Natos artikel fem – Elefanten i rummet

USAF F15 under Deny Flight / Nato logo. Foto: Wikipedia. Montage.
  • Måndag 11 Apr 2022 2022-04-11
E-post 363

Samtidigt som den svenska opinionen för en anslutning till Nato ökar och idag är starkare än den i Finland präglas debatten av såväl missförstånd som okunskap gränsande till desinformation. Den omtvistade artikel fem, om en kollektiv skyldighet att försvara ett angripet medlemsland, är långt ifrån så tillämpad som motståndarna påstår. Och det finns säkerhetsmekanismer inbyggda för att förhindra missbruk.

Det sprids för närvande en rad med myter, gränsande till desinformation, om vad ett Nato-samarbete egentligen kommer resultera i för Sveriges och Finlands försvarsmakter. Senast det spreds rena felaktigheter gränsande till desinformation om vad den springande punkten, det kollektiva ansvaret att delta i ett försvar av medlemsländerna var i det samtal som fördes mellan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och Jan-Emanuel Johansson.

Relaterat: Kremls narrativ får fäste i den svenska debatten

Myterna och desinformationen om vad ett Nato-medlemskap innebär vilar även på att Nato-förespråkarna inte förmått att på ett begripligt sätt för väljare och opinon kunnat förklara vad den springande punkten, artikel fem och det kollektiva ansvaret, egentligen innebär och hur den kommit att utvecklas. En utveckling där Sverige sedan deltagit i Nato-ledda operationer med militära förband i konflikter som ligger nära rekvisiten för artikel fem.

Konflikten i forna Jugoslavien utvecklade dagens Nato

 

Sedan 1990 har Nato en öppnare, och samtidigt mer aktiv roll, än försvarsalliansen hade tidigare. Efter att Warszawapakten och Sovjetunionen upplöstes år 1991 försvann delvis Natos ursprungliga syfte. Natos uppgifter behövde i viss mån omdefinieras av medlemsstaterna. Något som kom att påverka utvecklingen i stor mån var det forna Jugoslaviens sammanbrott.

Under 1990-talet började också Nato-styrkor användas i fredsbevarande uppdrag t.ex. SFOR i Bosnien och Hercegovina och KFOR i Kosovo. Den så kallade Non-article 5-stadgan har tillkommit efter 1990-talet och har använts vid Nato-ledda FN-uppdrag, där fler länder än Nato-medlemmar ingått.

Till exempel åtog sig Nato år 1993 Operation Deny Flight i samband med inrättandet av en flygförbudszon , efter interna meningsmotsättningar. Därefter följdes fredsavtalet, Daytonavtalet, upp med fredsbevarande styrkor i området. I och med detta hade Nato etablerat sig inom ramen för konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser.

Relaterat: Pierre Schori motsatte sig samövningar med Nato

Operation Deny Flight var en Nato-operation som inleddes den 12 april 1993 för att genomdriva FN:s beslut om flygförbudszon över Bosnien och Hercegovina. År 1994 bildades Partnerskap för fred, PFP, i syfte att utöka det konfliktförebyggande arbetet och inkludera militärt alliansfria stater, däribland Sverige.

År 1999 gick Nato till krig mot Jugoslavien, främst Serbien utan att det förelåg ett beslut om ingreppet från FN (Kosovokriget). FN kom först i efterhand att legitimera Nato:s insats som tidigare blockerats av Rysslan och Kina. Annars har Nato endast genomfört offensiva operationer under FN-mandat. Bland annat

  • Operation Anchor Guard i Turkiet från den 10 augusti 1990 till den 9 Mars 1991.
  • Operation Ace Guard i Turkiet från den 3 Januari 1991 till den 8 mars 1991.
  • Operation Allied Goodwill I & II i det kollapsade Sovjetunionen mellan den 4-9 februari och 27 februari – 24 mars 1992.
  • Operation Agile Genie från den 1 till den 19 maj 1992
  • I samband med att inbördeskriget i Libyen bröt ut år 2011, fick Nato tillåtelse av FN:s säkerhetsråd att skydda den civila befolkningen mot regimens luftangrepp. Även det genom att upprätthålla en flygförbudszon, Operation Unified Protector.

Empiri visar därmed att Nato har kommit att i huvudsak utvecklas till att användas som en fredsbevarande struktur med syfte att skydda civilbefolkningar. Inte den offensiva roll som motståndarna hävdar.

År 1999 fastslog Nato att terroristattacker utgör ett hot mot Natos säkerhet och därmed kan bemötas av Nato-medlemmarna gemensamt, Natos artikel fem om kollektivt försvar. Därmed var det möjligt att definiera terrorattackerna i USA den 11 september 2001 mot bland annat World Trade Center i New York som en väpnad attack på landet.

Nato aktiverade därmed för första gången artikel fem den 12 september 2001, mindre än ett dygn efter attacken. Nato:s stöd bestod inledningsvis av Operation Eagle assist, vilket var Natos första anti-terror insats. Insatsen pågick från mitten av oktober år 2001 till maj 2002 och bestod i huvudsak av att Nato-medlemmar patrullerade det amerikanska luftrummet med övervakningsfylgplan.

Den okända artikel fyra

 

Men i övrigt har inte artikel fem aktiverats i någon mån utan utan det som utgjort huvuddelen av det gemensamma arbetet ryms inom den mindre kända artikel fyra, som berör konsultationer. Paragrafen är den som används för närvarande från Natos sida när det avser kriget i Ukraina. Det är inte fel att säga att artikel fyra är den artikel som på ett eller annat sätt måste aktiveras innan artikel fem kan bli aktuell.

Försök har gjorts från Turkiets sida att aktivera paragraf fem i konflikten med Syrien och IS men denna tolkning av konflikten som en attack mot hela Nato, som kan sägas spillde över på Turkiet i form av stora flyktingströmmar samt strider i gränsområdena motsattes av övriga Nato-medlemmar. 

Dessa motsatte sig dels mot bakgrund av den turkiska regimens aggressiva hållning och agerande mot den kurdiska minoriteten i regionen men även som en försiktighetsåtgärd i relation med Ryssland. Nato ville inte riskera att hamna i öppna stridshandlingar mot Ryssland och få en eskalerande konflikt efter att Kreml och Vladimir Putin inträtt i kriget på Syriens sida.

Nato:s artikel fem är i stor mån en oprövad artikel. I de fall den aktiverats har den resulterat i främst defensiva eller förebyggande åtgärder som spaningsflygplan över amerikanskt territorium. I övrigt har Nato, med ett undantag i Kosovo-kriget, endast agerat om de haft ett FN-mandat att vila på. 

Och Turkiets tidigare krav visar att det inte alls är så självklart att artikel fem är en artikel som allmänt ”muckande” stater kan aktivera utan att ha ifrågasatts tidigare genom konsultationerna som regleras i artikel fyra.

Relaterat: Dags att gå med i Nato – på riktigt

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se