Hotet från Miljöbalken ökar

Björn Törnvall. Foto: Privat.
  • Lördag 5 Mar 2022 2022-03-05
E-post 628

Björn Törnvall har analyserat konsekvenserna av Miljöbalken. En analys som pekar på hur en längre period, flera mandatperioder, av passivitet inkompetens präglat lagstiftningen som försatt de svenska basnäringarna och därmed Sverige i en historiskt allvarlig situation. Som det bara finns en väg ut ur.

Gabriel Oxenstierna, fil.dr i nationalekonomi, författare till böcker om finansmarknaden, samt fil.kand i kemi och miljövetenskap skriver i en krönika på Bulletin 28 februari om kommande föreslagna förändringar i Miljöbalken: 

Oxenstierna skriver bl.a.:

En statlig utredning för ny miljöbalk är på väg att lämna sitt slutbetänkande. Ur den kan man utläsa att Sverige är på väg att få en än mer regulatorisk och näringslivsfientlig miljölagstiftning.

För att klimatperspektivet ska genomsyra den nya miljöbalken föreslås ett tillägg av en explicit klimatklausul i portalparagrafen §1:1: ”Det är en förutsättning för en hållbar utveckling att människans påverkan på klimatet minimeras.”

Den nya miljöbalkens krav på minimering av klimatpåverkan innebär att miljöprövningar kommer att få en ännu tyngre och mer långvarig process. Tillståndsgivningen kommer att ytterligare försvåras och fördyras.

Hur kunde vi hamna så uppenbart fel, när behovet av att ändra och anpassa den för våra viktigaste industrigrenars utveckling idag så skadliga Miljöbalken, inte kunde vara tydligare? De verkligt allvarliga hoten mot t.ex. skogsindustrin, gruvnäringen och byggindustrin för att bara nämna några, har med skärpa på senare tid pekat på behovet av att ändra Miljöbalkens bestämmelser. Ett ytterligare exempel på galenskaperna i lagen är att, med Rysslands och Belarus pågående angreppskrig i Ukraina, vårt försvar nu kan få vänta i tolv år eller längre på nya miljötillstånd, för att kunna öva sin personal på platser där vi nu förstärker skyddet, mot våra dokumenterat aggressiva grannar i öster.

Hur tänker vi, om vi alls gör det? Våra valda ombud till riksdagen får inte lov att fortsätta gömma sig för verkligheten längre med sina partistrategiska piruetter i alla struntfrågor. Regeringen måste axla sin roll och börja regera, att med överblick ta ansvar för landets utveckling. Vi kan inte längre låta aktivistiska tjänstemän i departement, statliga verk och styrelser bestämma agendan, endast relaterad till sina respektive intresseområden, utan överblick och hänsyn till konsekvenserna för resten av landet.

En uppenbar brist i Miljöbalkens utformning och förarbeten är att de har givit de olika länsstyrelserna, som är statens tillsynsmyndigheter ute i landet, ett omfattande utrymme för godtycke och enskilda tjänstemäns tolkningar. Ett och samma ärende kan mötas av helt olika utslag, beroende på var i landet det skall avgöras. Ett tillstånd som beviljas i Jämtland kan på samma grunder eller grundförutsättningar komma att avslås i Skåne.

Att Miljöbalken skulle kunna ändras till att bli ett ännu farligare vapen än den är idag, i händerna på miljöfanatikerna utan intresse för konsekvenserna av sina beslut, får bara inte ske. Det måste väl ändå finnas gränser för vårt vettlösa självskadebeteende, om Sverige skall kunna fortsätta upprätthålla den välfärd och höga levnadsstandard, som våra tidigare generationer kämpade så hårt för att uppnå?

Vi kan inte längre tillåta, att en liten klimatreligiöst troende andel om bara några få procent av befolkningen, får fortsätta att med hjälp av överdrivet begränsande lagar, förordningar och olika tolkningar av dessa, ställa till ytterligare elände för oss. De betydande riskerna för landet av, att låta dessa aktivister utgöra vågmästare, för att själv kunna behålla makten i riksdagen, borde vårt största riksdagsparti rimligen ha insett fullt ut vid det här laget.

Nu gäller det, att direkt lyfta blicken och ta ansvar. Inte bara för Sveriges känsliga situation i en mycket svår tid med en hotfull granne och fullt krig i Östeuropa, utan också för landets egen ekonomi och svenskarnas fortsatta välstånd. Det måste givetvis ske tillsammans med de andra partier i riksdagen, som också ser vartåt det barkar om vi fortsätter som strutsen, att gömma våra huvuden i sanden. 

Vi får inte längre lov att fortsätta förstörelsen av vårt tidigare så väl fungerande energisystem, av våra viktigaste industrigrenars förutsättningar att hålla landets ekonomi på fötter och av våra möjligheter att bo och leva våra liv på landsbygden. Allt av ideologiskt betingade påstådda miljöskäl, utan någon hänsyn till konsekvenserna. Det som nu är på gång, med de föreslagna skärpningarna av Miljöbalken och Artskyddsförordningen, är tillsammans med andra krav från samma håll, mycket allvarliga hot mot landets ekonomi och framtida välstånd.

På längre sikt kan vi inte ha en regering, som inte förmår regera, utan överlåter utformandet av för landet avgörande beslut till tjänstemän med egna agendor i statliga verk och styrelser. En regering som dessutom, när det passar den struntar i sin uppdragsgivare riksdagen och i lagrådet. 

Vi måste få en ny regering efter valet i september. En regering som lyssnar på riksdagen, snarast återställer tjänstemannaansvaret och lojalt verkställer de övriga önskemål riksdagen redan beslutat att uttala till regeringen, i sina ”tillkännagivanden”.

Skulle vi inte kunna få till ett nödvändigt byte av regering i år, ser det mycket mörkt ut för gamla Sverige framöver.

 

Björn Törnvall

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se