Och tyranniet begär förtroende – Herbert Tingsten aktuell i dagens världsordning

Herbert Tingsten. Foto: Bonniers litterära magasin/Wikipedia
  • Måndag 18 Apr 2022 2022-04-18
E-post 225

Gunnar Hyltén-Cavallius påminner om den publicistiske legendaren Herbert Tingstena ledartexter. Tingsten visste inget om den kommande världskrisen mer än 50 år efter hans död och hans tid var också en annan. Men  Tingstens ledare är på sitt sätt inte helt bundna av sin tid. Dessa ger möjlighet att bidra till vår tids eventuella slutsatser från hans varningar för totalitära politiska system till allt det som sker i dessa dagar.

I den ytterst allvarliga situation som råder till följd av kriget i Ukraina och Rysslands krav på en ny europeisk säkerhetsordning behövs yttre och inre beredskap. En sätt för den enskilde att stärka den inre, andliga beredskapen är att söka förstå skeendet.

Att följa med i nyhetsflödet är viktigt. Till det kommer att fördjupa sig i god litteratur. Avsikten är inte att här presentera någon lista över ”beredskaps-böcker”. Vi ska i stället se närmare på en bok, omtalad på sin tid: Tyranniet begär förtroende (Timbro 1995) av Herbert Tingsten, professor i statskunskap och chefredaktör för Dagens Nyheter. Personligen håller jag inte med Tingsten i alla hans politiska ställningstaganden; hans liberalism krockar ibland med en konservativ åskådning.

Däremot har vi mycket att inspireras av när det gäller Tingstens fördömanden av totalitära ideologier under 1900-talet. Tyranniet begär förtroende med i huvudsak ledartexter ur DN från åren 1946-1959 kan fungera som medicin för bekymrade och tvehågsna västerlänningar också i vår tid. 

Tingsten diskuterar relationen mellan nazism och kommunism. Han ser olikheterna men fokuserar främst på likheter. Båda rörelserna är liberalismens och demokratins fiender, säger han. I en text från 1947 heter det: ”Kommunismens åskådning står ur demokratisk och humanitär synpunkt högre än nazismen, men den regim som eftersträvas och de åtaganden som genomförs efter maktövertagandet är av samma art.” Man kan inte brännmärka den ena rörelsen och godkänna den andra, hävdar Tingsten. 

Efter Stalins död 1953 skriver Tingsten en ledare, där han bland annat återger några underdåniga kondoleanser från västliga statsmän, även från den svenska statsministern. Tingsten säger om Stalin:

”Mannen som låtit mörda miljoner, för vilken nackskottet var den naturliga metoden att bekämpa motståndare, var Hitlers like i fråga om fullkomning i det brutaliserade och gemena.” 

”Lögnens renässans” är rubriken på en ledare. Skribenten tar upp frågan om sanning och lögn i storpolitiken. Med demokratins framväxt hade sanningen vuxit sig starkare och lögnen råkat ut för bakslag. Men med de totalitära ideologierna på 1900-talsscenen hade lögnen fått en renässans. Nu ljuger man inte längre generat och i detalj, ”utan oblygt och en gros”. Lögnen passar den politiska ändamålsenligheten vida bättre än sanningen. Det lönar sig inte att diskutera med den onda viljans representanter: ”en debatt förutsätter åtminstone ett minimum av vilja till saklighet och sanning”. Den enda vägen, fortsätter Tingsten, är att sprida sanningen – ett arbete på lång sikt.  

Idag har frågan om medlemskap i Nato seglat upp till den hetaste platsen i den politiska debatten. Hur skulle Tingsten ha sett på den? Vi vet inte vad han skulle ha svarat, men i hans DN-ledare blottläggs hans grundinställning. I en text tar han upp de totalitära staternas fredspropaganda, som innebär försäkringar om att dessa makter önskar fred – de andra däremot påstås vara krigiska. Tingsten utvecklar saken:

”De andra är krigshetsare […]: de rustar, bildar allianser som om de trodde att vi oskyldiga människor ville dem något ont”. 

I samband med Sovjetunionens och dess satellitstaters inmarsch i Tjeckoslovakien för att krossa landets frihetssträvanden sensommaren 1968 talar Tingsten – denna gång i Göteborgs Handels-och Sjöfartstidning – om att demokratiska länder slagit sig samman för gemensam säkerhet: ”Alla europeiska folk väster om järnridån har känt sig hotade, innan en prekär jämvikt och säkerhet för tjugo år sedan kom till stånd genom Atlantpakten.” Tingsten visste mycket väl att Sverige inte var medlem av Nato, men han var inte rädd att uttrycka önskan om en anslutning, trots att det hörde till ”god ton” att lovprisa neutraliteten och alliansfriheten. 

När Tingsten skulle ta farväl av sin tjänst som chefredaktör på den stora morgontidningen, önskade han säkerligen ägna sin allra sista ledare (31/12 1959) åt något som stod han hjärta nära. Betraktelsen kom att få rubriken ”Tyranniet begär förtroende”, vilket även blev samlingsutgåvans titel. Skribenten tar avstamp i västmakternas hållning till nazisterna på trettiotalet: ”Vi måste lita på Hitler, sade man i kanslierna och i pressen; nu har han vunnit sitt mål, nu måste vi ha tillit till honom för att göra honom lugn och snäll.”

Så vänder artikelförfattaren blicken mot den andra totalitära kraften i samtiden, kommunisterna i öst. Också denna ideologi begärde förtroende: lita på oss, rusta ner, bilda inga allianser osv. Men den avgående chefredaktören invänder, att det inte finns något förtroende, det bör inte heller finnas något sådant. Det vore första steget till att bli bedragen. Tingsten avslutar sin ledare så:

”Den verkliga avspänningen kan komma först genom tyranniets avveckling, och till dess måste freden tryggas av demokratiernas styrka, fasthet och samverkan. Styrkans politik ger inte säkerhet, men den ger oss det mått av säkerhet vi kan nå; svaghetens politik leder till säker undergång.”

Herbert Tingsten visste inget om den aktuella världskrisen 2022. Han gick ur tiden 1973. Hans tid var också en annan.

Men läsaren av ovanstående ledarartiklar har möjlighet att själv dra eventuella slutsatser från Tingstens varningar för totalitära politiska system till allt det som sker i dessa dagar. 

 

Gunnar Hyltén-Cavallius

Präst emeritus, teol.lic.
Författare till ”Rännil blev till flod: Nätverket kring 68-kyrkan och tidskriften Inter Nos i Lund” (Roos  & Tegner, 2019)

 

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se