De utvalda – Ambassadörer med unik rätt att extraknäcka

Utrikesdepartementet. Foto: Regeringen.
  • Onsdag 31 Aug 2022 2022-08-31
E-post 474

Ledarsidorna inleder idag en längre granskningsserie av ambassadörers villkor samt hur vissa förment opolitiska tjänstemän på UD erhåller en positiv särbehandling. En särbehandling som berör godkända sidoverksamheter som inte sällan, visar det sig, kan sägas vara i konflikt med gällande lagrum och arbetsgivarens intressen.

Inom UD finns en gruppering av karriärister med aktivistiska drag som går under namnet ”The Dirty Dozen”. Det som förenar denna gruppering är att de antingen har en bas från ett tidiare politiskt engagemang inom socialdemokratin alternativt att de har varit socialdemokraterna hängivna och lojala även när partiet befunnit sig i opposition.

Även om kärnan av ”Dirty Dozen” idag omfattar endast ett trettiotal hängivna och lojala semi-politiska tjänstemän som agerar inom ramen för sina yrkesroller som “politiskt oberoende statstjänstemän” så finns det en större krets av hybrider som vill komma in i den inre kretsen. Många av dessa återfinns på den förteckning som 261-listan kom att innebära.

Relaterat: 261-listan – En lång historia

261-listan var det UD-upprop från opolitiska tjänstemän som befarade att ett regeringsskifte 2018 skulle innebära att UD:s värdegrund var hotad. Dessa menade att UD:s värdegrund stod över regeringsformen och regeringskansliets arbetsordning. Karriärutvecklingen sedan 2018 för de som kom att signera 261-listan och som delvis ingår i Dirty Dozen eller det kluster detta utgör har varit remarkabel. På samma sätt har motsvarande karriärutveckling varit mycket dålig alternativt obefintlig för tjänstemän som givit uttryck för inga eller borgerliga preferenser.

Detta förstärks med att eftersom utrikespolitik genomsyras av känslor underlättas arbetet på departementet om de opolitiska tjänstemännen delar känslor med den politiska ledningen. Det ger förklaringen varför åsikter som tangerar eller omfattar bland annat Iran-trogen antisemitism, ett överseende med det Muslimska brödraskapet samt värderingar som luftar postmarxistiska ideal med jämna mellanrum blir uppenbara för omgivningen.

I gengäld blir flertalet av dessa opolitiska tjänstemän rikligt belönade.

Relaterat: Så byggs karriärer och dynastier på UD

Kända exempel inom detta kluster är familjerna Hammarskiöld,  Hammargren, Rietz/Gröndal,  Gomez/Gutierrez, Skau, Egnell, Skoog, Belfrage Becker med flera som bidragit till att Sverige har försatts i en historiskt allvarlig situation. 

Inte bara i relation till svensk migrationspolitik och utrikesbistånd utan även nu som senast i relation till den svenska Nato-ansökan. Där blev situationen så pass akut att Magdalena Andersson lyfte hela ansvaret för denna process in i statsrådsberedningen istället. 

Och UD präglas idag inte bara av naiv aktivism utan även ett aktivt entreprenörskap. Flera av de som ingår i klustret kring 261-listan och dess upphovsmän bedriver idag olika typer av näringsverksamhet som bör betecknas som i vissa fall direkt skadlig för UD:s verksamhet. Eller konkurrens.

I lagen om offentlig anställning regleras offentliganställdas sidoverksamheter:

7 §   En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.

Alla ansökningar och beslut om sidoverksamhet är offentlig handling där Ledarsidorna nu granskat de som ansökt om arbetsgivarens godkännande. UD själva menar att det idag finns ett drygt 60-tal ansökningar diarieförda men Ledarsidornas granskning har kunnat identifiera fler fall. Antingen sådana som inte redovisats av UD eller sådana där den enskilde tjänstemannen inte ens sökt tillstånd utan bedrivit verksamhet utanför regelverken.

Ett exempel på det senare är de äkta makarna Gröndahl – Rietz.

Koncernbyggarna – i statens tjänst

 

Ambassadörerna Jon Åström Gröndahl och Helena Rietz äger och driver två godkända verksamheter. Dels förlaget Gröndahl & Rietz Handelsbolag dels restaurangen Woodstockholm på Mosebacke på Södermalm i Stockholm. 

Relaterat: Ambassadör med dubbel lojalitet

Restaurang Woodstockholm recenseras av bland annat Dagens Industri. Verksamheten har haft en historisk omsättning på över 10 miljoner kronor per år med positivt rörelseresultat undantaget 2020 som präglades av Corona-restriktioner. 

Restaurangen, som startades i början på 2010-talet, är en av de restauranger i Stockholm som rekommenderas av UD:s enhetschefer att förlägga representation på. UD är både en myndighet och ett departement och skall för ändamålet egentligen genomföra formella upphandlingar.

På flera av UD:s enheter har enhetschefer gått ut med muntliga direktiv om att UD:s personal kan eller företrädesvis skall välja Woodstockholm som av UD godkänd representationsrestaurang för intern och extern lunch- eller middagsrepresentation. Något som naturligtvis gynnar ägarna. I övrigt menade flera enhetsledningar att främst arbetarrörelsens lokaler, såsom Vår Gård i Saltsjöbaden skulle nyttjas vid större evenemang.

Avsteg från denna muntligt delgivna policy skall motiveras och anmälas till expedititionschefen har det sagts på flera enheter.

Men denna sidoverksamhet har en egen intern historia på UD. När Gröndahl – Rietz registrerade verksamheten 2010 och det uppdagades av kollegor att de drev en restaurang utan arbetsgivarens tillstånd uppmanades de muntligen av rättschefen att lägga ner verksamheten 2012, dvs under Carl Bildts tid som utrikesminister. Denna anmodan efterföljdes inte utan en ansökan inkom först 2018 formellt om att bedriva verksamheten vidare. Det efter att kabinettssekreterare Annika Söder (S) menat att det inte fanns några formella hinder för parets sidoverksamhet.

I sin ansökan menar Jon Åström att han endast formellt var VD och inte lade någon egentlig tid i verksamheten förutom att signera fakturor. Verksamheten drevs i huvudsak av restaurangchefen. Idag har en föråndring trots allt skett där Jon Åström nu endast är styrelseordförande.

Men paret Åström – Rietz bedriver även en tredje verksamhet som inte fått arbetsgivarens tillstånd.

De har sedan 2021 registrerat bolaget Thutmosis AB. Enligt registreringsbeviset skall bolaget fungera som holdingbolag för förlagsverksamheten samt den restaurangverksamhet som ligger i Woodstockholm AB. Men Thutmosis huvudsakliga sysselsättning är att förse kunderna med rådgivning inom fältet internationellt bistånd.

Jon Åström Gröndahl är idag ambassadör i Bangkok. Åström Gröndah utnämndes till ambassadör av den nuvarande utrikesministern Ann Linde (S).  Bangkok är den geografiska biståndshub i Sydostasien där allt internationellt bistånd kanaliseras genom. Helena Rietz är idag Stefan Löfvens särskilda rådgivare inom ramen för hans FN-uppdrag och kommer närmast från tjänsten som chef för Afrika-enheten på UD.

Rietz har tidigare varit ambassadör i Amman, Jordanien,  med ansvar för dialogen med den Palestinska myndigheten innan det formella erkännandet av Palestina.

Bägge verksamheterna, eller positionerna, präglas av stora belopp av biståndsmedel passerar enheterna med tunga utvecklingsprojekt. På FN-nivån har Rietz idag tillgång till en i det närmaste unik överblick över det biståndsindustriella komplexets internationella kapitalströmmar som Löfvens rådgivare.

Paret Åström – Rietz valde att registrera bolaget utan eller i varje fall definitivt innan en ansökan hos rättschefen inhämtades.

Verksamheten, som fortfarande inte är godkänd av rättschefen, kommenteras av UD:s presstjänst med ett kort att ”det pågår ingen verksamhet i bolaget” trots att bolaget även skall tjäna som koncernmoder åt parets övriga verksamheter. Presstjänsten har sannolikt endast ambassadörernas ord på detta då arbetsgivaren inte har någon egen insyn i verksamheten.

Trots att bolaget är registrerat har ingen av bolagets företrädare, Jon Åström Gröndahl respektive Helena Rietz, inkommit med någon form av ansökan hos arbetsgivaren för att bedöma om kärnverksamheten, kommersiell konsultation och rådgivning om utrikes bistånd, utgör skada för arbetsgivaren.

Inte heller har de informerat UD:s rättschef om bolagets roll som sammanhållande i en koncernstruktur där såväl förlagsverksamheten som restaurang Woodstockholm ingår.

 

Imorgon: Svensk ambassadör med rätt att skövla livsmedelsproduktion

 

Därför namnger vi

Ambassadör är är ett diplomatiskt sändebud och del av ett lands utrikesrepresentation, tillika chef för ambassaden (beskickningen), och enligt Wienkonventionen om diplomatiska relationer (1961) en diplomat av högsta rang.

Ambassadörer har fullmakt som en stats högsta representation, vanligen stadigvarande stationerad i viss annan stat, med vilken den egna staten har diplomatiska förbindelser, men även organisationer, till exempel FN. Enligt praxis och Wienkonventionen har ambassadörer immunitet i gästlandet, det vill säga att de kan inte ställas inför rätta. Ambassadörer ackrediteras med stöd i regleringarna i Wienkonventionen.

En ambassadör är med andra ord en officiell person som även är myndighetschef och agerar som Sveriges ansikte utåt i bi- och multilaterala sammanhang.

Som officiell företrädare för Sverige får den enskilde räkna med att bli granskad.

Att granska en officiell företrädare av Sverige, tillika myndighetschef, eller person i chefsposition för en organisation med myndighetsliknande ställning och inte publicera namn i samband med  granskningsresultaten är i praktiken omöjligt.

Det är som att granska ärkebiskopen eller rikspolischefen utan att ange deras namn.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se