Avhoppad vänstervilde med egen agenda, avgör Sveriges utrikes- försvars- och budgetpolitik

MAGDALENA ANDERSSON / Amineh Kakabaveh. Foto: Regeringen.se / Riksdagen
  • Lördag 11 Jun 2022 2022-06-11
E-post 499

Björn Törnvall riktar skarp kritik inte bara mot vänstervilden Amineh Kakabaveh utan även mot Socialdemokraterna i allmänhet och stats- respektive justitieministern i synnerhet. Hur det är möjligt att med ett så svagt stöd i riksdagen skapa en sådan oreda.

När vi efter ”sju sorger och åtta bedrövelser” äntligen lyckades samla ihop oss till en majoritet för en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato tillsammans med Finland, skulle allt vara på väg åt rätt håll för Sverige, i den av Ryssland nu allvarligt hotade Europeiska säkerhetsordningen. Finlands känsliga situation hade, sedan landets bägge krig mot Sovjetunionen för mer än åttio år sedan, varit en spärr för svenska ambitioner att öppet gå med i Nato. Nu var det, efter Rysslands anfall på Ukraina, fritt fram för en Nato-ansökan från Finland och Sverige.

Med viss förvåning konstaterades snart, att Turkiet inte var berett att acceptera våra bägge länder som nya medlemmar, trots att signalerna från en stor majoritet av de övriga Nato-medlemmarna, inklusive de mest betydande USA, Storbritannien och Frankrike, var mycket positiva till initiativet. Att Turkiet använder sina möjligheter att förhandla sig till nya förmåner, i en situation där alla måste vara överens, har förekommit tidigare och sågs därför inte som något större problem.

Mindre känt var, att vårt största riksdagsparti Socialdemokraterna, i samband med att Magdalena Andersson till slut, efter många turer, kunde väljas till ny statsminister i Sverige i november 2021, hade träffat ett avtal med Amineh Kakabaveh, en från Vänsterpartiet avhoppad politisk vilde i riksdagen med kurdiskt ursprung, vars köpta röst säkrade Magdalena Anderssons seger i statsministeromröstningen. 

Motprestationen från (S) sägs vara, (jag har inte tillgång till avtalet) att samarbetet skulle fördjupas med det största politiska partiet bland syriska kurder, det demokratiska unionspartiet PYD och fortsatt stöd ges till kvinnor, kurdiska minoriteter och andra organisationer i Syrien. Sverige skulle också aktivt verka för att den turkisk-kurdiska politikern Selahattin Demirtas friges.   

Detta avtal hamnade i blixtbelysning i samband med att Sverigedemokraterna yrkade på misstroende mot justitie- och inrikesminister Morgan Johansson, efter att hård kritik från Konstitutionsutskottet än en gång hade riktats mot hans sätt att sköta sina uppdrag. Denna begäran stöddes direkt av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med tillsammans 174 mandat i riksdagen (49,86% av röstberättigade ledarmöter). 

Det saknades en röst för majoritet bakom förslaget, Kakabaveh lade ned sin. Därmed klarade sig Morgan Johansson kvar. trots att endast 97 ledamöter (27,8% av röstberättigade) sade sig ha förtroende för honom. Ett antikverat grundlagsfäst sätt att besluta med negativ majoritet, vilket borde ändras, så att man antingen röstar för eller emot i fråga om val av statsminister eller misstroende. Att avstå från att ta ställning borde räknas, som att vara frånvarande vid omröstningen. 

Magdalena Anderssons reaktion blev mycket häftig. Hon hävdade, att om Morgan Johansson inte hade riksdagens förtroende, skulle det automatiskt gälla hela regeringen, varför denna i så fall skulle avgå tillsammans med henne. En reaktion som inte var så välgrundad, då ett misstroende mot ett enskilt statsråd, inte automatiskt innebär ett misstroende mot hela regeringen. 

Något, som t.o.m. Stefan Löfvén kände väl till, vid statsråden Anders Ygemans och Anna Johanssons avgång, i samband med skandalen kring Transportstyrelsen. Detta visste vår nuvarande statsminister säkert om, men hon spelade högt och tog chansen att argt angripa moderatledaren, för att det hela var ”mycket oansvarigt agerat i en känslig situation”. 

Kakabaveh huvudperson – Igen

Nu var plötsligt Kakabaveh huvudperson igen, hon kunde med sin röst, som vågmästare ha avsatt Morgan Johansson. Detta undveks, genom att (S) partisekreterare Tobias Baudin, på tisdag den 7 juni 2022, bekräftade för henne att deras avtal fortfarande gällde. Situationen var nu så spektakulär, att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan med fog kunde hävda, att en svensk riksdagsledamot agerade gentemot Turkiets intressen i fråga om partiet PYD, som Turkiet anser vara terrorister. 

Avtalet med den politiska vilden Kakabaveh är träffat mellan henne och Socialdemokraterna, inte med Konungariket Sverige. Men observera, med det största politiska partiet i riksdagen. Om avtalet innehåller löften om vad Sverige skall göra, har partiet gått över gränsen för det tillåtna. Kanske har man gjort detta ändå? Den så känsliga frågan om Sveriges medlemskap i Nato var givetvis inte känd när avtalet skrevs, men de uppenbara riskerna med att i den nu låsta förhandlingssituationen med Turkiet m.fl., bekräfta dess giltighet till Kakabaveh så sent som tisdagen den 7 juni, tyder på dåligt omdöme.

Det är Magdalena Andersson och Tobias Baudin som, genom att bekräfta avtalets giltighet inför misstroendeomröstningen mot Morgan Johansson den 7 juni, istället för att säga upp dess giltighet så snart det bara gick, satte vikten av att ha ett hårt kritiserat statsråd kvar i regeringen, före risken att en militant kurdisk vänsterpolitikers vågmästarroll i riksdagen direkt skulle utnyttjas av Turkiet, för att ytterligare fördröja Natos eftertraktade skydd av Sveriges befolkning i en farlig tid.

Är det verkligen inom lagens råmärken, att det största partiet i Sverige ingår ett avtal med en politisk vilde i riksdagen, för att tillförsäkra sig dennas röst, vid riksdagens votering om statsministern och övriga omröstningar, som t.ex. den i tisdags om misstroendet mot Morgan Johansson och kommande omröstningar om budgeten m.m.? Det må vara juridiskt oantastligt att träffa ett sådant avtal, men vad innebär agerandet i praktiken?

I praktiken innebär avtalet, i vår nuvarande jämna mandatsituation i riksdagen, att en avhoppad vänsterpolitisk vilde, med kurdiska rötter och en egen politisk agenda, inte bara sitter kvar i Sveriges riksdag, hon tillåts dessutom med sina Natokritiska uttalanden som vågmästare i medias rampljus, påverka landets utrikespolitik och säkerhetspolitik i fråga om det uppskjutna Natomedlemskapet. Snart kan hon få samma roll i fråga om höstens ändringsbudget. 

Vem är det, som har agerat oansvarigt och omdömeslöst? Jag menar att det är Socialdemokraterna och dess ordförande statminister Magdalena Andersson, som i kampen för att till varje pris behålla makten agerar omdömeslöst. Att den politiska utvecklingen i Sverige, inte ses med blida ögon i Finland, förvånar nog inte heller någon. Situationen idag, med den roll som Kakabaveh av (S) tillåts spela, är kort sagt ”helt oacceptabel” för att citera Magdalena Anderssons företrädare i Sagerska Palatset. 

Slutligen, hur det känns för Morgan Johansson att kunna klara av en misstroendeomröstning i riksdagen med stöd av endast 27,8% av de röstberättigade ledamöterna, är en annan fråga. Magdalena Anderssons stöd i statsministeromröstningen den 24 november 2021, var för övrigt räknat på samma sätt 33,5%. Tidningen Bulletins ledarskribent Klas Hjort skriver:

Ingen kan på sikt hävda att det är demokratiskt fungerande där en tredjedel styr ett land och hälften är emot. Folket har lagt sina röster och utfallet är tydligt mot såväl Andersson som Johansson”.   

 

Björn Törnvall    

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se