Därför uttrycker sig Magdalena Andersson sig som Moskva önskar

Statsminister Magdalena Andersson (S) / Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. Foto: Regeringen / Wikipedia. Montage.
  • Torsdag 10 Mar 2022 2022-03-10
E-post 1082

Statsminister Magdalena Anderssons (S) formuleringar om att ett svenskt närmande till Nato skulle destabilisera en säkerhetsordning visar att hon inte brutit med det kluster som format mycket av de senaste decenniernas svenska säkerhetspolitik. Ett kluster där det finns fler exempel på direkta relationer till Kreml och Kremls intressesfär genom åren.

tatsministern Magdalena Anderssons (S) uttalande om att en svensk Nato-ansökan skulle bidra till att ”destabilisera läget i Europa” har väckt internationella reaktioner. Ordvalet blev snabbt en världsnyhet hos Reuters, Bloomberg och Financial Times.

”Anmärkningsvärt språkbruk medan Ryssland bedriver krig i Europa”, skrev Financial Times korrespondent i Norden och Baltikum på Twitter. 

Den ledande finska försvarsforskaren Charly Salonius-Pasternak påpekade att statsministerns utspel kan få konsekvenser för det finsk-svenska försvarssamarbetet: ”Ifall Finland under rådande läge skulle välja att gå med i Nato, skulle Sverige i och med det här vara den första som har kritiserat Finlands beslut efter Ryssland.” Även de finska reaktionerna rapporteras ha varit starkt negativa rapporterar DN där det snabbt uppstod tvivel om Sverige verkligen står bredvid Finland om situationen som ett resultat av rysk aggressionspolitik skulle eskalera och även omfatta Norden och Baltikum.

Uttalandet som fälldes under Anderssons och den finske statsministern Sanna Marins gemensamma pressträff kom som en överraskning för den finske statsministern.

Även om Andersson har mjukat upp sitt uttalande i efterhand bör det rimligtvis nu ha sått någon form av osäkerhet kring den svenska linjen och hur opåverkade Sverige är av ryskt inflytande. Andersson menade i efterhand att det är i huvudsak Ryssland som destabiliserar den europeiska säkerheten.

På onsdagen gjorde statsminister Magdalena Andersson klart att hon ansåg att det är Ryssland som destabiliserar Europa och att Sverige inte kommer att vara passivt om Finland skulle angripas.

Moskva ständigt närvarande

 

Resonemangen om destabilisering av läget i Europa vilar ytterst på en rysk syn på säkerhetspolitik och kärnvapen i allmänhet och hur den utvecklas i Europa i synnerhet. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov gav redan 2016 ett tydligt besked i en exklusiv intervju i DN om Rysslands syn på den svenska utrikespolitikens olika handlinsalternativ. Lavrov menade att ett svenskt närmande till försvarsalliansen Nato skulle innebära ett annorlunda hot och föranleda motåtgärder.

Ett annat sätt att uttrycka detta är i termer om destabilisering.

Andersson fungerade i praktiken som Kremls språkrör nästan på dagen sex år senare. Och språkvalet, med tydliga ryska influenser, tyder på att Andersson ännu inte byggt upp sin egen stab med utrikespolitiska rådgivare ännu utan att hon i huvudsak har sin förerädares kvar. De som har sina rötter i den Castro- och Kreml-trogna postmarxistiska falang som ytterst representeras av Pierre Schori, Jan Eliasson, Maj-Britt Theorin, Margot Wallström och Carin Jämtin. Som föregicks av Sverker Åström, Sten Andersson och fler ur den generationen.

Det är numera vida känt att Pierre Schori ställde sig bakom de krav som dåvarande Sovjetunionen ställde på Polen under hamnarbetarstrejkerna i Gdansk 1981. Schori menade då inför Socialistinternationalens presidium att en sovjetisk ockupation som reaktion skulle ha svenskt stöd och vara legitim för att inte rubba den dåvarande säkerhetspolitiska ordningen.

Relaterat: Schori ställde sig bakom Sovjetunionens planer på att invadera Polen

Socialdemokraternas motstånd till Nato idag bygger i huvudsak denna krets politik och är intimt förknippad med den fredsrörelse om kärnvapenfria zoner som med jämna mellanrum blossar upp i debatten.

Kärnvapenfria zoner är idag i huvudsak en FSB (KGB) – produkt och bottnar i Rysslands behov av buffertstater. Vinsten med dessa zoner i Rysslands direkta närhet är att de skapar de buffertstater som Ryssland anser sig behöva för sitt skydd. Buffertstater och mer eller mindre följsamma marionetter och som Ryssland därmed inte behöver ockupera för att skapa ett skydd.

Att detta kluster av svenska politiska företrädare är enögt Kreml-trogna vittnar bland annat Pierre Schoris debattartikel i SvD från 2018 om. Ett fokus på situationen i Östersjön i resonemangen kring en kärnvapenfri zon för Sveriges säkerhet utan att med ett ord nämna de ryska kärnvapen som i huvudsak är koncentrerade till marinbasen i Murmansk. I ett direkt grannskap med Sverige och ett direkt, ständigt överhängande samt närvarande hot.

Margot Wallströms formuleringar och tankebanor som hon framförde när hon drev opinion mot värdlandsavtalet, själva grunden för dagens svenska fördjupade samarbete med Nato, kan kopplas mer eller mindre direkt till den rådgivarkrets som hon tagit över från sin företrädare och har sin huvudsakliga rot på UD. Där den ende kvarvarande ur den mest tongivande generationen även ser ut att innefatta Hans Dahlgren, idag EU-minister. 

Dahlgren har under alla de år som Eliasson, Schori och Wallström samt Theorin haft som störst inflytande alltid funnits i skuggorna. Som rådgivare eller som kabinettssekreterare. Andra, mindre kända namn, har fyllts på under åren och där Sassan Aleksander Ahklagi, tidigare Stefan Löfvens utrikespolitiske rådgivare och utbildad vid det regimtrogna universitetet i Teheran, idag tjänstgör som diplomat anställd vid UD.

Det i huvudsak Moskva-trogna agerandet från Magdalena Andersson går med andra ord att spåra rakt in i hennes krets av rådgivare. Rådgivare som under decennier inte bara visat Kreml sin lojalitet utan även mer och mer börjat anamma dess retorik.

En annan riktning kan bara komma till stånd den dag som Andersson, men även oppositionen, väljer att bryta med den tidigare rådgivarkretsen som format svensk utrikes- och säkerhetspolitik de senaste decennierna och som idag dominerar Utrikesdepartement. Detta inkluderar även oppositionen. Det var Alliansen som genom Carl Bildt inte bara drev frågan om ett turkiskt medlemskap i EU utan även aktivt bidrog till Europas beroende av rysk gas.

Få kommer idag ihåg att Carl Bildt satt i styrelsen för Vostok Nafta. Vostok Nafta var ett ryskt investmentbolag vars huvudsakliga innehav är det ryska bolaget Gazprom. Bildt lämnade styrelsen för Vostok Nafta 2006 när han utnämndes till utrikesminister i Fredrik Reinfeldts (M) regering.

Gazprom äger bland annat Nord Stream samt utvinner och distribuerar naturgas. Det grundades år 1989 och är idag det största företaget i Ryssland och en av de största aktörerna i världen inom olje- och gasindustrin.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se