Varför går det så dåligt för vindkraftsbolagen?

Vindkraftturbin / Björn Törnvall. Foto: Wikipedia / eget. Montage
  • Lördag 26 Feb 2022 2022-02-26
E-post 2838

Ett antal vindkraftsproducenter uppvisar förluster i sin verksamhet 2021, trots att man kunde förvänta sig, att de borde ha gjort stora vinster under den för svenska förhållanden, exceptionella elprisboomen. Vad beror detta på? Kan långa leveransavtal med fasta åtaganden om låga elpriser till storförbrukare vara en orsak? Kan det vara de s.k. PPA-avtalen som spökar?

Energibloggen Second Opinions Martin Berg skriver om utvecklingen för PPA:  

”Höga elpriser och kraftig marknadsvolatilitet har förändrat förutsättningarna för hur utbyggnaden av förnybar energi ska finansieras. Det schweiziska företaget Pexapark släppte nyligen rapporten European PPA-Market Outlook 2022. Där konstaterar man att energiturbulensen förändrat villkoren för Europas PPA-marknad i grunden”.

”Priserna är ”för låga” i norra Sverige på grund av att det stora vindutbudet är inlåst som en följd av problemen med överföringskapacitet och för höga i södra Sverige på grund av kapacitetsbristen, säger Luca Pedretti, vd på Pexapark”.

Vad är egentligen ett Power Purchase Agreement (PPA)? Det marknadsförs av vindkraftsbranschen som ett instrument för prissäkring för elköparen, ett sätt för denne att få ett fast och bra pris på sitt stora behov av el, över en lång tid. Jag menar dock, att PPA snarare är ett riskabelt instrument för ägarna till projekterade vindkraftsetableringar, för att kunna få fram finansiering till sina projekt från kapital- och pensionsförvaltare, som därmed tar stora risker med andras pengar till ”den gröna ekonomin”. 

Utan stödjande avtal med välrenommerade, kända och långsiktiga köpare av den tänkta elproduktionen, är finansmarknaden idag kallsinnig till finansieringspropåer för vindkraftsutbyggnad. Alltför många traditionella finansiärer har redan bränt sig, på dessa lågavkastande högriskprojekt. Nu är det pensionsspararnas tur att, med synbart stöd av PPA-avtal, ändå ta risken på producenterna av vindkraftselen.

Hur beskriver branschorganisationen Svensk Vindenergi PPA-avtal, i sitt informationsblad ”PPA – en nyckel i finansieringen av ny kraftproduktion” Jag saxar några uttalanden (deras text i kursiv stil nedan): 

”Föregångarna på den Svenska PPA-marknaden var Googles avtal med OX2 år 2013 om att via ursprungsgarantier förse serverhallar i Finland med el från vindkraftparken Maevaara i Sverige till ett säkrat pris. Prissäkringen minskade projektrisken och gjorde det möjligt för det tyska försäkringsbolaget Allianz att kliva in som ägare av vindparken.”

”Power purchase agreement, PPA, är ett långsiktigt elhandelsavtal som började användas i USA för att finansiera utbyggnad av kolkraft. Avtalen syftar till att ge en långsiktig prisstabilitet och I Sverige har elmarknaden haft få andra möjligheter till mycket långa prissäkringar för vindkraft.”

En avgörande skillnad mellan finansieringen av USA:s kolutvinning och vindkraft torde vara, att kolet fanns att bryta och sälja, bara finansieringen kom fram. Vinden är dock lika oförutsägbar som vädret. Ingen vet när vinden finns. Därför är bristen på ”mycket långa prissäkringar för vindkraft” helt naturlig. 

En grundsats i en fungerande marknad är, att en högre risk betingar ett högre pris, ju längre fram i tiden den ligger. Att gå in i ett långfristigt avtal med ett fast försäljningspris, innebär alltid en stor risk om åtagandet inte kan återförsäkras. Hur säkrar man tillgången till vind? 

”Avtalen omfattar ursprungsgarantier eller en fysisk koppling och gäller fasta priser på el mellan en köpare (off taker) och elproducent (producer). De PPA som tecknas i Europa idag förknippas med förnybar el, främst sol- och vindkraft”.

”När producenten i ett PPA inte kan producera vänder sig köparen till elmarknaden. Samma sak gäller när producenten producerar men elanvändaren inte har behov av el för tillfället. PPA specificerar detaljer kring hur uteblivna leveranser ska kompenseras”. (Min fetstilsmarkering).

Enligt energibranschen, har det periodvis blåst dåligt innevarande vinter. Second Opinions Martin Berg skriver: 

”I sin rapport pekar Pexapark också på att den svenska PPA-bundna vindkraften i framför allt norra Sverige förlorade stora pengar förra året när elpriserna steg samtidigt som det blåste mindre än man räknat med. Det blev ytterst svårt att hantera för producenterna när man plötsligt fick en eller två dåliga månader efter varandra. Då måste producenterna ge sig ut på marknaden och stödköpa för att klara sina kontrakterade volymer, säger Samuel Ciszuk på energianalysföretaget ELS Analysis.” 

Producenterna tvingades när det blåste dåligt, att köpa in el på marknaden till mycket höga priser – eller enligt avtalen kompensera PPA-kunderna för deras inköp av den el, som vindbolagen inte kunde leverera. Svensk vindenergi skriver vidare i sin broschyr, om PPA:s fördelar: 

”PPA bidrar till lägre priser och en mer dynamisk elmarknad. Prissvängningar på elmarknaden skapar investeringsförutsättningar för att lagra energi (batterier, elektrobränslen, etc) för senare användning eller leder till förändringar i användarmönster – t.ex. då användare avstår respektive ökar sin elanvändning på grund av priset, vilket ofta sägs vara strategin vid nya industrietableringar med vätgasprocesser”.

Vad skulle det kosta att lagra energi, för att använda när vindkraften inte kan leverera? Svaret är kort och gott: På tok för mycket, för att kunna realiseras.  

Kostnaden för lagring av energi (batterier, elektrobränslen, etc.) utbyggd till den kapacitet, som skulle behövas i Sverige när vindkraften står stilla, kan beräknas till flera hundratals miljarder. En kostnad som givetvis måste tas ut från elkunderna utöver elpriset. Bara den höga kostnaden, gör detta sätt att lagra el omöjligt att realisera. Därtill kommer att den batterikapacitet som skulle krävas, inte finns tillgänglig i verkligheten, varken i Sverige eller ens globalt. 

Att tillverka och lagra vätgas motsvarande samma energibehov, kräver ett stort antal nya bergrum djupt nedsprängda och väl isolerade. Tekniken saknas ännu, men kostnaden för att bygga dessa lagringsutrymmen torde bli så enormt hög, att lagring av vätgas för att ersätta vindkraftens uteblivna elproduktion, inte heller är ekonomiskt försvarbar. Verkningsgraden för vätgas kan dessutom beräknas till endast 40%. 

Ändå uttalar sig många politiker och vissa företrädare för näringslivet om, att energilagring kan vara en möjlig väg för Sverige att utveckla och använda, tillsammans med en kraftigt ökad utbyggnad av vindkraft, som ett seriöst alternativ till kärnkraften. Jag förstår faktiskt inte hur de tänker, men det är nog mest dåligt underbyggda förhoppningar, som vi matas med i media.   

Vi vet ju, att verkligheten har kommit ikapp vindkraftsbluffen. Det går helt enkelt inte att ersätta reglerbar baskraft med oberäknelig vindkraft, utan svåra ekonomiska återverkningar på industri- och välfärdsnationen Sverige. 

Den förväntade mycket stora framtida ökningen av elkonsumtionen i Sverige, kräver säkra leveranser av fossilfri el. Det vet vi idag att vindkraften inte klarar av, vare sig den placeras på land eller i havet. Det saknas dessutom lämpliga ytor för placering av nya vindkraftverk och inte minst, saknas folklig acceptans för ytterligare utbyggnad numera. 

Det finns därför inget alternativ, till en snabb återstart av våra nyligen nedlagda och ännu ett antal år  fullt användbara reaktorer, samt en utbyggnad av ny modern kärnkraft. Den bör produceras i modulära serieproducerade mindre enheter, som redan finns till överkomliga priser. De går relativt snabbt att bygga och kan placeras närmare elkunderna. Nödvändiga beslut och lagändringar för att möjliggöra detta måste komma snart i riksdagen, om Sverige skall kunna bibehålla sin plats bland de mest utvecklade industri- och välfärdsländerna i Europa. 

Vindkraftens miljö- och kapitalförstörande utbyggnad i Sverige, har nått vägs ände. Med eller utan PPA-avtal eller andra ”räknenissekonstruktioner”, för att försöka dölja den betydande risk som alltid finns, när man grundar långfristiga åtaganden på korta och osäkra tillgångar. Vad som kan hända då, kan många havererade banker, finansbolag och andra företag, både i Europa och USA, tyvärr vittna om.

 

 

Björn Törnvall 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se