Blomgren: Hur illa kan det gå med elen i vinter?

Free image by NickyPe at Pixabay
  • Tisdag 16 Aug 2022 2022-08-16
E-post 3414

Det svenska elnätet har blivit sårbarare, och samhället är mer beroende av el än någonsin. Men beredskapen för ett omfattande elavbrott är sämre än på 50 år menar Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik.

Hur illa kan det bli vid en stor störning i vinter? Hur troligt är det att det kan inträffa? Kan vi återstarta landet, om det värsta inträffar? Det trista svaret på alla frågorna är: Vi vet inte. 

I december 1983 ledde en brand i en transformatorstation till att hela södra Sverige blev strömlöst. I september 2003 släcktes Sverige från Nyköping och söderut, samt stora delar av Danmark. Totalt 5 miljoner invånare och 90 000 företag blev strömlösa. En ”black-out”, som normalt förknippas med tredje världen, hade blivit en verklighet i ett av världens mest stabila länder vad avser elförsörjning.

På den tiden var samhället inte beroende av el som i dag. Sedan dess har det svenska samhället snabbt blivit beroende på ett sätt man tidigare knappast kunde tänka sig. Då fungerade vatten och avlopp, uppvärmning och liknande någorlunda som separata system som kunde fortsätta, om än på kryckor, att fungera även vid strömavbrott. I dag slås så gott som all teknik ut, eftersom nästan allt styrs via elektronik som slutar fungera vid strömavbrott.

Idag är det inte ens möjligt att värma huset med en modern vedpanna, eftersom även den styrs med elektronik. 

Även om det finns andra orsaker än ren effektbrist visar en rad med partiella elavbrott hur sårbart samhället är idag. Det har inträffat vid sjukhus och nu senast vid Arlanda flygplats att reservgeneratorerna tvingats träda in för att garantera såväl patient- som flygsäkerhet, men oavsett vad så har även dessa reservsystem begränsad kapacitet. Både i tid och i rum.

Andra system som är direkt beroende av kontinuerlig matning är betalsystemen till kortterminalerna men inte minst hela mobiltelefonnätet. Idag har varje mobiltelefonmast en reservkapacitet om tre timmars drift, eftersom man har räknat med att en reparatör kan åtgärda problemet inom den tiden.

Relaterat: Skräckexemplet Tyskland

Även Stockholm har och kan drabbas

 

I norra Stockholm fick invånarna vintern 2019 uppleva stormen Alfridas härjningar. Stora delar av upplandskusten slogs ut och strömmen var inte tillbaka på upp till tre veckor i vissa områden. Men allvarligast var att bredband och mobiltelefonnät slogs ut efter tre timmar. Medborgarna hade inga möjligheter att hålla sig informerade om var det fanns vatten och värmestugor tillgängliga eftersom den informationen kommunicerades på krisinformationsidan som drivs av MSB, som inte gick att nå för de drabbade eftersom både fast och mobilt bredband slagits ut.

Först efter ett dygn började SR P4, på uppmaning av bland andra MSB, sända ut den formen av samhällsinformation via radionätet.

I stort sett all samhällskritisk verksamhet kräver el i dag och konsekvenserna av ett stort strömavbrott kan bli ohyggliga. Är då vår beredskap bättre, och har vi minskat risken för en störning på senare år när samhället blivit allt mer elberoende? Svaret är dessvärre nej.

Vårt elsystem för 30 år sedan var betydligt robustare. Sedan dess har vi lagt ner el som går dygnet runt, året runt – i första hand kärnkraft – och byggt elproduktion som inte kan planeras och kontrolleras, mestadels vindkraft. Detta har inte bara minskat tillgången till balanserande el som sådan, utan även minskat kapaciteten i överföringen av el. Därmed är det svårare att använda el skapad långt borta för att balansera en lokal störning. Konsekvensen av allt detta är att våra marginaler vid störningar av olika orsaker försämrats radikalt.

De stora och tunga generatorerna i framför allt kärnkraftverk motverkar störningar i elnätet, till exempel genom att leverera den rotationsenergi som behövs för stabil frekvens. Dessutom bidrar kärnkraften avgörande – och utan ersättning – till att el kan överföras inom hela landet.

Relaterat: Skräckexemplet Kalifornien

Vindkraft och solkraft saknar i hög grad dessa egenskaper. Värre än så: de orsakar svängningar i elnätet och klarar i dagsläget inte att stabilisera det. Den största nedsläckningen i Europas historia orsakades delvis av en snabb förändring i vindkraften i Tyskland.

Om Sverige skulle drabbas av en partiell eller total nedsläckning krävs att man snabbt återfår stabil nätspänning. Eftersom vi nu gradvis ersätter den stabilitet som kärn- och vattenkraft ger med instabil vindkraft vet vi inte ens om vi alls kan starta om systemet. Alla omstarter i historien efter en stor nedsläckning har gjorts med planerbar el, vilket innebär vattenkraft, kärnkraft eller kraft från kol, olja eller fossil gas.

Om en störning av den typ som drabbade Sverige 2003 skulle ske i dag skulle den kunna släcka ner hela södra Sverige, från Skåne och upp till något norr om Gävle. Norr om Gävle är elsystemet mer robust tack vare omfattande vattenkraft.

Sverige har lagt ner den planerbara elproduktionen

 

Ett problem vi har i dag, men inte hade 2003, är att nästan ingen planerbar elproduktion finns kvar i Skåne. Därför kan det bli svårt att komma tillbaka snabbt, även med oskadd utrustning. Om skydden inte fungerar vid en stor störning kan vitala delar av elnätet förstöras. Det kan då handla om utrustning som tar månader att ersätta.

Hur stor risk är det att detta scenario inträffar? Det går inte säga med säkerhet eftersom incidenter ofta beror på flera samverkande faktorer, som är omöjliga att exakt prognostisera. Men det går att få en uppfattning genom att se hur många mindre störningar man har i elsystemet. Till exempel i Wien har antalet ökat från 15 till 240 störningar per år, och där är elnätet troligen mer robust än i södra Sverige.

Relaterat: Så blev Sverige en koloni för energi

Hur ser den svenska beredskapen ut? Det skälls ofta på EU, men i denna fråga är EU snarast ett föredöme. EU:s regelverk skulle, om Sverige följde det, med all säkerhet ha gett oss ett markant bättre läge inom elförsörjningen. När Sverige införde EUs regelverk gjordes vissa förändringar som skadat den svenska beredskapen. Ett exempel är att när EU talade om ansvar för elförsörjningen begränsades Svenska kraftnäts (SvK) ansvar till själva stamnätet. Därför har vi idag en myndighet som ansvarar enbart för själva överföringen, men inte för att det finns el att överföra. Det finns idag ingen svensk myndighet som har detta övergripande ansvar (!).

En konsekvens av denna brist på heltäckande ansvar illustreras av nedläggningen 2017 av Öresundsverket i Malmö. Detta verk drevs med fossil gas och blev olönsamt för daglig drift, men hade kapacitet att kunna återstarta Skåne vid en nedsläckning. SvK ansåg inte att det var deras ansvar att betala kostnaden för att ha kvar Öresundsverket för reservkraft, och verket såldes till Vietnam.

I dagens situation hade detta verk varit oerhört värdefullt att ha, och än mer vid en stor nedsläckning. 

Om ingen myndighet tar ansvar innebär det att ansvaret ligger på regeringen. Regeringen har gjort ett antal uppmärksammade utryckningar i krissituationer och vidtagit åtgärder av tveksam natur. Det finns goda skäl att ifrågasätta om de ens varit lagliga. Det tydligaste exemplet var när dåvarande energiminister Anders Ygeman (S) 2019 i hemlighet såg till att en miljard kronor av nationella elberedskapspengar öronmärktes till att lösa akuta problemen i Stockholm.

Det är anmärkningsvärt att när SvK i mycket tydliga ordalag påpekat riskerna för omfattande störningar har regeringen svarat med att ge ett uppdrag att utreda hur störningar kan uppstå – med uttrycklig instruktion till SvK att inte utreda konsekvenserna av en total nedsläckning, och inte heller hur landet skulle kunna återstartas efter en total kollaps av elnätet.

Relaterat: Skräckexemplet Tyskland

Hur illa kan det bli vid en stor störning i vinter? Eller nästa vinter? Att varma vintrar varvas med vargavintrar är något vi får räkna med. Har Sverige kapacitet att återstarta landet, om det värsta inträffar? En sammanvägning av bedömningar av samlad expertis visar på betydande risk att det inte går.

Det är uppenbart att den svenska elsystemkrisen är i huvudsak skapad av politiken. Man har bortsett från de naturlagar som styr elsystemet, men naturlagar kan inte ändras med politiska beslut. De kan inte heller köpas för pengar.

Finns det en väg framåt? Svaret är ja om den politiska viljan och modet finns, samt en verklig och inte spelad  vilja att ta ansvar. Det är ställt utom allt rimligt tvivel att ny kraftfull planerbar elproduktion måste byggas i södra Sverige – vilket med dagens regelverk kommer att ta lång tid, minst tio år. Till dess får vi leva med en ständig risk att hela södra Sverige släcks ned, och vi vet inte hur svårt det kan bli att starta om landet.  

 

Jan Blomgren

Professor i tillämpad kärnfysik och författare till boken “Allt du vill veta om Sveriges elförsörjning” (Timbro förlag, 2021)

 

Stöd Ledarsidorna ALLTID I OPPOSITION

Gillar du det vi gör? Gillar du formatet "grävande opinionsjournalistik"? Gillar du artiklar av Björn Törnvall, Edward Nordén eller skribenter som professor Jan Blomgren som mer eller mindre återkommande skribenter?

Till skillnad från många traditionella medier och även en rad alternativa medier tar Ledarsidorna.se inte emot presstöd av principiella skäl. Det går inte att ta emot något om du är motståndare till det.

Det betyder att vi finansieras av de som läser oss och ser ett värde i det vi gör.

Om du vill hjälpa oss att fortsätta, bli PLUS-medlem och få samtidigt tillgång till hela artikelarkivet, inte sällan med unikt källmaterial.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se