Fem myter om Nato

USAF F15 under Deny Flight / Nato logo. Foto: Wikipedia. Montage.
  • Fredag 22 Apr 2022 2022-04-22
E-post 426

Den kortade förberedelsetiden inför ett svenskt beslut om en Nato-ansökan fick igår ett omedelbart genomslag i den socialdemokratiska parti-interna debatten. En debatt som präglas av allt från faktafel, osanningar till något som rimligen måste vara medvetna lögner från motståndarsidan.

Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) sade under gårdagens pressträff att den säkerhetspolitiska analys, inklusive Natofrågan, som skulle presenteras den 31 maj tidigareläggs till den 13 maj.

– Vi är överens om att vi tidigarelägger rapportens offentliggörande till den 13 maj, ungefär två veckor tidigare än vad som tidigare sagts, säger hon.

Om Finland, som presenterade motsvarande rapport förra veckan, lämnar in en ansökan om att gå med i Nato kommer det ”naturligtvis” påverka den svenska säkerhetsanalysen, enligt Linde.

– Om Finland fattar det här beslutet, vilket allt pekar på, då får det naturligtvis en stor betydelse för vår analys, säger hon.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) å sin sida understryker att inget beslut är fattat än, utan att det är en ”demokratisk process som pågår.”

Opinonen för ett svenskt medlemskap har skiftat snabbt och pekar idag på att en majoritet av Sveriges befolkning önskar ett medlemskap. En starkt påverkande faktor är inte bara det ryska anfallskriget mot Ukraina utan även att den forna östra halvan av riket, Finland, nu ser ut att gå vidare.

Att vinden svängt inom Socialdemokraterna är även Aftonbladets Ledarredaktion ett tecken på. Anders Lindberg, ledarredaktör, lät under gårdagen meddela att de nu förespråkar ett medlemskap med hänvisning till den förändring som skett i den europeiska säkerhetsordningen. Denna omsvängning har dock inte märkts av på Aftonbladets Kulturredaktion som leds av Karin Pettersson, tidigare ledarredaktör för samma tidning och innan dess kommunikationschef för Socialdemokraterna under Mona Sahlin.

Under gårdagen hade Aftonbladet på kultursidorna publicerat tre av fyra möjliga artiklar som inte handlade om kultur utan ett kompakt Nato-motstånd där svenska myndigheter och media media bland annat anklagades för desinformation utan att på något sätt kunna styrka sina påståenden.

Relaterat: Schori – ”Vi måste vänta in en ny Gorbatjov”

Och det finns gott om andra exempel. 

Faktafel, osanningar och medvetna lögner

 

I AiP, Aktuellt i Politiken, vilket är Socialdemokraernas huvudsakliga partiorgan hävdas i en debattartikel bl.a att Sverige som Nato-medlem hade inte haft svängutrymme att erkänna staten Palestina. En osanning gränsande till en medveten lögn för att förstärka de egna argumenten och polarisera den partiinterna debatten. 

Turkiet, ett Nato-land, erkände Palestina redan 1988 eller 26 år före det svenska erkännandet. Oavsett vad den enskilde kan anse om det erkännandet är det ett tydligt tecken på att motståndarna till ett svenskt Nato-medlemskap inte drar sig för att tänja på varje fakta tills det närmar sig osanning. Eller medveten lögn.

Turkiet, inte Sverige, är idag en av de medlande parterna i den aktuella krisen mellan Ryssland och Ukraina. Som Nato-land.

Andra myter som florerar inom Socialdemokraterna är dels myten om paragraf fem, solidaritetsartikeln. Där dras ofta Turkiet fram som exempel – att Sverige skulle behöva delta i Turkiets olika krig.

Även det en osanning balanserande på den medvetna lögnens rand. 

Denna myt om paragraf fem har ett starkt fäste även inom Sverigedemokraterna vilket blev tydligt när socialdemokraten Jan Emanuel Johansson samtalade med SD:s partiledare Jimmie Åkesson inför publik. De var eniga i sin felaktiga uppfattning om paragraf fems funktion och empiri och förde denna felaktiga beskrivning vidare som uppvisande av fakta till en applåderande publik.

Artikel fem har, oavsett vad motståndarna påstår eller implicerar, endast utlösts vid ett tillfälle. Vi attacken på World Trade Center I New York 2001. Och inte ens då skickades stridande förband – Natos bidrag var spaninsgflyg över amerikanskt territorium för att avlasta de amerikanska luftstridskrafterna.

Nato är en försvarsallians och paragrafen kan bara lösas ut om ett Nato-land blir attackerat på sitt eget territorium av ett land som inte ingår i alliansen. Och Turkiet har även försökt att utlösa denna paragraf i samband med det syriska inbördeskriget men nekades av Nato.

Motivet till att neka Turkiet att utlösa paragraf fem var främst Turkiets egna offensiva operationer, initierade av dem själva mot religiösa och etniska minoriteter i regionen. 

Den tredje stora myten som sprid är att Sverige skulle förlora sin i det närmaste unika fredsmäklande position som alliansfri. Sedan Nato fått sin nuvarande struktur, men även innan dess, har Sverige antingen stått helt utestängda från samtliga avgörande fredsprocesser eller varit kraftigt marginaliserade.

Relaterat: Den stora fredsbluffen

Vare sig Camp David-atalet (1979, Israel-Egypten) Dayton-avtalet (1995, Balkan), Oslo-avtalen (1993/1995 erkännandet av Palestinas rätt att existera) eller Abrahamavtalen (fredsavtalen mellan bland annat Israel och Marocko, UAE och Bahrein kallas i folkmun för Stockholms-avtalen. Av den enkla anledningen att Sverige inte varit delaktiga. I det senare fallet är Sverige sedan 2014 och fram tills idag utestängda från alla förhandlingar som involverar staten Israel i någon form på grund av den politik som fördes under Stefan Löfven och Margot Wallströms fasta ledning. 

Den utrikespolitik som för övrigt i den Socialdemokratiska historiebeskrivningeen kommer att benämnas som den feministiska utrikespolitiken.

Den feministiska utrikespolitikens kanske främsta landvinning kom tidigt under Löfven när han den 23 januari 2015 utnämndes till Impact World Leader Champion för HeForShe tillsammans med skådespelaren Emma Watson, känd från filmerna om Harry Potter. 

Efter Sveriges agerande i Mellanöstern som inleddes samtidigt kom Sverige att isoleras allt mer från olika former av fredsprocesser.

Den fjärde myten om styrkan i svensk diplomati sprids även från fredsforskare med angivande av U-137 – krisen 1981. Natten till den 28 oktober gick en sovjetisk ubåt på grund i ytläge på Gåsefjärden utanför Karlskrona vilket förde Sverige till randen av ett krig. 

Docent Jonathan Feldman hävdade i en intervju i SVT att det var Sveriges diplomatiska förmågor och inte tillgången till JAS 39 Gripen som räddade Sverige från krig vid det tillfället. Ett även det ett direkt felaktigt påstående, egentligen två, i debatten med enkelt kontrollerbara uppgifter.

Relaterat: Så får Kremls narrativ fäste i den svenska Nato-debatten

Dels fanns JAS 39 Gripen endast på ritbordet vid det tillfället, dels var det som kallas ”ÖB:s klubba”, eller den första flygeskadern, E 1, intakt i början på 1980-talet. Sverige hade då ett av världens starkaste flygvapen byggt kring JA 37 Viggen och ett intakt modernt flygbassystem. Kombinationen av ett stort antal operativa Viggen-plan och flygbaser blev ett flygvapen med en även i ett internationellt perspektiv med hög operativ förmåga. En förmåga på en nivå som saknas idag.

Genom att kunna sätta kraft bakom orden vid förhandlingsbordet 1981 och spela ut E 1 mot Sovjetunionen kunde ett “fritagande” av U 137 med våld undvikas.

De flesta var redan då eniga om att det var denna förmåga som E 1 som verkade avskrärckande på dåvarande Sovjetunionen som under flera dygn låg vid den svenska territorialgränsen och väntade med bogserbåtar.

Den femte myten är att Nato är en offensiv allians som på egen hand, efter egna beslut, kollektivt genomför offensiva krigsoperationer eller anfallskrig. En direkt lögn även det då Nato agerar som operativ befälsstruktur i fredsbevarande operationer men först efter ett FN-beslut då FN i allt större omfattning saknar den förmågan.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se