Spänt läge i Europa

  • Tisdag 29 Mar 2022 2022-03-29
E-post 465

EU:s migrationsministrar träffades under gårdagen i Bryssel. Det finns en nervositet över situationen som riskerar att kasta EU i allmänhet och Sverige samt Tyskland i synnerhet in i en situation som präglas av polarisering och spänningar mellan migrantgrupper men även mellan majoritetsbefolkning och de grupper som kom under tidigare flyktingvågar. Grupper som trots upp till 30 år i sitt nya land fortfarande står långt från självförsörjning.

Även om de rykten och uppgifter som florerar tyder på vissa framsteg i förhandlingarna mellan Ryssland och Ukraina skulle visa sig stämma och i sin tur kunna leda till ett slut på striderna är det ingenting som EU kan räkna med bidrar till att lindra 2022 års flyktningkris.

Idag har dryga tre miljoner ukrainska medborgare flytt till olika europeiska länder där Polen tagit emot dryga två miljoner enligt BBC som citerar FN:s siffror från den 22 mars följt av Rumänien med dryga en halv miljon fram tills idag. Ungern, som tidigare konsekvent pekas ut som en skurkstat vid sidan av Polen har tagit emot över en halv miljon.

EU:s migrationsministrar har under gårdagen träffats i Bryssel och är långt ifrån eniga om villkoren för flyktingarna och framför allt fördelningen. Sett till en rimlig uppskattning kommer mellan  två-tre procent ta sig eller fördelas till Sverige enligt migrationsminister Anders Ygeman (S). Baserat på FN:s flyktingorgan UNHCR är uppskattningen att fyra miljoner ukrainare har lämnat sitt land. Sveriges andel kan då motsvara mellan 80 000 och 120 000 personer. Dessutom har antalet asylsökande från andra länder än Ukraina ökat uppger DN.

Det som skiljer flyktingströmmen från den 2015 är att denna våg av månniskor på flykt domineras av kvinnor och barn. Männen har stannat kvar, mer eller mindre frivilligt, för att försvara sitt land. Den tidigare flyktingvågen dominerades av ensamma män som dumpat sina familjer i olika flyktingläger för att sedan kunna ansöka om anhörigåterförening i efterhand.

Bara denna skillnad i sammansättningen av grupperna har redan lett till spänningar på den politiska nivån. Och det finns tecken på spänningar längre ner i systemen. De tidigare anlända flyktinggrupperna visar inget eller knappt mätbart engageman för de ukrainska grupper som kommer nu och söker svenskt skydd.

Det går inte att utesluta att samtliga politiska partier önskar ett snabbt avslut för att sedan kunna börja repatrieringen av de ukrianska flyktingarna trots att dessa förutom att omfattas av EU:s massflyktsdirektiv även har en automatisk fri uppehållsrätt inom EU i 180 dagar utan visumtvång. Pressen på samtliga system är nu stor och kommer att öka ju längre tiden går.

Men det stora problem för framför allt Sverige kommer om konflikten skulle innebära att de ukrainska flyktingarna söker asyl och senare svenskt medborgarskap. Flyktingarna från Ukraina, ett europeiskt land med liknande infrastruktur och samhällsfunktioner som Sverige kommer ofrånkomligen över tid jämföras ur ett integrationshänseende med hur andra migranter lyckats. Som den stora somaliska gruppen.

Gamla rapporter fortfarande aktuella

 

Även om Underlagsrapport nummer två till Framtidskomissionen, som explicit handlar om den somaliska migrantgruppen är tio år gammal så har ingenting hänt med den gruppen i egentlig mening sedan dess. Den somaliska gruppen av migranter har den lägsta sysselsättningsgraden av alla migrantgrupper och ligger långt under snittet för riket. Rapportförfattarna pekar på skillnaderna i sociala samhällsstrukturer och utbildning som två av de helt avgörande faktorerna för den låga andelen av själförsörjande svensk-somalier i den första generationen.

Andra generationens svensk-somaleri, de som är svenskfödda, är mer okänt då statistik saknas nedbruten på familjernas ursprungsland och individnivå. Något som skiljer Sverige från bland annat Tyskland, Frankrike och Belgien där man i statistik kan följa hur lång tid det tar för olika grupper att etableras och integreras i de nya hemländerna.

Underlagsrapporten ansluter sig till vad professor Paul Collier vid Oxford University funnit i sina studier, att kulturell närhet är avgörande för integrationen men om än i andra  och försiktigare ordalag. Collier, känd för sin bok Exodus pekade på att det var lättare att integrera en polsk migrant utan kunskaper i engelska i Storbritannien än att integrera en pakistansk medborbare med engelska kunskaper på i det brittiska samhället.

Skulle spänningarna mellan Ryssland och Ukraina kvarstå på ett sådant sätt de ukrainska flyktingarna tvingas stanna och bygga en ny framtid i Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet kommer den svenska migrationspolitikens, fram till 2015 men även genom anhörigmigration tills idag, effekter framgå med smärtsam tydlighet. Ukrainska migranter kommer sannolikt ha lättare att anpassa sig och vi ser redan tecknen i olika branscher redan innan konflikten blev verklighet.

Med andra ord, Europa och Sverige kastas nu in i en fullskalig antropologisk fältstudie för att testa eller validera Paul Colliers teser och forskningsresultat. Där migranters kulturella närhet till mottagarländerna är avgörande för integrationsförutsättningarna samt inte minst att kunna komma i självförsörjning.

Ukrainska gästarbetare är inte ovanliga på olika former av svenska byggarbetsplatser samtidigt som somaliska migranter mer eller mindre är frånvarande på dessa. Trots möjligheter till olka former av generösa subventioner som ska leda till arbete.

Om detta blir mer förekommande inom andra sektorer, att ukrainska migranter snabbt kommer i sysselsättning och egenförsörjning samtidigt som problemen kvarstår för andra grupper med upp till 30 år i Sverige kommer detta bli grunden för långt allvarligare problem med polarisering i debatt och politiska förslag än Sverige upplevt hitills. 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se