Tala är silver, men tiga är guld – just nu

Björn Törnvall. Foto: Privat.
  • Lördag 2 Apr 2022 2022-04-02
E-post 349

Björn Törnvall reagerar på hur den tidigare statsministern Göran Persson (S) eller numera mer känd som “Den Gamle på Torp” kommit att uttala sig i Nato-frågan. Om det inte är så att Persson nu riskerar sitt eftermäle med att lägga sig nära Moskvas och Kremls narrativ.

Jag uppskattar statsminister Magdalena Anderssons och försvarsminister Peter Hultqvists numera upprepade besked i olika media, att vi först grundligt och tillsammans skall utreda konsekvenserna av ett eventuellt medlemskap i Nato, innan vi går till ett beslut i frågan. Även om statsministern snubblade betänkligt när hon först sa att en Natoansökan skulle destabilisera denna norra del av Europa. Ett förhastat uttalande, som säkert uppskattades i Moskva. 

Storbanken Swedbanks ordförande sedan 2019, förre statsministern Göran Persson, ger sig nu in i debatten om ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato. Något han säger sig vara negativ till. Han skall enligt media ha sagt om Nato: Det är en institution och organisation som jag respekterar, men som jag tror att Sverige har tjänat på att ha stått utanför”. Det känns lite som, ”Vi tjänade på att inte betala försäkringspremien, ladan brann ju aldrig”. 

Han poängterar dessutom, kanske lite onödigt, att beslutet att söka medlemskap i Nato är en helt svensk angelägenhet, som inte skall styras av hur Finland beslutar i frågan. Att Finlands beslut i samma ärende kommer att ha stor inverkan på vilken väg vi väljer, är nog ändå klart för de flesta inklusive Göran Persson. 

Att han, med sin stora erfarenhet av att hantera massmedias ständiga krav på säljande uttalanden och med sitt nuvarande uppdrag som ordförande i Swedbank ändå väljer, att nu berätta om hur han ser på den inom socialdemokratin så kontroversiella frågan om ett svenskt Nato-medlemskap, förvånar mig faktiskt.

Han känner givetvis till, trots allt hemlighetsmakeri, att Sverige fungerade som USA:s och Storbritannien:s mycket nära allierade och rent av räknades, som Natos sjuttonde medlem under hela kalla kriget, andra halvan av 1900-talet. Ett faktum, som blivit känt genom grävande journalisters berömvärt idoga arbete och bokskrivande. 

Detta förhållande har av en rad S-märkta regeringar hållits strikt hemligt för svenska folket, sannolikt på grund av rädslan för att reta upp den stora grannen i öster. Att döljandet av sanningen och krypandet för hotfulla stora grannar har fått lika obehagliga, som oönskade konsekvenser under andra världskriget och därefter, står säkert klart för alla. 

Ett av de värsta exemplen på detta, menar jag var, att all korrekt information om den för västmakterna signalspanande DC3:ans nedskjutning av Sovjetiskt jaktflyg över Östersjön 1952 hölls hemlig i så många år, även för besättningens och radiooperatörernas anhöriga. Dessa fick inget veta, om sina närmastes tragiska öde förrän 2003, när planet till slut hittades på botten av Östersjön utanför Gotska Sandön. 

De anhöriga kastades mellan hopp och förtvivlan, ofta på grund av olika uppdykande rykten om förmodade svenskar siktade i sovjetiska fångläger och påstådda observationer av någon gummibåt, under hela femtio års tid. Trots att försvarsmakten och statsledningen redan tidigt visste, vad som hade hänt och varför. 

Det finns tyvärr flera minst lika skamliga exempel på konsekvenserna, av Sveriges stora undfallenhet mot sina hotfulla grannar, Tyskland och Sovjetunionen, under en stor del av 1900-talet. Realpolitik kallas det visst numera. 

Jag undrar, hur Göran Perssons i media uttalat negativa inställning till ett svenskt medlemskap i Nato, nu uppfattas av de styrande i Moskva? Var det verkligen så väl genomtänkt av förre statsministern, att redan nu uttala sig i Natofrågan? 

Jag tycker inte det, av flera skäl. Ett är hänsynen till den viktiga roll Göran Persson, som  ordförande i Swedbank nu spelar, givetvis utan att ha något eget ansvar för vad som tidigare gick fel i banken. Ett långsiktigt arbete för att söka återställa bankens rejält skamfilade rykte, efter vad som påståtts skall ha varit ryska oligarkers och deras vänners gigantiska penningtvättskarusell, i bankens filialer i Baltikum. Vilka kunder det då kunde röra sig om, vet man nog bara i Swedbank och kanske hos bankens tillsynsmyndigheter. 

Ordstävet ”Tala är silver, men tiga är guld” hade nog passat bättre in just nu, med hänsyn till den svårbedömda, nya allvarliga försvarspolitiska situation vi befinner oss i, med Rysslands pågående hänsynslöst brutala krigföring mot grannlandet Ukraina, endast cirka 70 mil landvägen från Sverige. 

 

Björn Törnvall     

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se