Vad är värt att försvara?

Johan Westerholm. Illustration: Lars Vilks 2020 (rondellhunden längst ner till vänster)
  • Onsdag 23 Mar 2022 2022-03-23
E-post 506

Nyheter Idags Johannes Nilsson tar i en krönika upp en rad med betraktelser som kommer kräva en mer ingående debatt om vad som är värt att försvara. Och varför samt i vems intresse. En debatt som kommer bli lika smärtsam som nödvändig om Sverige skall kunna ta sig vidare och utvecklas i en turbulent tid.

Nyheter Idags Johannes Nilsson tog i veckan upp ämnet försvarsvilja i en krönika. Nilsson tar upp som exempel  producenten Calle Schulman, som i P3:s ”Morgonpasset” menade att han skulle fly om Sverige invaderades. 

”Jag är ingen jävla rasist. Jag tänker dra!” 

lät Schulman förstå som även menade att det finns massa andra länder och värderingar som är bättre än de svenska. Vad som håller Schulman tillbaka från att emigrera är okänt men en faktor kan vara att i ett nytt hemland kommer han inte ha lika goda utsikter att försörja sig på sina åsikter.

Resonemanget ligger nära kulturskribenten Fredrik Strage, som i i en krönika i Dagens Nyheter i ämnet visserligen lovar att göra sin medborgerliga plikt som vårdarbetare i totalförsvaret vid en invasion, men kategoriskt vägrar att ”offra sitt liv för Sverige”, som ur hans perspektiv inte skiljer sig från ”Luxemburg eller Australien eller något annat meningslöst ställe”.

Nilssons slutpoäng är att det kanske är just Schulman och Strage som är de som kanske har störst intresse av att försvara Sverige till den ”sista kula” de raljerar över. För utrymmet för Schulman och Strage att i ett nytt land kunna uppnå samma status och möjligheter att försörja sig som debattledande är begränsat.

I Norge, Finland, Damnark, Tyskland eller för den delen i hela Mellanöstern, om vi vänder på logiken, finns det redan en inrikesfödd motsvarighet. Som kan heta Pasikivi, Jensen, Schmidt eller Mohammed. Som redan har sin publik och en publik som förväntar sig att bli adresserad på sitt lands språk med felfritt uttal och grammatik. Som är tämligen ointresserade av Schulman och Strage som de dels aldrig hört talas om, dels inte anser sig behöva lyssna på för att de är “Svenne-blattar” som inte förstår någonting av den nya samhällskontext de hamnat i som migranter eller flyktingar.

Schulmans och Strages förutsättningar till att komma i egenförsörjning i det yrke de har idag är med andra ord högst begränsat om de skulle tvingas fly Sverige. Sittandes på en flyktingförläggning eller i en sliten tvårummare de delar med elva andra landsmän i ett främmande land, där de inte förstår språket eller kulturen och blir allt bittrare över att det nya moderlandet inte förstår deras genialitet eller behov av uppmärksamhet.

Tvingade till att i bästa fall få ansvaret över fritösen på valfri snabbmatskedja, droskförare eller som städare nattetid. I sämsta fall ett liv på bidrag och existensminimum förvisade till Berlins eller Bagdads utanförskapsområden i en enklav utan kontakt med sin omvärld i egentlig mening om vi drar exemplet till sin extrem.

En behövlig debatt

 

Debatten om ett land värt att försvara är en debatt som kommer att behövas. Och synen på flyktingmottagande. Det finns många bottnar i detta.

Idag är det få eller inga flyktingar som kom under 2015 som står jämte de svenska tjänstemännen och ett fåtal frivilligorganisationer som hjälper till med de ukrainska flyktingarna. Som flytt till Sverige och som omfattas av EU:s massflyktsdirektiv som aktiverades tidigare i mars. 

Bara detta är ett tecken på att det kan komma att bli en konfliktfylld tid framför Sverige de närmaste åren. De migranter som anlände 2015 ser inte med speciellt blida ögon på de som kommer som flyktingar nu. De riskerar att dra resurser från de som kommit tidigare. Resurser och arbetstillfällen där en ukrainsk flykting är avsevärt mycket bättre rustad för den europeiska kulturen och arbetsmarknaden än de som kommer från Somalia, Syrien och Irak.

Vare sig Muslim Aid, Islamic Relief eller någon annan biståndsorganisation som stod i främsta ledet 2015, finansierade med skattemedel, syns heller i någon större utsträckning vid de samlingspunkter som anordnats för flyktingarna från Ukraina. Trots de egna stora orden att hjälpa alla i nöd utan att ta hänsyn till religion eller kulturell härkomst.

Men samtidigt finns det goda exempel på motsatsen. Hur flera migranter från Mellanöstern tar sin nya medborgarstatus på allvar och anmäler sig till Hemvärnet eller som inrikesfödd med en eller två utrikesfödda föräldrar med glädje inleder sin värnpliktstjänstgöring. Som en självklarhet för att slippa genomlida att familjen behöver fly en gång till. Att försvaret av sitt land är en självklar del av samhällskontraktet. De som har flykten i färskt minne.

Som inte vill uppleva att dras upp med rötterna en gång till och gå in i en osäker framtid. De som uppskattar det svenska samhället med sin yttrandefrihet, åsiktsfrihet och inte minst religionsfrihet. Som inte bara är rätt att välja religion utan även den självklara rätten att slippa religion och religiöst motiverad intervention i det privata.

Det ryska anfallskriget mot Ukraina har inte bara utlöst ett mänskligt lidande och en flyktingvåg som Europa inte upplevt sedan det andra världskriget. Det har även fört upp frågan om vikten av ett nationellt oberoende och vad som ett medborgarskap innebär. Både i form av värde för individen och inte minst vilka skyldigheter vi har i relation till varandra.

Och vad avser Schulman och Strage? Om det en dag går så illa att de bägge sitter på en flyktingförläggning i ett främmande land, bittra över att mottagarlandet inte ser deras genialitet kan jag inte bry mig mindre.

Annat än att jag vet att jag tillhör en av de 10 000-tals som anmält mig som sökande till Hemvärnet för att fånga upp något av den kunskap och erfarenhet jag fick under 14 års anställning som officer i Försvarsmakten och se om det är något som kan bidra till försvaret av Sverige.

Bidra till att Schulman och Strage utan egentliga mothugg och i fullt åtnjutande av FN:s universella rättigheter som försvaras av den svenska konstitutionen kan fortsätta raljera över ”skitlandet Sverige” utan att bli förföljda eller trakasserade av staten eller den publik de kan reta upp.

Detta därför att Sverige garanterar dessa två en frihet att uttrycka sina tankar utan repressalier.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se