Den stora fredsbluffen

Sveriges flagga/fredssymbolen. Foto/avbildning: Wikipedia
  • Tisdag 12 Apr 2022 2022-04-12
E-post 909

Socialdemokraterna öppnar upp för en bred medlemsdebatt om ett medlemskap i Nato. Med en sannolikhet gränsande till visshet kommer de som är motståndare till Nato föra fram Sveriges fredsmäklande roll som alliansfri. Ett narrativ som är en skickligt och medvetet byggd lögn till stöd för Moskvas behov av följsamma buffertstater.

I ett pressmeddelande från Socialdemokraterna skriver man att Sveriges säkerhetspolitiska läge förändrades i grunden med Rysslands invasion av Ukraina. Detta ”får konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska läge, och för Socialdemokraternas säkerhetspolitiska vägval”, skriver partiet som nu startar en bred debatt inom partiet.

– Det här riktar sig dels mot förtroendevalda, dels mot medlemmar som är intresserade av de säkerhetspolitiska frågorna, för att vi ska få en bredare förståelse för vad som har hänt i vår omvärld och lära oss om för- och nackdelarna med vår nuvarande säkerhetspolitiska linje, säger partisekreteraren Tobias Baudin till TT.

Ett av de tyngre argument som förts fram från de som är motståndare till en svensk Nato-anslutning är att det skulle beröva Sverige viktigt diplomatiskt kapital. I Sverige bottnar det i ett narrativ som har sin bas i Fredsrörelsen, den Kristna fredsrörelsen, 68-rörelsen avlöpare samt inte minst Socialdemokraternas vänsterfalanger. Tro och Solidaritet (tidigare Brorderskap) samt ungdomsförbundet SSU.

Relaterat: Så driver Tro och Solidaritet på för Putins agenda

Det lyfts ofta fram att Sveriges fredsfrämjande och medlande roll skulle lida av att medlemskap i Nato och att Turkiet anses vara något av ett problem. Nato-medlemmen Turkiet är den huvusakliga aktör som sköter medlingen i kriget i Ukraina. Sverige har, som alliansfritt land, ingen roll att spela i de samtalen förutom att Ann Linde och utrikesdepartementet på olika sätt förstärkt det narrativ som Kreml velat skapa i samband med fredssamtalen.

Tvärtom har Sverige och Socialdemokraterna en historia att i Europa ställa sig på den aggressiva partens sida, i detta fall Ryssland. Pierre Schori, tidigare internationell sekreterare och biståndsminister menade 1981 på ett av Socialistinternationalens presidiemöten att Socialdemokraterna skulle stödja en rysk intervention i Polen under de polska varvsarbetarnas strejk.

Relaterat: Schori stödde Sovjetunionens planer på ockupation av Polen

Den svenska bluffen

 

Västvärlden är idag, under det ryska anfallskriget mot Ukraina eniga om att samtalen endast för med sig att Ryssland kan köpa sig tid. Endast Sverige och Ann Linde har hävdat att samtalen rör sig framåt. Utan att ha någon roll att spelar förlitar sig regeringen idag helt på vad chefen för den politiska avdelningen vid svenska ambassaden i Moskva kommunicerar.

Relaterat: Kremls narrativ får fäste i den svenska debatten

Och i såväl absoluta som relativa termer har Sveriges grannland Norge, som även är medlem i Nato, lyckats bättre som fredsmäklare. Norge hade en avgörande roll i framförhandlandet av Oslo-avtalet 1993, det avtal som till slut ledde till en formell fred mellan PLO och staten Israel. Grunden lades av Nato-landet USA genom Camp David-avtalet 1978.

Idag är Norge aktuella som det land som för förhandlingarna framåt med talibanerna efter att den mer sekulära regimen i Afghanistan störtats. 

USA:s senaste landvinning var de s.k Abrahamavtalen som renderade i formella fredsavtal och erkännanden av staten Israel av Sudan, Marocko, Oman, Bahrein samt Jordanien så sent som 2020.

Sverige hade inte heller i dessa någon roll att spela utan är tvärtom sedan många år tillbaka utestängda från alla fredssamtal som involverar staten Israel i regionen.

Inte heller i den blodigaste konflikt som ägt rum i Europa sedan andra världskriget, när Jugoslavien imploderade i en inbördeskonflikt som kom att innefatta omfattande etniska rensningar från bägge sidor hade Sverige en roll att spela. Även om Carl Bildt sedemera blev utsedd till FN:s Höge representant för impelenteringen av fredsavtalet som tecknades 1995 i Dayton, USA, var Sverige aldrig en part i samtalen bortsett från det förtroende som Carl Bildt åtnjöt personligen när freden skulle implementeras på Balkan.

Den enda större konflikt Sverige varit involverad i som samtalsledare mellan stridande parter under 1980-talet och framåt var den som förelåg mellan Iran och Irak i början på 1980-talet. Där ledde Olof Palme samtalen och fred, eller någon form av vapenvila, uppnåddes 1990.

Fyra år efter Olof Palmes död.

Ett undantag från detta mönster kan annars sägas vara Sveriges roll att ta initiativ i konflikten i Jemen. Ett första möte mellan de stridande parterna genomfördes på Johannesbergs slott i Norrtälje kommun 2018 under FN:s särskilde representant Martin Griffiths ledning. Planen om fångutväxling mellan de iranskt stödda Houthi-rebellerna och den jemenitiska regeringen som arbetades fram under mötet havererade dock men kunde sedan genomföras efter att parterna under en vecka 2020 mötts under schweiziskt värdskap kommit överens igen.

Interreligiös dialog – En källa till väpnade konflikter

 

Inte heller är de interreligiösa initiativ som Sverige tagit fruktsamma. Mest beroende på hur det strukturerats och vilka som Sverige valt att bjuda in. 

Efter det att Peter Weiderud, en av Tro och Solidaritets tidigare ordförande, lämnade Svenska Institutet i Alexandria under brådstörtade former öppnade Sverige ett nytt institut för interreligiös dialog i Amman, Jordanien, 2020.

Peter Weiderud anställdes 2019 av Margot Wallström som fast anställd opolitisk tjänsteman med kansliråds ställning och ansvarar fortsatt för de interreligiösa dialogerna på UD:s enhet för konflikthantering.

Vid invigningen, som förättades av den tidigare kabinettsekreteraren Annika Söder som särskild talare, hade Sverige bjudit in representanter för samtliga involverade parter i Mellanösterns konflikter utom två.

Israel och Saudiarabien.

Det svenska narrativet riktat mot de svenska väljarna, att alliansfrihet skulle borga för en framgångsrik roll som fredsmäklare saknar substans. Tvärtom visar empiri från de fredsförhandlingar som genomförts sedan Nato fick sin nuvarande struktur 1990 att ett Nato-medlemskap kan bidra till att sätta kraft bakom fredsmäklandet på ett sådant sätt att fred kan uppnås långt mycket mer effektivt än den roll och position som Sverige tagit.

Som bland annat inneburit att Sverige numera inte ens är en marginalspelare i Mellanöstern då svenska diplomater och ministrar alltifrån sällan eller aldrig bjuds in till förhandlingsborden.

 

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se