk, med minsta tillstymmelse till omvärlds- och historiekunskap, idag kan propagera för det utopiska samhällssystem vi sett totalhaverera på andra sidan Östersjön, efter 72 år av vidrig brutalitet och inskränkt frihet för de ländernas stackars befolkningar, går bara inte att förstå. Ändå finns de idag i olika skepnader, i vårt politiska landskap.

Tänk om flera kunde förstå, det verkliga värdet av skogsindustrins bidrag till vår samhällsekonomi. Det är den enskilt största bidragsgivaren netto bland alla industrigrenar i landets handelsbalans, d.v.s. skillnaden i värdet mellan export och import till och från omvärlden. Den ger mer än 90 miljarder i överskott per år till vår ekonomi och sysselsätter direkt och indirekt 120 000 människor på landsbygden. Om vi låter EU:s politiker och våra egna miljötalibaner förstöra skogsindustrin med sina krav på förändringar och påfund om hur den skall bedrivas, vad skall då kunna ersätta det gigantiska bortfallet av en så viktig förutsättning för vår välfärd?  

Tänk om någon kunde förklara för mig, varför vi alltid skall vara bäst i klassen och ”gå före”, även över stupkanten i detta lilla land i Europas utkant. Varför skall vi behöva acceptera, att en marginell procentandel av de röstande medborgarna i Sverige, i sin vågmästarroll med sina utopiska klimatreligiösa ambitioner att göra om Sverige, av de övriga riksdagspartiernas passivitet tillåts: 

  • rasera både ett av Europas bäst fungerande system för elproduktion och 
  • ställa betydligt högre krav på inblandning av icke fossila bränslen i dieseln i Sverige än vad EU föreskriver 

och därmed allvarligt skada samhällsekonomin genom dramatiskt höjda priser för landets egen redan idag otillräckliga matproduktion, för transporterna av livsviktiga varor och genom oskäliga inhemska prishöjningar av el och drivmedel, slå sönder massor av enskilda företagares och privatpersoners ekonomier över hela vårt avlånga land? 

Tänk om vi hade förstått konsekvenserna av den ökande inblandningen i dieseln, som både kraftfullt höjer priset på drivmedlet och sannolikt även bidrar till avskogning av tropikerna för odling av oljepalmer. Hur bidrar detta till att förbättra klimatet i Sverige och på vår jord? Många som kan jämföra anser dessutom, att den höga inblandningen med sitt lägre energivärde dessutom bidrar till en högre bränsleförbrukning per mil, än diesel som tankas i andra länder. Ett logiskt vansinne i ett land, där plakatpolitiken är modet för dagen och konsekvensanalys liksom jämförelser mellan nytta och kostnader, är totalt okända begrepp.

Tänk om tillitens betydelse för samhällets funktion hade varit mera observerad. Tilliten är det lim, som håller ihop vårt moderna sätt att leva många tillsammans. Vi har historiskt sett gått från en forntid, där var och en ansvarade för sin egen säkerhet och liv, via ett samhälle på medeltiden där familjen eller klanen kom att garantera säkerheten och överlevnaden till dagens samhälle, där vi bestämt i lag hur vi vill ha det och överlåtit de viktiga funktionerna att sköta om detta, till ett antal olika organisationer som vi litar på. Vad händer när den tilliten försvinner? Vi kan sedan länge, se exempel på detta runt våra större städer.

Tänk om vi plötsligen inser, att våra lagar och gemensamma värderingar inte längre respekteras av våra medmänniskor och inte längre skyddas av dem vi litat på? En återgång till det medeltida klansamhället är en första mycket allvarlig indikation på, att vi redan befinner oss på ett starkt sluttande plan. Det vi ser hända idag, i av polisen definierade hela 61 stycken ”utanförskapsområden” runt våra större städer, inger allvarliga farhågor om att det redan gått på tok för långt för att kunna lösas. 

Tänk om det gick att förstå varför vi svenskar har denna närmast kroniska lust, att skjuta oss själva i foten? Hur kan vi t.ex. vara så otroligt blåögda, att vi ens kan diskutera, det nu inför den raskt ökande elfattigdomen av regeringen lanserade närmast sanslösa systemet, att staten genom nätbolagen skall ge elkunderna bidrag, för att de skall kunna betala skatten? Det känns som en otäck mardröm från vilken man helst vill vakna upp, men det går inte, det är ju på riktigt! 

 

Björn Törnvall

 

   

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se