Yttrandefrihet – En för viktig fråga att låta politiker ansvara för

Foto: Wikipedia
  • Torsdag 7 Jul 2022 2022-07-07
E-post 410

Almedalsveckan kom bland annat att präglas av Dagens Nyheters avslöjande om omvändelseterapi. Reaktionerna från sex av de åtta riksdagspartierna var talande och illavarslande. Kompetensen, eller insikten, om vad yttrandefrihet egentligen har för roll i en demokrati visar sig vara lägre än väntat.

Flera partier vill sedan tidigare kriminalisera så kallade omvändelseförsök efter att Dagens Nyheter avslöjat hur både kristna och muslimska församlingar och företrädare erbjudit tjänsten. Och som konsekvens av DN:s artiklar av flera religiösa församlingars omvändelseterapi blev reaktionerna kraftiga under Almedalsveckan.

Såväl Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet,  Moderaterna som Vänsterpartiet vill alla införa någon form av förbud mot omvändelseförsök. Socialdemokraterna menar att man redan lagt ett lagförslag som skall hindra dessa församlingar att uppbära offentlig finansiering.

Men trots att Socialdemokraterna redan har tagit steg för att förhindra eller försvåra för religiösa organisationer att bedriva sådan verksamhet genom strypt finansiering finns idag en majoritet i riksdagen för införandet av ett förbud.

Lågt demokratisk DNA bland riksdagens partier

 

Sverigedemokraterna finns inte redovisade i DN:s artikelserie men är samtidigt det enda riksdagsparti som vill begränsa yttrandefriheten genom att kriminalisera skändning av nationell symbol.

Sverigedemokraterna driver även de en fråga som kommer kräva inskränkningar i grundlagen då de driver på för att att skändning av nationell symbol, den svenska flaggan, skall bli straffbar. Det vill säga, ett återinförande av den lag som upphävdes 1970 samt med detta även begränsningar i äganderätten.

Att även om du köper en flagga eller annat med symbolen invävd eller gestaltad för egna medel så finns det med en ny lags införande begränsningar inbyggda från början i hur den enskilde får disponera denna egendom.

Begreppet “nationell symbol” eller motsvarande innefattar även religiösa symboler då bland annat Saudiarabien har den muslimska trosbekännelsen invävd i sin flagga samtidigt som många muslimer definierar bland annat profeten Muhammed, som inte får avbildas, som en nationell sammanhållande symbol för muslimer.

Relaterat: Polisen: “Håll dig hemma och håll tyst”

Sverigedemokraternas förslag skulle, om det infördes, riskera att Sverige återinförde blasfemi-lagstiftning samt i praktiken göra det möjligt att förbjuda konst av Carl Johan De Geer, Elisabeth Ohlson, Aron Flam samt Lars Vilks. Konstnärer som alla på ett eller annat sätt gör satir, eller kan uppfattas som skändar, symboler som representerar en grupp av människor eller något som kan uppfattas som heligt för en mer eller mindre lätt definierbar grupp.

Med dessa förslag följer en rad med gränsdragningsproblematik samtidigt som förslagen med en stor sannolikhet kommer innebära begränsningar inom en rad med friheter som Sverige valt att reglera i grundlag.

Relaterat: Så balanserar Paludan på yttrandefrihetens gräns

Ett omvändelseförbud, så som det kommunicerats av en majoritet av riksdagspartierna, förutsätter även någon form av grundläggande tanke- och åsiktsförbud. Som riskerar att påverka ”normala” religiösa samfunds ordinarie missionsverksamhet.

Den rättighet som ett omvändelseförbud med en sannolikhet gränsande till visshet skulle behöva justeras är den universella yttrandefriheten. En yttrandefrihet som inte bara är reglerad i svensk lag utan även i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt Europakonventionen.

I den svenska yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, portalparagrafs andra stycke stadgas att

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Omvändelseterapi kan sägas falla in och skyddas av denna paragraf. Men ingenting säger att det allmänna ska behöva finansiera den formen av åsikts- och opinionsbildning. Inte heller är det något som säger att psykologer och terapeuter ska ha rätten att behålla sin yrkeslegitimation om de bedriver denna form av terapi i sin verksamhet. På samma sätt som jihadist- och shariapredikanter inte nödvändigtvis heller ska ha rätt till omfattande stats- eller föreningsbidrag för sin verksamhet.

Där kan Sveriges Unga Muslimer, SUM,  tjäna som exempel efter att Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor drog in statsbidraget för att organisationen inte levde upp till svenska demokratiska värderingar. De enskilda har inte på något sätt ändrat uppfattning i de sakfrågor de driver, Men SUM har idag upphört som organisation efter att statsbidraget drogs in. Och vare sig organisationen som sådan eller dess siste ordförande Rashid Musa har längre något egentligt genomslag i debatten.

Om de ens syns.

Likt en majoritet av riksdagspartierna nu uttrycker sin med all rätt väl motiverade avsky för omvändelseterapi riktat mot HBTQI-personer finns det sannolikt en majoritet för samma avsky mot denna verksamhet bland väljarna.

Men.

Är en ofrånkomlig begränsning av yttrandefriheten rätt väg att gå? Yttrandefrihet är ett kraftfullt vapen för att försvara demokratin. Yttrandefrihet är en princip att hålla fast vid, även om åsikterna som kommuniceras inte alltid harmonierar med den egna uppfattningen i olika sakfrågor.

Det är inte säkert att väljare och riksdag är beredda på vilka konsekvenser en sådan begränsning kommer att få. Än mindre beredda att betala priset för den.

Det kan även vara så att yttrandefriheten är en på tok för viktig fråga för en demokrati att låta politiker ansvara för.

Relaterat: När kampen om yttrandefrihet blir blodig (podd)

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se