Fortsatt osäkert om tidsplanen för Sveriges Nato-medlemskap

Nato / Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Foto: Logo samt Wikipedia. Montage.
  • Fredag 15 Jul 2022 2022-07-15
E-post 446

Att statsminister Magdalena Andersson tycks vara på semester styrks av att det nu är utrikesminister Ann Linde som uttalar sig om hur Sveriges Nato-ansökan utvecklas. Med uttalanden som vittnar, till skillnad från statsministern, att hon föga förstått av den turkiska inrikespolitiska dynamiken samtidigt som Erdogans närmaste män i Sverige fortfarande tycks flyga under radarn.

Tolv Natoländer har godkänt det svenska medlemskapet i försvarsalliansen – och ytterligare två väntades göra det under gårdagen vilket då summerar upp till ungefär hälften av medlemmarna. Samtliga medlemsstaters parlament måste godkänna Finlands och Sveriges ansökan för att länderna skall uppnå fullt medlemskap. Utrikesminister Ann Linde hoppas att Sverige kan bli en full medlem före årsskiftet.

– Det är en väldigt positiv sak för Sverige och Finland, säger hon till DN.

Linde menar vidare att huvudorsaken för att de övriga länderna kommer dröja med sina beslut är att dessa har sommarstängt och hinner processa frågan först under hösten.

När frågan kommer till Turkiets process räknar Linde med att de kommer att ha följt de övriga Nato-ländernas beslut innan årsskiftet.

Statsminister Magdalena Andersson var tidigare mer försiktig och menade att ratificeringsprocessen kunde ta upp till ett år. En bedömning som sannolikt ligger närmare en realistisk tidsplan än Ann Lindes bedömning. Linde, och UD, har under hela processens gång varit bortkopplade av lätt insedda skäl. UD är i grunden, bland tjänstemän, motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato då Pierre Schoris synsätt och doktriner har präglat rekryteringen de senaste decennierna. Ett synsätt som bygger mer på Kremls och Kubas doktriner än ett samlat väst.

Lindes tämligen tvärsäkra uttalanden om en snabb process tyder även på att hon inte tycks ha förstått vilka behov som Turkiets president Erdogan har och vilken press han lever under.

Även om Erdogan nu åter står i den internationella medians strålkastarljus, som huvudsaklig förhandlare och medlare mellan Ryssland och Ukraina, i syfte att öppna upp Odessa för spannmålsexport så har Turkiets president allvarliga problem på hemmaplan inför det stundande valet som kommer genomföras i juni 2023.

Relaterat: Well played Mr President Erdogan. Not so well played Amineh Kakabaveh

Turkiet led redan innan den internationella kris som uppstått som effekt av såväl Covid-19 Rysslands anfallskrig mot Ukraina av en allvarlig finansiell kris med ökande inflation, en fallande turkisk lira samt att många företag har lånat upp i dollar och euro. Vid utgången av april låg arbetslösheten på drygt 20 procent eller var femte turkisk medborgare i arbetsför ålder går idag utan arbete.. 

I den senaste opinionsundersökningen, publicerad av PolitPro, har AKP tappat stora delar av sitt stöd och attraherar endast 29,9 prrocent av väljarna. Ett tapp på nära 13 prrocent. Även koalitionspartnern MHP, med De grå vargarna, har tappat 4,2 procent av väljarna och ligger idag på 6,9 procent. Med stöd från endast var tredje väljare är AKP och Recep Tayyip Erdogans utsikter till att bli omvald mörka. 

Men väst har underskattat Erdogan tidigare. Och Sverige i synnerhet har konsekvent felbedömt honom ända sedan Carl Bildts tid som utrikesminister. Bildt var den europeiske utrikesminister som under sin tid i ämbetet drev Turkiets EU-ansökan hårdast.

Det bör vara rimligt att anta att vare sig Finlands eller Sveriges resa in i Nato är över under hösten. Erdogan kommer med en sannolikhet gränsande till visshet att använda alla de spelkort han har till hands för att bli återvald. Om Erdogan, vilket är fullt möjligt, kan fortsätta fösa Nato framför sig med Finland och Sverige som svepskäl och samtidigt få loss det vete som ligger och väntar i Odessas hamn att kunna exporteras kommer han framstå som en av världens mest inflytelserika statschefer. Något som är viktigt för den turkiska nationalidentiteten.

Relaterat: Så kontrollerar Erdogan den euro-turkiska diasporan

Och för Sveriges vidkommande har vi fortfarande inte sett regimtrogna turkiska särintressen har börjat agera. De två svenska medborgare som har de absolut bästa förutsättningarna att påverka Turkiet i en mer Sverige-vänlig riktning är den tidigare bostads- och IT-ministern Mehmet Kaplan (MP) samt Rafeet Candemir, även han (såvitt känt fortfarande) medlem i Miljöpartiet.

Candemir är en doldis i den svensk-turkiska diasporan men har ett stort inflytande och har en direkt access till Erdogans närmaste krets. I likhet med Kaplan.

Relaterat: Begick Mehmet Kaplan brott mot rikets säkerhet 2015?

För närvarande saknas all form av realism i Ann Lindes bedömningar om en snabb process att nå fullt Nato-medlemskap. Linde bortser helt från den dynamik som präglar turkisk inrikespolitik vilket aktualiserar i vilken ytterligare utsträckning som UD måste reformeras efter det svenska riksdagsvalet i september.

 

Bli prenumerant Stöd oberoende media

Gillar du det vi gör? Gillar du formatet "grävande opinionsjournalistik"?

Gillar du faktabaserade artiklar som denna? Som fokuserar på sakfrågor istället för att dränka åsikter och journalistik i känslosås?

Till skillnad från många traditionella medier och även en rad alternativa medier tar Ledarsidorna.se inte emot presstöd av principiella skäl. Det går inte att ta emot något om du är motståndare till det.

Det betyder att vi finansieras av de som läser oss och ser ett värde i det vi gör.

Om du vill hjälpa oss att fortsätta, bli PLUS-medlem och få samtidigt tillgång till hela artikelarkivet, inte sällan med unikt källmaterial.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se